Svar till fröken Ann: Kunskapens ekosystem

Svar till Fröken Ann: Kunskapens ekosystem

"Miljonfrågan är dock huruvida vi idag måste vara informationsbärare, eller om vi skapat artefakter som kan vara det åt oss."

Så sammanfattar Ann Hultman Jakobsson ett viktigt inlägg i skoldebatten, där hennes utgångspunkt är att när vi talar om att prioritera kunskap i skolan, då måste vi också veta vad vi menar med begreppet kunskap.

Precis detta är knäckfrågan för framtidens skola. Vad är nödvändig kunskap idag och i morgon? ”Fröken Ann” använder sitt vetande, inte till att ge oss färdiga svar utan till att ställa en absolut nödvändig fråga. Det är så glädjande att det finns sådana initiativ i skoldebatten.

Till frågan då: Låt var och en som har erfarenhet och beprövad kunskap om informationsbärande nu och då komma till tals. Själv är jag gymnasielärarelärare i engelska med en forskarexamen i botten i gränsområdet litteratur filosofi. I min forskning har jag bland annat studerat jagets och självets historia och hur dess förändring i modernitet och postmodernitet gestaltas i litteraturen.

Det var min bakgrund. I frågan om vi har skapat artefakter som kan vara informationsbärare åt oss vet jag att när medvetandet har använt hjärnan som informationsbärare, har det haft en outsinlig källa till sitt förfogande. Varje intryck, varje impuls från kroppen och från omvärlden finns lagrad där. För det dagliga överlevandets skull har medvetandet sållat bort det mesta. Det är ett ständigt arbete som pågår utan att man egentligen vet om det, att sålla, sålla, sålla, sålla. Och samtidigt med sållandet pågår medvetandets informationssök i hjärnan efter ny eller gammal information som kan göra nya intryck begripliga och användbara i till exempel överlevandet.

En tanke som kan vara av intresse här är att den information hjärnan lagrar nog är vad man i dagligt tal skulle kalla onödig kunskap. Man har ju sållat bort den för att den för ögonblicket var onödig. Men den finns där, och när medvetandet scannar igenom hjärnan hittar det kombinationer av onödig kunskap, skapar, skulle jag vilja säga, kombinationer som blir aha-upplevelser och ger förståelse eller bidrar till färdighet eller förtrogenhet.

Jag stannar upp här och återkommer till fröken Anns fråga, huruvida vi idag måste vara informationsbärare, eller om vi skapat artefakter som kan vara det åt oss. Jag har inte svarat på den frågan. Jag vet inte. Men det jag tror mig veta kanske kan bidra till den diskussion där vi så småningom förstår vad frågan innebär.