När jag inte ville gå och handla

Varför är denna med här?
Jo den kommer in på slutet.

Jag hade inte lust att gå och handla i eftermiddags, så jag kollade vad jag hade hemma. Sista biten av julskinkan, tänkte jag.

Den sista skinkbiten?
Ja den var nog på lite drygt 200 gram

Den var lite torr i år tyckte jag men den hade ju god smak med alla kryddnejlikorna instuckna i fettet så den kan jag väl göra nåt med gick tankarna medan jag kollade efter potatis. Potatis går ju alltid att göra en gratäng eller nåt med, och se där, där fanns sju stycken kvar i påsen, och ett par gula lökar hade jag också kvar. Tittade i kylen och hittade en halv förpackning med champinjoner som började se lite brunfläckiga ut, så dom är det nog dags att ta nu om jag tänker använda dem. Jag hade fyra deciliter mjölk kvar, så det räcker precis ju. Vitlök? Jo, det köpte jag ju en stor en häromdan.

Och så ost då. Julosten har jag ju inte mer än påbörjat, så det blir ju bara bra om jag tar en bit av den.

När jag skivat potatisen och löken och tärnade upp skinkan, såg jag att vissa bitar var bara fett. OK då. Två fettärningar gick till att smöra formen och tre la jag i stekpannan istället för smör när jag skulle bryna champinjonerna. Det låter fettigt värre, men det var ju i fettet nejlikorna satt och jag ville pröva att få med så mycket smak av dem som möjligt. Medan jag varvade upp allt i den smorda formen höll jag ett öga på mjölken på spisen. Det är alltid ett vågspel eller vad man ska säja. Innan det kokat upp riktigt la jag i kanske tio ostskivor i hetmjölken och det blev riktigt smarrigt att hälla ovanpå alltsammans. Jag blev lite irriterad när jag såg att fast jag satt på ugnen hade jag glömt att sätta upp temperaturen. Ja, ja. Upp med temperaturen på 200 grader och in med alltsammans. Det blir nog bra.

Då hade jag tid på mig och kunde ta det lite lugnt med salladen. Annars vill det gärna bli stressigt med den. Ja, inte när jag har nåt i ugnen, men när jag steker kött eller fisk - och inte brukar jag fatta att jag skulle kunna göra salladen klar först. Men så vill jag ju ha den så fräsch som möjligt med allting nyhackat och salladssåsen på allra sist innan jag lägger upp på tallriken.

Ja, salladsidén hade jag fått genom en kompis på facebook. Det tunga julbordet skulle kunna balanseras fint med en blandning av hackat äpple, skivad selleristjälk och kuber av färsk vanlig gurka. Själv bestämde jag att jag ville ha citron på så det klämde jag över lite grann, mest kanske för att äppelbitarna inte skulle bli bruna.

 Den potatisskinkgratängen blev bland det godaste jag ätit så här långt i jul. Allt blev som jag hade tänkt och bättre ändå. Den förut torra skinkan blev saftig och fin. Potatisen hade dragit till sig av aromen från det nejlikspäckade skinkfettet och smakade underbart. Perfekt balanserade smaker. Fick bara strö på en aning salt eftersom jag varit lite rädd att den rimmade skinkan skulle vara salt nog. Vad gott det var! Och den fräscha frasiga salladen till detta. Sen satt en halvflaska rosé som smäcken på det.

Så kan det bli kvällsmat!


.