Behövs Humaniora?

Vad är humaniora?
Humaniora är kunskap om människors liv.

Vem behöver kunskap om människors liv?
Vem behöver inte kunskap om människors liv?

Humaniora är också kunskap och färdigheter i mänsklig uttrycksförmåga.
Vem behöver kunskap och färdighet i mänsklig uttrycksförmåga?
Vem behöver inte sådan kunskap?

Vad är mänsklig uttrycksförmåga?
Att berätta, att beskriva, att avbilda, att rita, forma, måla, sjunga, tala, gestikulera, skriva.

Att studera hur människor berättar, beskriver, avbildar, ritar, formar, målar, sjunger, talar, gestikulerar, skriver är att lära känna den verklighet man själv och andra lever i.

Alla människor behöver kunskaper om den verklighet man själv och andra lever i.

Den som specialiserar sig för att studera ett område av mänsklig uttrycksförmåga bidrar till den samlade kunskapen om människors liv.

I den samlade kunskapen om människors liv ingår kunskap om de berättelser, beskrivningar, bilder, former, sånger som formas av och som formar människors liv i olika tider och kulturer.

I den samlade kunskapen om människors liv ingår kunskap om de berättelser, beskrivningar, bilder, former, sånger som utgör en del i ungdomars, pensionärers, forskares, politikers, löntagares, näringslivsexperters, jordbrukares, föräldrars, arbetslösas, och alla andras liv.

I den samlade kunskapen om människors liv ingår kunskap om Harry Potter liksom kunskap om Stefan Fölsters sätt att berätta och beskriva sin verklighet.

I den samlade kunskapen om människors liv ingår kunskap om goda som dåliga, rika som fattiga exempel på mänsklig uttrycksförmåga.

Humaniora skapar förutsättningar för den som självständigt vill kunna orientera sig i den värld hon eller han lever i.

Humaniora skapar förutsättningar för den som självständigt och begripligt vill kunna uttrycka det som är värt att berätta, beskriva, avbilda, rita, forma, måla, sjunga, säga, visa eller skriva.

Behövs humaniora?

.

UTBILDNING: Latinet och framtiden

Madonnarelief, Dômen i Firenze (foto DD)

Latinet är tillbaka i det svenska gymnasiet. I det humanistiska programmets språkinriktning kan man välja en verklig fördjupning i latinet. Det ger språkintresserade ungdomar möjlighet att skaffa sig en grundförståelse för en viktig del av den europeiska språkfamiljens ursprung.  

Jag ställde ändå en fråga till Skolverkets Björn Börjeson idag. Detta var på Skolverkets informationssamling för lärare i Fyrbodal om nya gymnasiet Gy11 i den för dagen iskalla bandyhallen ARENA i Vänersborg:

Varför satsar regeringen och Skolverket så hårt på latin i gymnasiets Humanistiska program? Och varför har det inte getts möjlighet för elever att på motsvarande sätt rikta in sina språkstudier på Kinesiska och Asiatiska språk, alternativt på Arabiska eller Ryska.

 Jag är helt överens om att latinet är en utomordentlig grund för studier i andra europeiska språk.  Helt klart ger latinet också en spännande utgångspunkt för djupa historiska och språkliga studier, särskilt i de europeiska språkområdena.

Det jag undrar är om inte humanistiska programmet också borde vara mer nutidsinriktat. Också! Vid sidan av den djupa kunskap om Europa och europeiskt influerade kulturer som latinet ger, borde humanistiska programmet också erbjuda asiatiska språk och arabiska och ryska för motsvarande djup kunskap i kulturer i de språkområdena. Det är språkområden som svenska humanister behöver kunskaper i inför en framtid där kontakter med dessa områden i världen kommer att bli allt viktigare.

På min fråga svarade Björn Börjeson att latinstudier ger kunskap om ”vår kulturella hemvist”. Jag accepterar det som ett giltigt argument för studier i latin, men jag tycker inte att det räcker som riktmärke för Sveriges nutida och framtida humaniora. Om man vill bredda humaniora till att bli relevant på ett offensivt sätt i nutid och framtid, bör man vid sidan om en europahumanistisk inriktning också erbjuda en asienhumanistisk, en slavisk-humanistisk och en arabisk-humanistisk inriktning. Är inte humaniora lite väl defensiva. Kan man hoppas på lite mer tilltro till dess roll i framtiden.

(Björn Börjeson är lärare på Birger Sjöbergsgymnasiet i Vänersborg samt sekreterare i Svenska Klassikerförbundet)