Jag fick ett meddelande från en vän på facebook igår. Det löd så här: ”jag firar med Martin Aagård och gänget som sätter ner foten vad gäller förenkling av kulturjournalistiken som L Adelsohn Liljeroth vill ha... Har du hört henne tala om detta? Det är bara för sorgligt att hon kan ha den posten.”
Eftersom jag delvis höll med om detta men också kände mig oklar i den här frågan, nöjde jag mig inte med att sända ett gillande tillbaka utan svarade att jag nog inte var helt enig. Så kan man ju säga på facebook utan att behöva utveckla det förrän kanske vid nästa sammanträffande IRL. Men det har gnagt på mig att kolla vad Adelsohn-Liljeroth faktiskt sa och vilka frågor den här diskussionen kan gälla.
Först - vad är det hon faktiskt säger?
Jag lyssnar på inslaget i Kulturnytt på P1 i torsdags den 20 januari.
Lena Adelsohn-Liljeroth på P1 (Kulturnytt) 20/1 2011
Som jag ser det säger hon två saker. Det ena gäller kulturens och kulturkritikens relation till näringslivet. Hon säger att hon har ”noterat att många inom näringslivet kanske inte alltid känner sig bekväma med kulturens frågor.” Detta, menar hon, har inneburit att det för näringslivet är ”... lättare att närma sig idrotten, dels kanske för att man inte får kritiska frågor ...” och att i kultursammanhang ”blir det många gånger helt andra frågor och kanske inte alltid applåder”. I sin kritik av detta är min facebookvän - tillsammans med ”Martin Aagård och gänget som sätter med foten” i sin fulla rätt att kräva kulturministerns avgång. Det kräver också Gunnar Bergdahl på Helsingborgs Dagblad, som menar att hon vänder sig till kulturjournalister "som vore hon minister i Putins Ryssland eller till och med Lukasjenkos Vitryssland" - det hon säger är "ett unikt uttalande i en demokrati."
Den andra saken Adelsohn-Liljeroth tar upp gäller egentligen en helt annan sak - människors delaktighet i kulturens uttryck och i kulturkritikens diskussioner. Hon talar om en ”mer inkluderande hållning.” I hennes retorik blandas kravet på denna inkluderande hållning ihop med näringslivsrepresentanternas behov att slippa kritik. Retoriker som hon är, hoppas hon att här kunna få med sig ganska stora kulturintresserade grupper som faktiskt känner sig uteslutna av en specialistorienterad kulturkritik.
Men uppmaningen till kulturkritikerna ”att försöka få fler att känna att det här är någonting som gäller oss” rymmer faktiskt en viktig fråga. Är det verkligen kulturkritikerns uppgift att vara smakråd utifrån specialkunskaper i kultur? Är det verkligen kulturkritikerns uppgift att sätta normerna för vad som är kvalitet och vad som är skräp i kulturen? Om man lyssnar till Adelsohn-Liljeroths uppmaning utifrån sådana frågeställningar kanske det finns skäl att släppa hennes person och ta tag i frågor som är viktiga för kulturens och kulturkritikens vara.
Bergdahl på HD är som kulturkritiker upprörd över vad han kallar "Adelsohndirektivet" och slår det ifrån sig på följande sätt: "Kulturen ska enligt Adelsohndirektivet tydligen vara tillgänglig för alla" och han frågar sen "Vad är det för fel med specialister på kulturens område?"
Bergdahl ogillar speciellt att kultur och kulturkritik ska behöva vara tillgänglig "för varje ointresserad direktör." Det förstår jag. Men min fråga till honom är om det då är viktigt att vara tillgänglig för alla kulturintresserade? Och anstränger sig kulturkritiken att vara det?
Kulturutövare arbetar med att hitta uttryck som berör människor. Så vad har då kulturkritiken för uppdrag? Var finns det kulturkritiska uppdraget formulerat? Är det kulturkritiska uppdraget entydigt? Finns det olika uppfattningar om det kulturkritiska uppdraget? Vilka är de i så fall?
Vi lever i en tid där ganska mycket förändras. Hur förändras det kulturkritiska uppdraget?
Not: läs en del av kritikerreaktionerna på Adelsohn-Liljeroths uttalande i P1 Kulturnytt:
SvD 23/1 Johan Wennström
HD (Helsingborgs Dagblad) 22/1 Gunnar Bergdahl
Aftonbladet Martin Aagård (går ej att länka - kopiera adressen och klistra in i adressfältet)
http://blogg.aftonbladet.se/kulturbloggen/2011/01/idag-blev-det-kulturdebatt-lasa-latt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar