Jag upplevde en gång att mina sinnen öppnades. Det var som att jag hade haft en halvt genomskinlig jutesäck över hela mig. Ett slags filter som tillät mig att se världen så som jag lärt mig, vant mig av egen och andras lärdom. För ett ögonblick lyftes detta filter bort och världen omkring mig blev helt ren och full och så rik att jag nästan inte förmådde se den mer än just det ögonblicket.
Det var förvirrande. Det var klargörande. Det blev en nödvändighet att börja orientera sig.
När jag var tillbaka i det vanliga, var det inte helt vanligt längre.
Vad hade hänt? Jag hade hört en överraskande klar ton i en konsert jag lyssnade på. Den passade inte in i något mönster, men den väckte mina sinnen ur en vardaglig slummer.
Ibland händer detta. Och allt förändras lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar