Jenny Bohman 1963 - 2010. På Klingan i P2 igår hörde jag Jenny Bohman. Hon sjöng Billy’s Walk. Den gick direkt till mitt hjärta. Det var första gången Lennart Wretlind hört henne, samma för mig.
 |
| Foto Stig Unge |
I Billy’s Walk hör man hennes rötter i den djupa amerikanska söderns countryblues som hon utvecklar till dagsfärsk och tidlös poesi. Hör en kortversion av låten och lyssna sen på en av hennes många inspirationskällor, Chester Arthur Burnett (1910-1976) och hans Smokestack Lightning. Visst för hon en tradition vidare, samtidigt som hon utvecklar den och gör den giltig i nuet. Håller du med?
På ett youtubeklipp från 2008 ser jag att hon var på Åmåls Bluesfestival det året. Ett långt klipp med bland annat munspelssolo tillsammans med hennes gitarrvirtuosa tjejband.
Jenny Bohman gick bort i cancer i november 2010. Till sin sista konsert, bara en månad före sin död kom hon med en helt ny repertoar med Edit Piaf-låtar
Läs om Jenny Bohman på Svd
Och på Sveriges Nyhetsmagasin Fokus
Till sist - hon var ju vis- och balladsångare också:
Baba Blues & Little Jenny - Wildcat (2007)
Jenny Bohman: Surgeon Blues (Åmål 2008)
Jenny Bohman at Brian Kramer's Blues Jam (2009)
Jenny Bohman: Non, je ne regrette rien (19 okt 2010)
Jenny Bohman: La vie en rose (19 okt 2010)
Jenny Bohman: Mon Dieu (19 okt 2010)
.
.
Du vet väl att det i vår har kommit en postumt utgiven CD "One more time." Jenny spelade in den under sitt sista levnadsår när hon var väldigt sjuk i cancer. Producenten Glen Scott fick göra färdigt skivan efter att Jenny gått bort. Den är utgiven av och går att köpa hos www.rootsy.nu. En mycket stark skiva!
SvaraRaderaTack från hjärtat för det tipset!
SvaraRaderahttp://blogghorisont.blogspot.se/2012/07/non-je-ne-regrette-rien.html
SvaraRadera