Reinfeldt som 1800-talsrelik

Reinfeldts pensioner - en relik från historiska museets dammgömmor?

Det krävs en annan attityd för att klara pensionerna. Det hävdade Fredrik Reinfeldt häromdagen, och chockade Sverige med att påstå att vi bör vara beredda att jobba till 75 års ålder.

Nya Moderaterna

Det var ju huvudlöst tycker jag, och jag var riktigt förbannad - en känsla som inte vill ge med sig. I det läget fick jag i min hand en lista över historiska beslut som visar på moderaternas antidemokratiska historia i allmänhet och deras långvariga motstånd mot pensioner i synnerhet. Utifrån de uppgifterna skisserade jag ett blogginlägg om hur nya moderaterna nu återvänt till den gamla högerns fadershus.

För att vara säker på riktigheten i mina uppgifter och slutsatser gjorde jag en liten källkritisk undersökning. Det var inte svårt. Snart hade jag både Peter Antmans undersökning om välfärdens historia i Sverige och olika rapporter om Södertörnprofessorn Torbjörn Nilssons forskningsprojekt ”Högerns historia 1904-2004” på mitt bord. Här kommer helt klart en mer nyanserad bild fram av högerns historiska förhållningssätt till pensioner, andra välfärdsreformer och även till rösträtten.

Otto von Bismarck

1815-1898

Det är inte sant att högern, som det hävdas i den lista som cirkulerar på nätet och i andra media, konsekvent har sagt nej till pension, semester och allmän och kvinnlig rösträtt. Redan 1913 var högern med och antog den första pensionsreformen i riksdagen. Man sa visserligen nej till liberalernas förslag, men man ville ha en pensionsreform. I denna övertygelse var man inspirerad av den preussiske grundaren av det tyska riket Otto von Bismarck, vars sociallagstiftning var den första i världen. Han var misstänksam mot arbetstidsförkortning eftersom det enligt hans mening skulle skada ekonomin. Men under trycket av den framväxande socialistiska arbetarrörelsen såg Bismarck behovet av ett socialt kontrakt med arbete och kapital där staten förhindrar ett okontrollerbart missnöje genom att försäkra de arbetande mot fattigdom och en osäker existens.

Med denna hälsosamma rädsla för de arbetandes missnöje som grund var alltså högern med och röstade fram den första pensionsreformen 1913. Man var knappast drivande. Det var istället liberalernas Adolf Hedin, som fann Bismarcks och den svenska högerns pensionsidéer alltför auktoritära. Högern fick ge sig för en liberalare syn på pensionerna, men man var helt klart medveten om behovet av det sociala kontraktet och statens roll som garant mot fattigdom såväl som okontrollerbart folkligt missnöje.

Var står då Reinfeldt? Själv sa jag mig först att Reinfeldt är tillbaka till den gamla högerns fadershus som kännetecknas av motstånd mot alla reformer som ger utrymme för ett liv som inte enbart består av arbete. I och för sig ligger det väl något i att högern har kännetecknats av en puritansk syn på arbete. Dock ser jag nu, i ljuset av min lilla källkritiska undersökning, att Reinfeldts syn på pensioner kanske går tillbaka till en tid före Bismarck och före arbetarrörelsens framväxt, en tid då man ännu inte såg behovet av ett socialt kontrakt med staten som garant för samhällsfreden och arbetskraftens reproduktion. Ser Reinfeldt ett sådant kontrakt som nödvändigt idag, eller vågar han damma av den totalt okontrollerade kapitalismen så som den såg ut före 1880?

Källor

Peter Antman,
idéhisstoriker, dataprogrammerare
hemsida

 Peter Antman: ”Barn och äldreomsorg i Sverige”.  Välfärdsprojektet Kunskap/Fakta nr 5 
(Socialdepartementet, 1996).

Torbjörn Nilsson, "professor i historia
och specialist på den svenska högern"
källa Newsmill
hemsida 

Torbjörn Nilsson ”Moderaterna vid den tredje vågens slut”