”Gränssökandet som självändamål är knappast den största faran idag.”
När jag skrev om vad jag söker i konsten, började jag ju i avståndstagandet från gränssökande för dess egen skull. Brevskrivaren menade att den största faran för konsten idag inte ligger i det självuppfyllande gränsöverskridandet som jag antytt utan i ”att konsten blir en vara bland andra varor” och att detta faktum skyms av mitt avståndstagande från en viss typ av (oansvarigt) gränssökande.
Att skapa sina egna vägar att möta världen |
Att talas vid är ett försök att hitta gränserna mellan mig och dig. Eventuellt kan det också innebära försök att finna övergångsställen eller öppningar i de gränserna.
Att lära känna gränserna för det som inte är jag |
Att möta världen kan vara det mest gränssökande och gräns-överskridande man kan tänka sig. Just detta att mäta ut gränserna för det som är jag är nog en förutsättning för att kunna möta och lära känna det som inte är jag. Att möta, avgränsa mig från, ta till mig det som gör intryck, avtryck, påtryck på mig och i mig. Alla människor gör detta. Konstnärer berättar eller avbildar eller gestaltar det också.
Det stämmer till ödmjukhet, tycker jag, att alla grundar sin existens på ett gränssökande.
Att berätta om livskonsten |
.
Bildkällor
1. Dansgruppen Spinn ihop med slagverksensemblen Kroumata och Shared Music Sweden. Hi-Hat Xpress - ett formexperiment NSD kultur (2013 01 25).
2. Dans-och nycirkuskollektivet Kollektiv Vifira med sin föreställning Notariegatan 17 b. Allehanda.se - kultur (27/3 2009).
3. Ett gränsöverskridande samarbete mellan streetdancecrewet Flawless (finalister Britain’s got talent 2009) och English National Ballet. Bloggen What’s Up: Londonsvenskar (maj 2012).
.
Dina tankar om konst inspirerar, tack David
SvaraRadera