Libya, can we mourn?

Libya

HOPE?

Libya tyranny?

A picture of tyranny - Kadaffi to the left

WHAT WAY?

Another victory för democracy

Turning and turning in the widening gyre
...

Things fall apart; 
the centre cannot hold;

Mere anarchy is loosed upon the world, 

The blood-dimmed tide is loosed,

Execution in China

Electric chair execution

and everywhere
The ceremony of innocence is drowned; 

A Ku Klux Klan lynching

The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity.

When a vast image out of Spiritus Mundi

 Troubles my sight:

Colossal head of Olmec origin, Mexico

somewhere in the sands of the desert.
A shape with lion body and the head of a man,
A gaze blank and pitiless as the sun, is moving its slow thighs,

The birth of democracy

while all about it
Reel shadows of the indignant desert birds.
 ...

WHAT WAY DO WE GO?

LIBYAN rebels protect a captured sniper
from retaliation

Rebels with Kadaffi's body
after the lynching

Aeschylus?

Bust of Aeschylus

The Persians

The Aeschylus tragedy from 472 BC.

Ancient vase picturing scenes
from Aeschylus The Persians

Aeschylus urges the victorious Greek community
to grieve the fallen sons of the conquered enemy.

WE

To us he speaks. We who fought with the rebels. We who fought on Kadaffi’s side. We who bombed targets in Kadaffi’s battle lines. We, who provided tax money for the NATO air missions in Libya. We who raise our Kalashnikovs today and euphorically fire them towards the sky. We, who uneasily throw our Kadaffi uniforms and sneak out on the street in civilian clothes. We who proclaim our joy over the victory of democracy. We who proclaim our joy of Kadaffi’s death. We who regret it.


Let all rejoice that the war ends. 
Let us rejoice in the freedom that is won if we will.


But, in the square where we gather, let Aeschylus also come forward.  And we listen:


Let us not be haughty. We are all human - playthings of higher forces of power. Let us grieve with those who were our enemies in battle. Let us mourn all that we and they have lost in the war. Let us talk about tomorrow.

Libya, 

can we grieve the fallen sons and daughters of an enemy?

sources:

W. B. Yeats "The Second Coming"

"Radioteatern ger Aischylos Perserna" (Blog: ”Bland de dödlige växlar ju segern”)

Aischylos om Kadaffis död

Klassiska dramer är inte klassiska för att de är gamla. Klassiska dramer är klassiska därför att de, trots att de är gamla har något att säga oss idag.

Aischylos levde på 400-talet före vår tideräkning. Han deltog som stridande i kriget mellan grekerna och perserna. När han skulle uppföra ett drama i Aten till åminnelse av grekernas oväntade och heroiska seger i detta krig, valde han att föra fram detta budskap: ”låt oss sörja med perserna över alla de söner de förlorat i kriget och låt oss betänka att det kan bli vår död i morgon”.

Så här berättar litteraturvetaren Sture Linnér om Aischylos drama Perserna:

”Då hade Aischylos själv deltagit i striden just vid Salamis, till exempel, och sett en bror klubbas ihjäl där. Men när han uppför sitt stycke åtta år efter striden, när han uppför det på Akropolis sluttning, på den gamla Dionysosteatern, så sker det i ett drama som inte andas ett ord av högmod över det fantastiska som hade inträffat, nämligen att en handfull greker ändå hade lyckats slå tillbaka världens främsta stormakt, utan vad han vill få fram i pjäsen — och då får du tänka på att bland åhörarna satt alltså överlevande från slaget vid Salamis ... vad han finner angeläget att föra fram, det är: ... Låt oss sörja med perserna över alla de söner de har förlorat i kriget ...”

Just idag nås vi av nyheten att den libyske diktatorn Kadaffi är död. Troligen bevittnar vi slutet på det krig där det libyska folket, med hjälp från andra länder, har befriat sig från en tyrann. Nato har deltagit med stöd från stridsflyg. Sverige har varit på plats med spaningsflyg. På båda sidor i Libyen har många stupat.

Aischylos visste eller anade vad som behövdes för att läka såren efter ett uppslitande krig. Aischylos förstod vikten av värdighet som hedrar den som levt och dött oavsett om han var för mig eller mot mig. Aischylos manade oss, oavsett vilken sida vi står på att ”inte förhäva oss, vi är alla   människor”.


Till oss talar han. Vi som bidragit med skattepengar till den svenska flyginsatsen i Libyen. Vi som bombat mål i Kadaffis stridslinjer. Vi som stridit på Kadaffis sida. Vi som stridit med rebellerna. Vi som idag höjer våra kalashnikovs och glädjerusigt avfyrar dem mot skyn. Vi som oroligt kastar våra Kadaffiuniformer och smyger ut på gatan i civila kläder. Vi som uttalar vår glädje över demokratins seger. Vi som uttalar vår glädje över Kadaffis död.

Låt oss glädjas åt att kriget tar slut. Låt oss glädjas över den frihet som vinns. Men låt också Aischylos träda fram på torget där vi samlats och lyssna: Låt oss inte förhäva oss. Vi är alla människor, lekbollar i högre krafters makt. Låt oss sörja - med dem som var våra fiender i striden - över alla som vi och de har förlorat i kriget.

Klassiska dramer är inte klassiska för att de är gamla. Ett klassiskt drama har utspelat sig i vår verklighet. Aischylos ber oss bibehålla vår värdighet.