Jål i jul

Vid frukostbordet i går morse satt Eva och jag och pratade. Trots att det var dan före dan, kom solen fram och gav en aning om våren, och talgoxar och nötväckor lät som om de trodde att vintern var över. Ingen vinter idag, men som pratet kom och gick kom vi förstås in på julen, och det var ordet jul som vi började undra över.
Jul säger vi ju här och tar av vana för givet att det på något sätt handlar om Jesu födelse och om kristendomens glädjebudskap till hedningar och andra som vandrar i dödsskuggans dal. I engelskan gör man ju den kopplingen direkt med begreppet Christmas, som ordagrant kan översättas som ”Kristusmässa”. Men vad betyder ordet jul?

Bildkälla: The Universal Library 
(klicka på länken om du vill söka i
den etymologiska ordboken)

I bokhyllan har vi en gammal etymologisk ordbok i nytryck. Etymologi är vetenskapen om ords härstamning, och min koppling Christmas = Kristusmässa är just en sån etymologisk koppling som ganska tydligt visar att ordet har kommit till i den katolska kyrkan med alla dess mässor och att detta var den stora mässan till Kristus minne och ära.

Den här ordboken innehåller också ett annat engelskt ord för jul, nämligen det ålderdomliga ordet yule. Ordet är det samma som det nutida svenska ordet, och när man läser mera noga visar det sig att ordet kommit till engelska via Anglernas och Saxarnas gýlan som betyder att roa sig, skämta och festa. Det här uttalas jyllan, och det säger vi ju även nu att man kan förgylla tillvaron med en fest när mörkret blir för påfrestande. I forntida germanska betydde jolen att sjunga i falsett och göra sig till, medan man i gammal isländska sa jól och menade den stora hedniska midvinterfesten.

Hednisk fest.
Bildkälla: bloggen Hedniska tankar

Eva och jag kommer ju inte från Dalsland ursprungligen, men bland de helt nya ord vi stötte på när vi flyttade hit 1980 var atel (äcklig) och jål eller jåla (fåneri, fåna sig) bland de mest uttrycksfulla. Aldrig att vi har förknippat jål med jul tidigare, men här tycks det ju stå ganska klart att det sen gammalt har betytt sådant som har med fest och glam och lek att göra. Vi kollar vidare i den lärorika ordboken och stöter då på det lite ålderdomliga men ändå nutidsengelska ordet yawl. Det betyder ropa, gala, sjunga – kanske lite galet också – och uttalas precis som det dalsländska jål och antagligen också som det gammalisländska jól. Vi hittar också ett annat ord yawl (uttalas också som jål) eller jolly-boat som är en jolle eller liten båt som kunde användas av barnen att roa sig (eller jåla med) när de vuxna var ute på större fiskafänge.

Jul alltså. Ett ord som de anglosaxiska invandrarna tog med sig till de brittiska öarna c:a 400 e. Kr., och som levt kvar i Dalsland i sin forntida ursprungsbetydelse. Anglosaxarna var knappt kristnade när de gjorde sina resor över engelska kanalen, så det de tog med sig var den gammalhedniska vinterfesten som kunde hålla på i hela två månader. De kallade december månad för se ǽrra geóla (= förjulen) och januari se æftera geóla (= efterjulen).
Julen – ett jättejål med lek, fest, glam och sång – kanske en idé för att sätta Dalsland på turistkartorna: vinterjål, Winter-yawl, julejål. En ravefest med gamla anor. Jolly good!