OPERA: Niklas Rydén utforskar musikdramatikens uttrycksmedel

Niklas Rydén

Cirkus

Niklas Rydén presenterar sin nya nyopera Cirkus som ett experiment i en pågående forsknings-satsning. Utifrån sin grundtro på musikdramatikens förmåga att beröra och vara angelägen, och mot en bakgrund av en problematisk kärlek till operans klassiska form tar Niklas Rydén impulser från en värld av musikdramatisk experimenthistoria. I sitt forskande känner han in - kritiskt och fingertoppskänsligt - idéstråk från tidigt 1700-tal, från 1920-tal, från 1970-tal. Händel, Tältprojektet, Rockoperan, och en kärleksfull inspiration från Bertold Brecht och Kurt Weill i Tolvskillingsoperan - allt finns i botten när han nu för tredje gången prövar sin grundidé - musikdramatik för sångare som inte använder operateknik.

Sofia My Fryklund i Vi i Villa 2008

Första försöket 2006 var nyoperan Uppvind - ett slags ”konstkabaré” med inslag av vardagsdialog och kanske en nypa inspiration från medeltida karneval med en mus som sanningssägare mitt i det nutidsnära. I den andra nyoperasatsningen Vi i Villa 2008 dramatiserar Rydén konflikten mellan yta och liv i en samtida medelklassförort - en jazzdramatisk vardagsopera där dialogen är grundformen.

När Rydén nu tar ett nytt steg i sin utforskning av musikdramatikens samtida möjligheter är fokus på att gestalta inre tillstånd. Fortfarande i vardagen, fortfarande med en fingertoppskänslig närhet både i ton, text och scenografi gör han nu en ”prosalyrisk novell” där formen - monologen - kan kallas ”soloopera”.

I det jag vill kalla en arbete-i-vardandeföreställning 27 - 30 april 2011 visar Rydén sin skiss till scensättning. Arbetsformen är i sig direkt forskningsorienterad. Avskalat, med ett piano, sångerskan Sofia My Fryklund i röd klänning på vitt scengolv ställer Rydén frågan öppen till publiken - "hur kan jag musikdramatiskt gestalta inre tillstånd?"

Det är öppet och det är modigt, men kanske framför allt är det redan dramatiskt gripande. Det är modigt, för allt ifrågasätts. Vad menar du med angeläget tema? Ett kvinnoliv - hur gestaltar du det på ett angeläget sätt? Vad vill du med musiken? Är musiken i denna föreställning en mängd fragment, eller tänker du dig pjäsen som en sammanhållen musikalisk helhet? Scenografiskt: Hur gestaltar du förflyttningarna mellan olika platser i huvudpersonens inre. Nya förslag om scenattribut och om utveckling av rollfigurer. Det rör sig karaktärer i huvudpersonens tankar - kan de gestaltas på scen? Och dessutom frågan om musikdramatikens vara eller icke vara: varför musik? varför sång?

Samtidigt med alla frågor och förslag kvarstår intrycket av närhet. Sången som vardagsspråk, som poesi, där varje nyans blir tydlig - sångens, musikens, diktens, berättelsens mångfald av uttrycksmedel blir sammantaget argumentet som övertygar. Sångerskan nynnar, kvider, viskar, skriker, samtalar. Musiken växlar med sinnesstämningarna och sinnesstämningarnas växlingar skapas i musiken - melodiöst och atonalt, jazz och folkton och så avbrottet med en berättande visa eller countrylåt eller med en passage som hämtar inspiration från den klassiska operans aria.

Rydén forskar och prövar. Nu är det musikdramatisk gestaltning av det inre livet som står i fokus. Formen är monolog. Vardagsrösten ger anslaget. Det berör.

Se videoversionen av Vi i Villa.
Här ser du en liveinspelning av Vi i Villa Scen 1, Akt 2:http://vimeo.com/10192661

Se också den färdiga versionen av Cirkus.