VÅRA VITA ÄGG: En konstnärlig balansakt mellan högstämdhet och vardagsverklighet

Opera på Bruket är en årligt återkommande operasatsning i Fengersfors i Dalsland, där den lokala vokalensemblen Not Quiet nu 2011 för femte året givit en operaföreställning i de brukslokaler där konstnärsgruppen Not Quite har skapat ett kulturcentrum. Vokalensemblen Not Quiet har i år satt upp en egenproducerad operaföreställning med musikalisk utgångspunkt i klassiska mässor och traditionell operamusik och med tematisk utgångspunkt i poeten Lina Ekdahls dikter. I föreställningen medverkade Lina Ekdahl som uppläsare i samspel med klassiska körstycken. 


Föreställningen spelades på Fengersfors Bruk, Åmål 1, 2 och 3 juli 2011.


De första idéerna inför årets Opera på Bruket föddes ur de kreativa idékrockar som uppstod när Not Quiet vokalensemble förberedde förra årets operettföreställning av En natt i Venedig. Kärleken till den traditionella operans starka känslouttryck fanns grundmurad i kören. Samtidigt fanns en undran över operagenrens begränsningar och möjligheter - om operagenren kunde vara en aktiv konstform i nuet, om den kunde förmås att gestalta dagens verklighet, dagens känslor och konflikter.

Not Quiet Vokalensemble hade då tre operasatsningar bakom sig. Från att ha börjat i helt liten skala och med enklast möjliga scenografi hade man nu ett musikaliskt och konstnärligt helhetsgrepp som kombinerade skaparglädje och kvalitetskrav. Med ett öga på den klassiska operans olika uttryck i aktuella scenuppsättningar, och ett annat öga på skilda försök att experimentera med opera som uttrycksform i nuet, blev körföreningen tidvis och bitvis ett forum för nya idéer kring operaskapande.

Inför föreställningen av En natt i Venedig togs ett av många steg i
 körens utveckling när man engagerade operasångerskan Ulrika Nilsson i en heldagskurs i scenisk gestaltning för körens medlemmar. Ulrika frilansar som operasopran. Hon har tidigare sjungit i Opera på Bruket och var just våren 2010 engagerad vid Stockholms Folkoperas uppsättning av Kurt Weills Silversjön, som också gavs vid Konserthuset i Vara.

Senare, som inför årets Opera på Bruket, har Ulrika Nilssons dramaimpuls i kören följts upp, till exempel i samarbetet nu med regissören Karl Ekdahl. Det som hände då, vid Ulrikas workshop med scenisk framställning, var bland annat att en delvis ny säkerhet började ta form. Fler ville agera. Fler ville våga. Och samtidigt gav denna växande säkerhet läge att seriöst diskutera möjligheten att skapa en helt egen operaföreställning.

Som det brukar vara när kreativiteten stormar, fanns det åtskilliga idéer. Men En natt i Venedig skulle scensättas och framföras. Framtidsidéerna fick välbehövlig vila och det blev lätt att sätta fokus på den näraliggande uppgiften med ny kunskap och nya impulser. Tre föreställningar, vars genomförande är värda sin egen mässa, drog mycket publik och många applåder. I efterdyningarna av den starka upplevelse det är att skapa glädje och rörelse hos en publik, tog det som varit stormande idéer snart en mer konkret form.

I det läget togs kontakt med olika kulturaktörer för att undersöka intresset för ett samarbete. Den föreställningsidé som fanns med, när valet ganska snart föll på poeten Lina Ekdahl, var inspirerad av P1:s sommarprogram: att berätta om ett tema och välja musik som gestaltar, förstärker, kontrasterar temats tankar, känslor och konflikter. Linas diktböcker fanns redan på lätt tillgänglig plats hemma hos en del av körens medlemmar. Hennes boklager dammsögs på de sista osålda exemplaren av hennes diktsamlingar, och efter en del samtal med Lina och hennes bror Karl, som är regissör, tog dikttemat form.

Exakt i vilken ordning allting skedde är svårt att säga, men i oktober 2010 - tre månader efter den sommarens föreställningar av Opera på Bruket - var processen sjösatt. Körmedlemmarna hade läst olika delar av Linas samlade diktverk och i en hel dags workshop med Karl Ekdahl och kören, undersöktes och prövades vad man kan göra med tankar, sång och dikter på en operascen. Sommarprataridén utvecklades och modifierades och utkristalliserades så småningom till ett dikttema. En av de röda trådarna i Linas diktning - spänningen i vardagens valsituationer mellan ens egen vilja och andras krav blev temat och i december hade körledaren Elin Andréasson ett förslag på musik. Då prövade kören också för första gången stämmorna i Faurés Requiem som skulle komma att utgöra en vändpunkt i den föreställning som beskrivs så här i körens pressmeddelande:

”Dikterna, tillsammans med klassiska körstycken från operavärlden men också från mässor av Fauré, Puccini och Schubert, kommer att föra betraktaren från ett sceniskt tillstånd som präglas av konstant oro över att välja rätt till ett annat tillstånd där lyhördheten mot självet hyllas.”

 Ur idékrockarna i kören från våren 2010 har vuxit fram en övertygelse att operans kärna är dramatiseringen av musik och känsla. Den klassiska operamusiken äger den tidlösa förmågan att skapa och förmedla stark känsla. Händel, Fauré, Schubert, Puccini, Verdi yttrar och gestaltar känslor som finns och känns igen i alla tider. Att, som man nu gör i årets Opera på Bruket, koppla ihop bland annat barockens känslosvall med Lina Ekdahls starka vardagsdiktning är ett sätt att ta ner det högstämda på jorden och låta dess känslor samagera med det vardagsnära. I föreställningen i år gör man något så vågat som att utmana den uppblåsthet som kan finnas i det högstämda, oavsett om det finns i operagenren eller i nutidens många religiösa eller världsliga frälsningsläror, och samtidigt locka fram en glädje och en tro på livet som den egna upplevelsen av musiken och vardagen kan ge. Att öppna sig för det man ser och hör, utan sidoblickar på vad andra ska tro - det ville årets föreställning av Opera på Bruket locka till.
2011©David Dickson