POESI: Elsie Johansson ordmålerska

Elsie Johansson vid ett annat tillfälle. Okänd upphovsman

Som belöning för gott arbete under den gångna veckan besökte jag tillsammans med bloggkollegan ”Spirea” Kyrkans hus i Mellerud i kväll för att lyssna på Elsie Johansson. ”En resa med dikten” kallade hon sitt program där hon läste egna dikter inramade av jazz på piano med Anders Persson. Detta blev en härlig poesiupplevelse. Elsie Johansson, 80 år i år, målar med sina ord och hon är också fräck och frän och innerlig och rolig. Ibland går hon direkt till hjärtat. För mig sker det när hon talar om ”den lilla flickan, som är jag” som hon alltfort skyddar, värnar och livnär med känslomässig energi. En solidaritet med något som är skyddsvärt inom mig. För mig sker det också så här: hon plockar skönhet i novembers rännsten på sin väg hem från Coops jättelika köpcenter och smyckar lägenheten med höstens sista lilaröda tistelblomma prydd och omsluten runt taggiga stjälken med sista grålila harklövern. Elsie Johansson är något så stort som vardagens sekulära heliggörare där dödens närhet och livets lust gör livskänslan stark.

Bildkälla Wikipedia: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a3/Elsie_Johansson.JPG