En aktuell svensk jazzekvilibrist

När jag vill se och höra rolig musik, då vet jag en artist jag vill se. Såg du Gunhild Carling och Christer Sjögren i Så ska det låta söndagen den 8 april 2012. Min replik när jag satte mig att se detta program var att den här programformen har nog överlevt sig själv. En massa engelska ballader som ingen människa hört förut, och har man det så är det Elton John. Det blir sällan den blandning av gammalt och nytt, av känt och okänt som det kunde vara som bäst.

Den här gången kom min bedömning emellertid på skam. Inte för att jag gillar Christer Sjögren precis - särskilt inte som Frank-Sinatra-wannabee.  Men Gunhild Carling! Gunhild Carling satte fart på tillställningen med jazz och varieté, instrumentalekvilibristik och generositet i en lycklig blandning, som skapade en feststämning, ovanlig för det mesta i detta program. Men vi börjar med Gunhild som hon lät när hon spelade blockflöjt och visslade på Bingolotto i november 2010:



Gunhild Carling är en jazztjej, som spelat med sin familj på jazzfestivaler i Sverige och utomlands sen barnsben verkligen. 1984 spelar hon trombonsolo - 9 år gammal - på en jazzkonsert i Polen tillsammans med resten av familjen.



Gunhild Carling är fena på många instrument. En favorit är hennes Bagpipes in Jazz



Hon är faktiskt något av cirkusartist när hon ekvilibrerar i Three trumpets



Den 18 febr 2012 spelade hon i Falsterbo, och till denna låt hittar jag följande presentation på nätet:
"Carling Family: Father Hans "Cooling" Carling who plays the trumpet was king of swing in Malmoe at school dances in the 1960s. His wife Aina plays banjo and guitar and the children Max clarinet, violin and tenor sax, Gerd piano, trombone and saxes, Gunhild nearly all known instruments and finally Ulf drums and vocal. Gerd´s Husband Tomas plays the bass."

POESI: Elsie Johansson ordmålerska

Elsie Johansson vid ett annat tillfälle. Okänd upphovsman

Som belöning för gott arbete under den gångna veckan besökte jag tillsammans med bloggkollegan ”Spirea” Kyrkans hus i Mellerud i kväll för att lyssna på Elsie Johansson. ”En resa med dikten” kallade hon sitt program där hon läste egna dikter inramade av jazz på piano med Anders Persson. Detta blev en härlig poesiupplevelse. Elsie Johansson, 80 år i år, målar med sina ord och hon är också fräck och frän och innerlig och rolig. Ibland går hon direkt till hjärtat. För mig sker det när hon talar om ”den lilla flickan, som är jag” som hon alltfort skyddar, värnar och livnär med känslomässig energi. En solidaritet med något som är skyddsvärt inom mig. För mig sker det också så här: hon plockar skönhet i novembers rännsten på sin väg hem från Coops jättelika köpcenter och smyckar lägenheten med höstens sista lilaröda tistelblomma prydd och omsluten runt taggiga stjälken med sista grålila harklövern. Elsie Johansson är något så stort som vardagens sekulära heliggörare där dödens närhet och livets lust gör livskänslan stark.

Bildkälla Wikipedia: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a3/Elsie_Johansson.JPG