KONST: Lika och Olika

Anselm Kiefer

Om Anselm Kiefers utställning på Louisiana  
10 September 2010 – 9 Januari 2011:
”Kiefers stora genombrott mot slutet av sjuttiotalet ... utgjorde något av en skandal. Här presenterades plötsligt ett storskaligt allegoriskt ”historiemåleri”, där tysk historia och tysk mytologi kritiskt belyste vartannat. Det förutsatte en bildning som inte många satt inne med. Hur ärrat och bränt och ödelagt det storslagna i hans verk än var kunde det lätt tolkas som en post-nazistisk, stortysk nostalgi över något förlorat.” (GP 30/11 2010)

Nug / Blue/ Håfström

Jan Håfström, skriver i My Newsdesk Stockholm januari 2011 om utställningen Dödslack av Magnus Gustafsson (Nug) och Carolina Falkholt (Blue) :
”konsten idag går in i en ny och våldsam fas. Den slår mot institutioner som kränker och förnedrar den maktlösa människan. Men den slår inte blint. Vad den vill visa är vägen mot ett alternativt samhälle.”
Här ”skapar NUG en vindlande tapet, ett ångande mangroveträsk som öppnar en utsikt åt någonting annat. Någonting bortom kanon, estetik och akademism. Ett omvänt symbolvärde.”
Se även pressreleasen till utställningen

Arbetarbladet om Dödslack:
"Med sprejburken på en stör har NUG gått till attack, inte blint, utan snarare som den amerikanske målaren Jackson Pollock, som på frågan varför han inte målade mer ”efter naturen” svarade ”Jag är naturen”, det vill säga, han litade på en inre rytm eller flöde som han strävade efter att översätta"
(Niels Hebert 19/1 2011)

Nug i GP 25/1 2011:
"Jag har inte läst några recensioner, men det där med att jag skulle vara inspirerad av Jackson Pollock som någon ska ha påstått, är för mig bara löjligt. Om du gör ett verk på sju minuter hinner du inte tänka på någonting. Man är helt fri i tanken. Det är den energi som frigörs i just den stunden som bestämmer bilden."

Börjes Konstblogg kommenterar:
"Märkligt nog har utställningen i regi av Jan Håfström och Andreas Brändström scenograferats med kludd av vandalmålaren NUG. Kluddet ska enligt Håfström “öppna en utsikt åt någonting annat. Någonting bortom kanon, estetik och akademism.” Otroligt! Är det verkligen “kanon , estetik och akademism” som är problemet idag??? För mig är det snarare samtidskonstens tomhet, dess oförmåga att beröra. Jag är nämligen också lack, dödslack (skitförbannad) på den här fulhetskulten, tomheten."

Och, likadant Börjes Konstblogg - syftar han kanske på Carolina Falkholts medverkan i Dödslack:
"Ja vad kan man göra som framträdande konstvärldsdrottning, det är bara att följa trenden, annars är man väl snart ute ur leken"

Lars Vilks kommenterar utställningen och Håfströms pressrelease med viss sarkasm:
"Det började med Courbets inblandning i pariskommunens nedrivande av Vendômekolonnen 1871, det fortsatte med terrorattacken mot World Trade Center 2001 och sedan kom NUG och sprayade SL:s tunnelbanevagn. Kristallklarare än så kan det inte bli. Möjligen kunde han tillagt Stockholmsbombarens försök att genomföra en performance på Drottninggatan. I vart fall är det så att NUG har hamnat i det ärevördiga modernistfästet Konstakademien och att det finns diverse sätt att skapa intresse för en utställning genom en smart pressrelease. Säkert fungerar det också. ... som representant för ”konsten nya och våldsamma fas” kan det nog komma fler besökare än vanligt."

Och så här kommenterar bloggen LAVALAND:
"det är otroligt positivt att en konstnär som NUG lyfts fram på ett sätt som detta, inte endast under premissen att han faktiskt utövar den o så skrämmande konstformen graffitti, utan även med en värdering om att det han gör är konst." (25/1 2011)