(foto David Dickson)
Visar inlägg med etikett demokrati. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett demokrati. Visa alla inlägg

måndag 19 januari 2015

Vad sägs om internationell solidaritet?

Lyssna på John Pilger och förstå
  • att när vi ska bekämpa fascismen i form av ISIS,
  • när vi ska bekämpa fascismen i form av Boko Haram,
  • när vi ska bekämpa fascismen i form av nyfascismen i Europa,
  • då måste vi samtidigt bekämpa fascismen i form av USA:s och Europas terrorism i Irak, Palestina, Syrien …
Jag vill påstå att det är detta som kamp för demokrati innebär.

John Pilger, journalist och författare
bildkälla: John Pilger Official Website.

lördag 3 december 2011

DEMOKRATI: Exemplet Island

Varför blommar den isländska ekonomin idag? Islands president Olafur Grimsson menar att det är två saker som ligger till grund för det. Folkomröstningen om det ekonomiska ”räddningspaketet” våren 2011 skapade enighet och arbetsvilja hos det isländska folket och folkomröstningens klara svar att bankerna måste betala kostnaderna för sina spekulationer har sanerat banksektorn.

Varför stoppade Tysklands Merkel och Frankrikes Sarkozy Greklands Papandreou när han  ville ställa samma fråga till sitt folk om EUs ”räddningspaket?

Varför litade Merkel och Sarkozy och EU inte på folkviljan? Varför lämnar Merkel och Sarkozy och EU över makten till marknaden och bankerna?

När Kina bestämmer politiken i Tibet, när Ryssland försöker bestämma politiken i Tadjikistan och Tjetjenien, då kallas det diktatur. Vad kallar vi det när EU tvingar fram regeringsskifte i Grekland och Italien?

I Mauretanien och Liberia kallas det statskupp när militären tar makten. Vad kallas det i Grekland och Italien när valda politiker ersätts av marknadens talesmän?


"Iceland says no, and so do I"
Ernst's blog 10/4 2011
Läs intervjun med Islands president Olafur R. Grimsson, där han förklarar att hans land har klarat sig mycket bättre tack vare att man vägrade att betala bankernas förluster och lät dem gå omkull.

Läs The Guardians rapportering om hur Islands president lade sitt veto emot både sin egen och Storbritanniens regering för att ge folket möjlighet att fatta beslut.

Se Bloomberg.coms intervju med den isländske presidenten 11 April 2011.

Se Max Kaisers intervju med Birgitta Jonsdottir, som var ledande i demokratiarbetet inför den isländska folkomröstningen

torsdag 17 november 2011

Jag vill veta: Vad händer med demokratin?

Vad händer med demokratin?
Från vem utgår makten?

Vad betyder det för demokratin att Tyskland och Frankrike tvingar Greklands regering att ställa in planerna på en folkomröstning om ”räddningspaketet”?
Vad betyder det för demokratin att Tyskland och Frankrike tvingar Greklands premiärminister Papandreou att avgå?
Vad innebär det för demokratin att Tyskland och Frankrike tvingar Italiens premiärminister Silvio Berlusconi att avgå?
Vad innebär det för demokratin att Tyskland och Frankrike tvingar fram regeringar i Grekland och Italien som inte är valda av folket?

Demokrati innebär att makten utgår från folket?
Från vem utgår makten i Europa idag?
Är demokrati önskvärt?
Så här kan man se på EU i Grekland

fredag 21 oktober 2011

Aischylos om Kadaffis död

Klassiska dramer är inte klassiska för att de är gamla. Klassiska dramer är klassiska därför att de, trots att de är gamla har något att säga oss idag.

Aischylos levde på 400-talet före vår tideräkning. Han deltog som stridande i kriget mellan grekerna och perserna. När han skulle uppföra ett drama i Aten till åminnelse av grekernas oväntade och heroiska seger i detta krig, valde han att föra fram detta budskap: ”låt oss sörja med perserna över alla de söner de förlorat i kriget och låt oss betänka att det kan bli vår död i morgon”.

Så här berättar litteraturvetaren Sture Linnér om Aischylos drama Perserna:

”Då hade Aischylos själv deltagit i striden just vid Salamis, till exempel, och sett en bror klubbas ihjäl där. Men när han uppför sitt stycke åtta år efter striden, när han uppför det på Akropolis sluttning, på den gamla Dionysosteatern, så sker det i ett drama som inte andas ett ord av högmod över det fantastiska som hade inträffat, nämligen att en handfull greker ändå hade lyckats slå tillbaka världens främsta stormakt, utan vad han vill få fram i pjäsen — och då får du tänka på att bland åhörarna satt alltså överlevande från slaget vid Salamis ... vad han finner angeläget att föra fram, det är: ... Låt oss sörja med perserna över alla de söner de har förlorat i kriget ...”

Just idag nås vi av nyheten att den libyske diktatorn Kadaffi är död. Troligen bevittnar vi slutet på det krig där det libyska folket, med hjälp från andra länder, har befriat sig från en tyrann. Nato har deltagit med stöd från stridsflyg. Sverige har varit på plats med spaningsflyg. På båda sidor i Libyen har många stupat.

Aischylos visste eller anade vad som behövdes för att läka såren efter ett uppslitande krig. Aischylos förstod vikten av värdighet som hedrar den som levt och dött oavsett om han var för mig eller mot mig. Aischylos manade oss, oavsett vilken sida vi står på att ”inte förhäva oss, vi är alla   människor”.


Till oss talar han. Vi som bidragit med skattepengar till den svenska flyginsatsen i Libyen. Vi som bombat mål i Kadaffis stridslinjer. Vi som stridit på Kadaffis sida. Vi som stridit med rebellerna. Vi som idag höjer våra kalashnikovs och glädjerusigt avfyrar dem mot skyn. Vi som oroligt kastar våra Kadaffiuniformer och smyger ut på gatan i civila kläder. Vi som uttalar vår glädje över demokratins seger. Vi som uttalar vår glädje över Kadaffis död.

Låt oss glädjas åt att kriget tar slut. Låt oss glädjas över den frihet som vinns. Men låt också Aischylos träda fram på torget där vi samlats och lyssna: Låt oss inte förhäva oss. Vi är alla människor, lekbollar i högre krafters makt. Låt oss sörja - med dem som var våra fiender i striden - över alla som vi och de har förlorat i kriget.

Klassiska dramer är inte klassiska för att de är gamla. Ett klassiskt drama har utspelat sig i vår verklighet. Aischylos ber oss bibehålla vår värdighet.

tisdag 16 november 2010

UTBILDNING: Geografiämnet - varthän?


 Glasmålning i
Dômen i Milano
(foto David Dickson)





Vetenskapens vägval:
Vad vill geograferna?

Jan Björklunds och regeringens inbrytning i geografiämnets utformning i skolan tillför tyvärr mycket litet användbar vägledning för skola, lärare och elever. Professorer och experter kopplade till Skolverket påpekar mycket riktigt att regeringens direktiv utarmar geografiämnet.
När detta blivit sagt återstår frågan om vad de geografiexperter Skolverket anlitat vill med sitt förslag till hur ämnet bör utformas.

Skolverkets geografiexperter vill frångå ”ett gammaldags etnocentriskt synsätt”. Detta är vällovligt, om man tänker på att geografiämnet traditionellt varit en del i en ideologi med sin grund i den Västerländska kolonialismen. Det intressanta är vad man vill ersätta denna gammaldags koloniala syn med.

Skolverkets experter ser ”behovet av modernisering” av geografiämnet. Det som ska styra denna modernisering är det man kallar ”dagens epokfrågor”. Detta är en högintressant utgångspunkt. Vad som ska räknas som dagens epokfrågor beror nämligen mycket på ditt perspektiv. Lever du i en fattig del av världen är epokfrågorna inte alltid de samma som för dig som lever i ett av de rikare länderna. De Afrikanska epokfrågorna är inte nödvändigtvis desamma som de Europeiska. De Latinamerikanska är inte säkert desamma som de Nordamerikanska. Och folken i de starkt expansiva kinesiska och indiska ekonomierna prioriterar kanske andra epokfrågor än folken i Europa och USA, där ekonomierna är mindre expansiva.

I sin artikel i Svenska Dagbladet 11/11 2010 menar Skolverkets geografiexperter att skolämnet geografi ska göra eleverna beredda att ”bidra till utvecklingen av ett demokratiskt, globaliserat och hållbart samhälle”. Detta är värderingar. De står inskrivna i den svenska skolans övergripande mål för elevernas fostran. Från ett svenskt perspektiv är de självklara. Men hur låter dessa epokmål i fattiga människors öron i Afrika, i Irak, i Latinamerika?

Demokrati är ju folkstyre. Att fattiga länders folk inte nödvändigtvis sätter likhetstecken mellan parlamentarisk demokrati och folkmakt visar sig till exempel i en bok som BBCs veteranreporter Humphrey Hawksley publicerade 2009. Som The Guardians Martin Woolacott påpekar,  kan boken kritiseras för att inte tillräckligt dokumentera skillnaderna mellan olika typer av demokrati, men, som Woollacott också säger, visar boken på en tendens där demokratier i hög utsträckning gynnar allianser mellan politiker och penningstarka snarare än något som skulle kunna kallas folkmakt.

Om Skolverkets geografiexperter tagit hänsyn till dessa och liknande frågetecken för demokratibegreppet är oklart. Klart är dock att demokrati är ett delvis problematiskt begrepp som inte utan klargöranden kan sättas som mål för undervisningen i ett ämne som vill kalla sig vetenskapligt. På liknande sätt bör begreppen globalisering och hållbarhet granskas innan de görs till mål för undervisningen i geografiämnet. Naturligtvis kan det hända att Skolverkets experter gjort de kritiska granskningar av ”epokfrågorna” som behövs. Det vore intressant att få ta del av de granskningarna. För det kan ju inte vara avsikten att göra geografiämnet till ett verktyg för export av  sådan demokrati eller sådan globalisering som förhindrar folkstyre.
Bildkälla: The Guardian Bookshop: http://images.bertrams.com/ProductImages/services/GetImage?Source=BERT&Quality=WEB&Component=FRONTCOVER&EAN13=9780230744080



Länk till en artikel i frågan i Aftonbladet (Publicerad: 2010-11-19): http://www.aftonbladet.se/kultur/article8149844.ab

Läs också om Paul Colliers bok Wars, Guns and Votes:Democracy in Dangerous Places


fredag 24 september 2010

POLITIK: Att gilla olika

Var det nån som sa "vi gillar olika"? Den vänster, som jag själv röstat på gillar inte dem som är olika. De gillar dem som är lika dem själva! Precis som SD!! Det är ju innebörden av Ohlys vägran att sitta i samma sminkrum som SD-ledaren.

Tänk om man var så trygg i sin politiska uppfattning att man kunde vara glad att äntligen få visa  var skillnaderna mellan SD och den egna politiken ligger. Å nej, man ska finna trygghet i att svetsa sig samman med dem som tycker lika som man själv!
Lyssna två gånger på det.

Och så talas det i vänsterkretsar om att starta en ny daglig vänstertidning. Välkommet! Men om det ska vara nån idé, så måste den våga bjuda in till samtal. Samtal och fri öppen diskussion. Glad polemik. Bryt upp alla unkna brödraskap och blanda vilt. Överraska Sverigedemokraterna med att sluta dem till ditt hjärta. Avväpna dem med att klä av dem deras utanförskap och martyrskap.

Läs också Johan Hakelius artikel i Aftonbladet 2010-09-22:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article7827681.ab

Eller Stefan Whildes artikel på bloggen Sourze som jag läste 2010-10-03:
http://www.sourze.se/Vi_gillar_olika_10724231.asp 

Eller nu lite senare en tänkvärd artikel av Maciej Zaremba i DN 2010-10-27:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/pestflaggan-ar-fel-metod-mot-sd-1.1196961

torsdag 16 september 2010

FILOSOFI: tvetydighet

"Som mänskliga varelser, söker vi inte bara lösningar, utan vi känner dessutom att vi förtjänar lösningar… Vi förtjänar emellertid någonting bättre, vilket är medelvägen, ett öppet sinne som kan finna ro med paradoxer och tvetydigheter.” Pema Chõdrõn

2010 09 16 Dagens fråga: Kan du finna ro med demokratins tvetydighet att alla ska få uttrycka sin uppfattning och att det måste finnas gränser för vad man får säga?

 Pema Chõdrõn:

http://www.youtube.com/watch?v=EBS9zzBK7lY 

Jämför Pema Chõdrõns idé om att finna ro med paradoxer med John Keats tanke om "negative capability". I ett brev till sina två bröder George och Thomas från 1817 berättar han om en fest han varit på och om sina kompisars dödtrista anpassning till tidens mode i både klädsel, tankar och vanor. John Keats var 22 år vid det tillfället. Mitt i en diskussion med en av kompisarna slog det honom vilken egenskap det är som skapar verkliga landvinningar och framgångar: "I mean Negative Capability, that is when a man is capable of being in uncertainties, Mysteries, doubts, without any irritable reaching after fact & reason". I brevet nämner han Shakespeare och Keats samtida Coleridge och Shelley som poeter vilka äger en sådan förmåga, och han antyder också att det är en oförmåga att stå ut med halvsanningar - de halvsanningar, kanske, som hans välanpassade vänner är så bra på att imitera ... de halvsanningar, kanske, som Pema Chõdrõn tänker på när hon beskriver människans jakt på lösningar.  --- Vad är det för förmåga de talar om? En nyfikenhet, tror jag, där man tillåter sig att lugnt fortsätta att se verkligheten i vitögat, även när man vet att det finns den ena eller andra tillfälliga lösningen.