Jål i jul

Vid frukostbordet i går morse satt Eva och jag och pratade. Trots att det var dan före dan, kom solen fram och gav en aning om våren, och talgoxar och nötväckor lät som om de trodde att vintern var över. Ingen vinter idag, men som pratet kom och gick kom vi förstås in på julen, och det var ordet jul som vi började undra över.
Jul säger vi ju här och tar av vana för givet att det på något sätt handlar om Jesu födelse och om kristendomens glädjebudskap till hedningar och andra som vandrar i dödsskuggans dal. I engelskan gör man ju den kopplingen direkt med begreppet Christmas, som ordagrant kan översättas som ”Kristusmässa”. Men vad betyder ordet jul?

Bildkälla: The Universal Library 
(klicka på länken om du vill söka i
den etymologiska ordboken)

I bokhyllan har vi en gammal etymologisk ordbok i nytryck. Etymologi är vetenskapen om ords härstamning, och min koppling Christmas = Kristusmässa är just en sån etymologisk koppling som ganska tydligt visar att ordet har kommit till i den katolska kyrkan med alla dess mässor och att detta var den stora mässan till Kristus minne och ära.

Den här ordboken innehåller också ett annat engelskt ord för jul, nämligen det ålderdomliga ordet yule. Ordet är det samma som det nutida svenska ordet, och när man läser mera noga visar det sig att ordet kommit till engelska via Anglernas och Saxarnas gýlan som betyder att roa sig, skämta och festa. Det här uttalas jyllan, och det säger vi ju även nu att man kan förgylla tillvaron med en fest när mörkret blir för påfrestande. I forntida germanska betydde jolen att sjunga i falsett och göra sig till, medan man i gammal isländska sa jól och menade den stora hedniska midvinterfesten.

Hednisk fest.
Bildkälla: bloggen Hedniska tankar

Eva och jag kommer ju inte från Dalsland ursprungligen, men bland de helt nya ord vi stötte på när vi flyttade hit 1980 var atel (äcklig) och jål eller jåla (fåneri, fåna sig) bland de mest uttrycksfulla. Aldrig att vi har förknippat jål med jul tidigare, men här tycks det ju stå ganska klart att det sen gammalt har betytt sådant som har med fest och glam och lek att göra. Vi kollar vidare i den lärorika ordboken och stöter då på det lite ålderdomliga men ändå nutidsengelska ordet yawl. Det betyder ropa, gala, sjunga – kanske lite galet också – och uttalas precis som det dalsländska jål och antagligen också som det gammalisländska jól. Vi hittar också ett annat ord yawl (uttalas också som jål) eller jolly-boat som är en jolle eller liten båt som kunde användas av barnen att roa sig (eller jåla med) när de vuxna var ute på större fiskafänge.

Jul alltså. Ett ord som de anglosaxiska invandrarna tog med sig till de brittiska öarna c:a 400 e. Kr., och som levt kvar i Dalsland i sin forntida ursprungsbetydelse. Anglosaxarna var knappt kristnade när de gjorde sina resor över engelska kanalen, så det de tog med sig var den gammalhedniska vinterfesten som kunde hålla på i hela två månader. De kallade december månad för se ǽrra geóla (= förjulen) och januari se æftera geóla (= efterjulen).
Julen – ett jättejål med lek, fest, glam och sång – kanske en idé för att sätta Dalsland på turistkartorna: vinterjål, Winter-yawl, julejål. En ravefest med gamla anor. Jolly good!

LIVET: Vill jag vara utan min ångest?

Isabelle Ståhl
Källa: bloggen "Istället för sömn"

Jag råkade i morse lyssna med ett öra på reprisen av ett program om ångest. Vad jag lyckades snappa upp var ungefär att ”ångest, det är inte det jag ska vara rädd för”.

Det händer att jag, lite provokativt brukar påstå att ångest är nånting bra och att det vore oklokt att försöka döva sin ångest, eftersom den är en signal om att något i min omgivning eller i min relation till omgivningen är fel. Att döva min ångest vore ungefär lika klokt som att smeta cortisonsalva på ett malignt melanom istället för att operera bort det har jag tänkt.

Det var det här jag tänkte på när jag snappade upp morgonreprisen av Isabelle Ståhls OBS-program om varför Heideggers syn på ångest är en viktig motkraft mot dagens KBT-terapi. Men när Isabelle Ståhl gick längre än så, förstod jag att min syn på ångest som något värdefullt väntat på en lite ärligare förklaring än min egen.

Martin Heidegger

Visst signalerar ångest ofta något missförhållande som jag behöver ta tag i och som ångesten tvingar mig att göra något åt. Ofta är det så, och då är ångesten ett instrument för ett fungerande vardagsliv så att säga. Men Isabelle Ståhl tog mig ur vanföreställningen att all ångest är av det här instrumentella slaget.

Det gjorde hon genom att berätta om en tanke som berörde henne starkt, nämligen att ångest helt naturligt föds ur insikten att jag finns, att jag är ensam i en likgiltig värld och att min existens är beroende av en kropp som utan barmhärtighet kommer att dö. Isabelle Ståhl hade sin inspiration till dessa tankar från filosofen Martin Heidegger, och det som var slående var att hon upplevde dessa tankar som något i grunden positivt.

Vad är det då för positivt med att känna ångest inför att vara utsatt i ett kallt och okänsligt universum utan hopp om hjälp, värme, stöd, liv? ”För Heidegger” säger hon ”riktar sig inte ångesten sig mot ett specifikt objekt utan snarare mot världen själv och det skoningslösa faktum att vi befinner oss i den”.

Det positiva, som Isabelle Ståhl söker att förmedla är att denna ångest strävar till ett slags tillnyktring. Istället för att sticka huvudet i sanden och intala sig att tillvaron är fylld av hemkänsla och stabil harmoni, gör mig denna ångest i stånd att ärligt se min förgänglighet som det jag i grunden måste förhålla mig till.

I ljuset av denna ångest, denna tillnyktring och denna ärlighet ter sig - enligt Isabelle Ståhl - de flesta psykiatriska och psykologiska förklaringar som ett harvande på ytan med irrelevant meningsskapande när det i själva verket handlar om att hantera sin ångest genom att skapa ett förhållningssätt till sin egen död.

Hon berättar också om hur det för Heidegger står klart att vi människor är experter på att skaffa oss en arsenal av undanflykter för att slippa se den här skoningslösa sanningen i vitögat. När vi infogar oss i ledet, när vi anstränger oss för att passa in, när vi plattar ut oss och friserar vårt jag för att inte hamna utanför och för att bli accepterade av omgivningen då undflyr vi på ett fullt mänskligt men ohälsosamt sätt den grundläggande otrygghet som vi på något sätt ändå behöver se och erkänna.

R D Laing: Det kluvna jaget

För Isabelle Ståhl är det viktigt att förstå att denna ångest inte ska botas. Den är inte ett personligt problem utan en alltid närvarande verklighet. Därför blir hon glad när hon möter Heideggers och även en mer sentida existentialistisk psykoanalytiker som R D Laing som menar att denna ångest inte bör botas utan istället tolkas. Genom att våga se öppet på detta skapar hon ”en upplyst glänta som exponerar och förklarar den otrygghet som råder” i hennes relation med världen.

Att ha besökt den gläntan, att veta att den finns kan skapa den nykterhet jag behöver för att möta livet, tomheten och döden.

I min ungdom förstod jag inte detta att medvetenheten om döden finns som en kraft i allt jag gör. Jag trodde nog att livet var det enda som fanns. Men jag läste Heidegger och uppskattade ändå hans förståelse för det som Isabelle Ståhl också värdesätter: erkännandet av människans hudlöshet och utsatthet och tilliten till min egen förmåga att trots allt se och leva med detta. Alltid en början.

Min källa:
Isabelle Ståhls text om varför Heideggers syn på ångest är en viktig motkraft mot dagens KBT-terapi.

Kolla även:
Isabelle Ståhl på P1 OBS 2011 11 28 (mp3)

Isabelle Ståhls hemsida ”Istället för sömn”

Linnas bloggtips om Isabelles hemsida.

Läs också mitt blogginlägg där jag diskuterar Heideggers sätt att läsa Nietzsche. 

Kanske:
"Hemlöshet i vanligheten"

DEMOKRATI: Exemplet Island

Varför blommar den isländska ekonomin idag? Islands president Olafur Grimsson menar att det är två saker som ligger till grund för det. Folkomröstningen om det ekonomiska ”räddningspaketet” våren 2011 skapade enighet och arbetsvilja hos det isländska folket och folkomröstningens klara svar att bankerna måste betala kostnaderna för sina spekulationer har sanerat banksektorn.

Varför stoppade Tysklands Merkel och Frankrikes Sarkozy Greklands Papandreou när han  ville ställa samma fråga till sitt folk om EUs ”räddningspaket?

Varför litade Merkel och Sarkozy och EU inte på folkviljan? Varför lämnar Merkel och Sarkozy och EU över makten till marknaden och bankerna?

När Kina bestämmer politiken i Tibet, när Ryssland försöker bestämma politiken i Tadjikistan och Tjetjenien, då kallas det diktatur. Vad kallar vi det när EU tvingar fram regeringsskifte i Grekland och Italien?

I Mauretanien och Liberia kallas det statskupp när militären tar makten. Vad kallas det i Grekland och Italien när valda politiker ersätts av marknadens talesmän?

"Iceland says no, and so do I"
Ernst's blog 10/4 2011

Läs intervjun med Islands president Olafur R. Grimsson, där han förklarar att hans land har klarat sig mycket bättre tack vare att man vägrade att betala bankernas förluster och lät dem gå omkull.

Läs The Guardians rapportering om hur Islands president lade sitt veto emot både sin egen och Storbritanniens regering för att ge folket möjlighet att fatta beslut.

Se Bloomberg.coms intervju med den isländske presidenten 11 April 2011.

Se Max Kaisers intervju med Birgitta Jonsdottir, som var ledande i demokratiarbetet inför den isländska folkomröstningen