Till minne

Midsommartid. Naturen är i sitt vackraste flor. Grönskan på träden färsk och doftande. Svalor flyger i hisnande bågar. Jorden täcker sin svarta mull med liv och växande kraft. Naturens godhet bjuder livet sina gåvor.

Midsommartid. Sjukdomen bryter min livskraft. Att resa kroppen ur sängen är ett övermäktigt arbete. Livets safter pressas ruttnande ur min kropp.  Allt hopp kvävs. Lungorna fylls långsamt, obönhörligt av kokande slem. I ett järngrepp tvingas jag släppa mitt grepp om livet.

Midsommartid. Naturen krossar liv och skapar liv, ger förutsättningar och hopp, ger smärta utan gräns.

Liten framhärdar jag - när järngreppet tar en paus - varifrån kommer hoppet när naturen likgiltigt krossar mig? Varifrån kommer det goda när naturen oseende manglar mig till döds?

Njutningsfullt tar mina sinnen emot dofter genom ett öppet fönster.
Ljuvt dricker jag mänsklig beröring.
Glad in i botten av min själ förnimmer jag er närhet.
Bitterljuvt, fullt vaken i natten förbereder jag mötet med naturens järnhäl.
Går dit i vetskap
att allt detta
låter den oss skapa.


© David Dickson 2012 06 25
Foto: Ioana Moldovan "We are not alone"





Länkar till Eva Dicksons blogg TANKEFIGURER
Leonard Cohen: Old Ideas
Månsken, drömmar 
"Är detta patetiskt, tycker du ...": Göingeflickorna 




.