LIVET: Annedal nu

Foto DD 29/4 2011

När man följer 2:ans spårvagnsspår från Vasagatan vid Handels upp längs Väsergatan mot Annedal, ligger detta hus alldeles i korsningen till Föreningsgatan. Här bodde min kompis Mats de sista åren av 60-talet och efter honom tog Walle över samma hyresrum uppe på fjärde våningen hos en dam vars namn jag har glömt. På 1940-talet lär filosofen Ernst Cassirer ha bott här på flykt undan nazismen i Tyskland. Cassirer är intressant som källa till en del av den ryske språkfilosofen Bakhtin och hans teorier om språkets och berättandets dialogiska natur.

Dicksonska stiftelsehusen. Foto DD 29/4 2011

Dicksonska stiftelsehusen längs Karl Grimbergsgatan i Annedal är numera kulturminne. Det var en gång mönsterbostäder för arbetare och tjänstemän.

Robert Dicksons Stiftelse. Foto DD 29/4 2011

Robert Dicksons Stiftelse hette det. Ingen släkting till mig om nu någon trodde det. Men det finns en historia om ett samband, vilket dock kanske är mera myt än verklighet.

Men åter till Annedals historia. Så här skriver Annedals Trädgårdsförening i sin historik:
"Privata institutioner som Sparbankens byggnadsfond och familjen Dickson donerade pengar för att åstadkomma bättre och billigare bostäder till arbetarna i Göteborg. Robert Dicksons stiftelse grundades 1860 med huvudändamål att bygga sunda och trevliga bostäder som skulle hyras ut för en rimlig kostnad till i första hand 'gift arbetsfolk'."

Foto DD 29/4 2011

Snickaregången var Snickaregatan när det begav sig. Det var på 23:an i landshövdingehuset där, som jag bodde i ett rum och kök med dass på gården för 75 kr i månaden. Det var 1969 - 71.

Snickaregatans innergård
Foto: CO Almbladh 1969

När det begav sig, ja. För min del var det alltså just hösten 1969 när denna bild togs. Så här såg det ut. Här bodde jag. Fotografen C.O. Almbladh - fler bilder av honom, från Göteborg, Bohuslän och hela världen hittar du här. Fast just 23:an där jag bodde ligger till höger utanför bildkant.

Foto DD 29/4 2011

Vid dasset på den inre gården vid 23:an stod ett par gamla pilar eller om det var kastanjer. Kan det vara dessa?

Foto DD 29/4 2

Västergatan idag.

Det som en gång var en genomfartsgata för både bil- och spårvägstrafiken i området, är nu som synes en lummig spårvagnspassage med gågata mellan hyreshusen.

Ove Gustavsson har tagit riktigt spännande bildserier från Annedal 1968. När du kommer till sidan med masthuggsbilder scrollar du ned till "22 december 2001". Där hittar du Annedalsbilder.

Om du är intresserad av Annedal förr kan du också gå in på Rolf Åkerströms sida där han berättar om Annedal på 1930- och 40-tal.

GÖTEBORGSOPERAN: G. F. Handel for the Opera Lovers of Modernity

The story about Alcina, the sorceress and her magical island of love carries as much existential meaning for the 21st-century audience as it did when it was first performed in London in 1735. To move minds and emotions is what the opera at its best can do. The Göteborg 2011 version of Alcina is completely successful in this.

In Handel’s Alcina, the sorceress of love suggests the earnestness as well as the near-hysteria with which people try to fill their lives with meaning in the face of existential emptiness and death. The original story with its scenes of disguise and and identity shifts muddles the limits of gender and personality and brings the existential conflict between life’s emptiness and meaning into focus. The original music and poetry converge the sacral and the secular in a non-ecclesiastic spirituality that is antecedent to modernity.

In the Gothenburg production, the original focus on existential conflict is emphasized by a daringly stylized scenography. In setting the intrigues of love and dominance within a scenic frame characterized by its sparseness of ornamentation, the music, song and poetry are given great force. The catacomb-like setting, suggestive of emptiness and confinement allows the poetry and the god-gifted singing to strike the minds of the audience with full impact.
Göteborgsoperan’s Alcina is an absolute must for the modern lover of opera.