Theresa Andersson nyskapar

Foto: Lasse Ahnell/SR Gotland
maj 2011

FOTO: RUNE JENSEN
aug 2012

Foto: Snezana Vucetic Bohm/Sveriges Radio
aug 2012

Igår var jag och såg Theresa Andersson på Kulturbruket i Mellerud. Tvåhundra betalande och en artist som förmår att väcka sång- och rytmglädje hos publiken. Det säger mycket om en artist som lyckas med detta i just den timmen när kropp och hjärna annars är inställda på att sjunka ner i TV-dvalan innan en sk andra andning brukar infinna sig på fredagskvällen.

Theresa Andersson har ju sin inspelningsstudio med sig på scen. Hon spelar in och spelar upp och lägger lager på lager av stämmor på varandra, både vokalt och instrumentalt, tills hon fått till både kör och orkester helt på egen hand. Denna gång visade hon att hon inte enbart jobbar individuellt, utan att hon också finner inspiration och glädje i att kommunicera aktivt med publiken. Enkelt är det kanske för en garvad artist att få med publiken på att klappa i takt med musiken. Roligt och värmande var det när hon också dirigerade publiken i Mellerud att sjunga några körinstick, som hon spelade in och direkt lade in i sitt scennummer. På det viset fick man också en handgriplig inblick i hur hon bygger upp sina föreställningar helt utifrån autentisk musik och sång i just den stunden.

Vid föreställningen i Mellerud framförde Theresa Andersson några av sina numera klassiska paradnummer, till exempel sin version av gospelsången ”Mary don’t you weep” som hon ju gör på ett sätt som är medryckande på ett, som någon sa, helt vanvettigt sätt. Tyngdpunkten i föreställningen nu låg ändå på nya låtar, både från hennes senaste skiva Street Parade och från hennes lager av egna ännu inte utgivna låtar. Med sin karakteristiskt ekvilibristiska sång- och instrumentalstil imponerar hon även här med en tajming i rytm och ton som gör publiken salig.

Julian Wasser, "Duke Ellington", 1963 vintage photo

I denna repertoar är det intressant att se vad det är hon försöker att göra. Från det publikfriande i gospelgenren går hon nu vidare och söker inspiration och influenser från flera håll. I sitt mellansnack mellan och under låtarna nu i Mellerud nämnde hon några sådana källor till det hon gör idag. Jazzen i Duke Ellingtons mångsidiga livsverk nämnde hon som något hon studerat ingående under lång tid och som gjort varaktiga intryck i hennes eget arbete. En annan källa till inspiration och nydanande, som hon berättade lite om var den musiktradition med Indianska rötter som lever och frodas i dagens musikliv i hennes hemstad New Orleans.

Mardi Gras Indian

En av de låtar hon framförde denna kväll var direkt sprungen ur hennes kontakt med denna musik. Hon gav publiken ett litet berättelsefragment om de grupper av män som träffas och syr traditionella festdräkter. I dessa syr de in, med pärlor, fjädrar, paljetter och glas, berättelser om sina liv och sin historia. De sånger som då sjungs är en del i de högtidliga festligheter då dräkterna används för att gestalta ett återkommande tema om kamp. För Theresa Andersson var det en poäng att de vapen som kommer till användning i denna manligt dominerade kamp är sång och nål och tråd.

Med dessa och andra inspirationskällor gör Theresa Andersson idag en musik som blir ett uttrycksmedel med många bottnar och många möjligheter. Det blir stramare, kanske inte så publikfriande, ibland mera experimentellt och sökande. Själv uttryckte hon vad arbetet med den nya skivan inneburit när hon berättade att den kommit till när hon var gravid med sin dotter som nu är 16 månader. Med samma noggrannhet som hennes kropp byggde det blivande barnets händer, armar, ben, inre organ, hjärna, fingrar och tår, arbetade hon själv fram musikens och texternas tonvindlingar och tankekombinationer.

På scen med Theresa Andersson blir detta experimentella sökande en explosion av känslor och musikaliska överraskningsmoment. Värmen och glädjen smittar, men man anar också andra och kanske spänningsfyllda känslostråk i det kalejdoskop av musikaliska uttryck hon prövar.


Bildkällor:
P4 Gotland 17 maj 2011
vlt.se 12 aug 2012
Lindberg i P1: ”Så ser amerikanarna på Sverige” 7 aug 2012
Duke Ellington - Wentrup Gallery
Mardi Gras Indian costume: Infrogmation
Se fler av Infrogmations bilder av Mardi Gras Indians  

Låtar från senaste plattan på Youtube:
Street Parade
Hold on to Me


.

POESI: Elsie Johansson ordmålerska

Elsie Johansson vid ett annat tillfälle. Okänd upphovsman

Som belöning för gott arbete under den gångna veckan besökte jag tillsammans med bloggkollegan ”Spirea” Kyrkans hus i Mellerud i kväll för att lyssna på Elsie Johansson. ”En resa med dikten” kallade hon sitt program där hon läste egna dikter inramade av jazz på piano med Anders Persson. Detta blev en härlig poesiupplevelse. Elsie Johansson, 80 år i år, målar med sina ord och hon är också fräck och frän och innerlig och rolig. Ibland går hon direkt till hjärtat. För mig sker det när hon talar om ”den lilla flickan, som är jag” som hon alltfort skyddar, värnar och livnär med känslomässig energi. En solidaritet med något som är skyddsvärt inom mig. För mig sker det också så här: hon plockar skönhet i novembers rännsten på sin väg hem från Coops jättelika köpcenter och smyckar lägenheten med höstens sista lilaröda tistelblomma prydd och omsluten runt taggiga stjälken med sista grålila harklövern. Elsie Johansson är något så stort som vardagens sekulära heliggörare där dödens närhet och livets lust gör livskänslan stark.

Bildkälla Wikipedia: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a3/Elsie_Johansson.JPG