Jål i jul

Vid frukostbordet i går morse satt Eva och jag och pratade. Trots att det var dan före dan, kom solen fram och gav en aning om våren, och talgoxar och nötväckor lät som om de trodde att vintern var över. Ingen vinter idag, men som pratet kom och gick kom vi förstås in på julen, och det var ordet jul som vi började undra över.
Jul säger vi ju här och tar av vana för givet att det på något sätt handlar om Jesu födelse och om kristendomens glädjebudskap till hedningar och andra som vandrar i dödsskuggans dal. I engelskan gör man ju den kopplingen direkt med begreppet Christmas, som ordagrant kan översättas som ”Kristusmässa”. Men vad betyder ordet jul?

Bildkälla: The Universal Library 
(klicka på länken om du vill söka i
den etymologiska ordboken)

I bokhyllan har vi en gammal etymologisk ordbok i nytryck. Etymologi är vetenskapen om ords härstamning, och min koppling Christmas = Kristusmässa är just en sån etymologisk koppling som ganska tydligt visar att ordet har kommit till i den katolska kyrkan med alla dess mässor och att detta var den stora mässan till Kristus minne och ära.

Den här ordboken innehåller också ett annat engelskt ord för jul, nämligen det ålderdomliga ordet yule. Ordet är det samma som det nutida svenska ordet, och när man läser mera noga visar det sig att ordet kommit till engelska via Anglernas och Saxarnas gýlan som betyder att roa sig, skämta och festa. Det här uttalas jyllan, och det säger vi ju även nu att man kan förgylla tillvaron med en fest när mörkret blir för påfrestande. I forntida germanska betydde jolen att sjunga i falsett och göra sig till, medan man i gammal isländska sa jól och menade den stora hedniska midvinterfesten.

Hednisk fest.
Bildkälla: bloggen Hedniska tankar

Eva och jag kommer ju inte från Dalsland ursprungligen, men bland de helt nya ord vi stötte på när vi flyttade hit 1980 var atel (äcklig) och jål eller jåla (fåneri, fåna sig) bland de mest uttrycksfulla. Aldrig att vi har förknippat jål med jul tidigare, men här tycks det ju stå ganska klart att det sen gammalt har betytt sådant som har med fest och glam och lek att göra. Vi kollar vidare i den lärorika ordboken och stöter då på det lite ålderdomliga men ändå nutidsengelska ordet yawl. Det betyder ropa, gala, sjunga – kanske lite galet också – och uttalas precis som det dalsländska jål och antagligen också som det gammalisländska jól. Vi hittar också ett annat ord yawl (uttalas också som jål) eller jolly-boat som är en jolle eller liten båt som kunde användas av barnen att roa sig (eller jåla med) när de vuxna var ute på större fiskafänge.

Jul alltså. Ett ord som de anglosaxiska invandrarna tog med sig till de brittiska öarna c:a 400 e. Kr., och som levt kvar i Dalsland i sin forntida ursprungsbetydelse. Anglosaxarna var knappt kristnade när de gjorde sina resor över engelska kanalen, så det de tog med sig var den gammalhedniska vinterfesten som kunde hålla på i hela två månader. De kallade december månad för se ǽrra geóla (= förjulen) och januari se æftera geóla (= efterjulen).
Julen – ett jättejål med lek, fest, glam och sång – kanske en idé för att sätta Dalsland på turistkartorna: vinterjål, Winter-yawl, julejål. En ravefest med gamla anor. Jolly good!

LIVET: Vill jag vara utan min ångest?

Isabelle Ståhl
Källa: bloggen "Istället för sömn"

Jag råkade i morse lyssna med ett öra på reprisen av ett program om ångest. Vad jag lyckades snappa upp var ungefär att ”ångest, det är inte det jag ska vara rädd för”.

Det händer att jag, lite provokativt brukar påstå att ångest är nånting bra och att det vore oklokt att försöka döva sin ångest, eftersom den är en signal om att något i min omgivning eller i min relation till omgivningen är fel. Att döva min ångest vore ungefär lika klokt som att smeta cortisonsalva på ett malignt melanom istället för att operera bort det har jag tänkt.

Det var det här jag tänkte på när jag snappade upp morgonreprisen av Isabelle Ståhls OBS-program om varför Heideggers syn på ångest är en viktig motkraft mot dagens KBT-terapi. Men när Isabelle Ståhl gick längre än så, förstod jag att min syn på ångest som något värdefullt väntat på en lite ärligare förklaring än min egen.

Martin Heidegger

Visst signalerar ångest ofta något missförhållande som jag behöver ta tag i och som ångesten tvingar mig att göra något åt. Ofta är det så, och då är ångesten ett instrument för ett fungerande vardagsliv så att säga. Men Isabelle Ståhl tog mig ur vanföreställningen att all ångest är av det här instrumentella slaget.

Det gjorde hon genom att berätta om en tanke som berörde henne starkt, nämligen att ångest helt naturligt föds ur insikten att jag finns, att jag är ensam i en likgiltig värld och att min existens är beroende av en kropp som utan barmhärtighet kommer att dö. Isabelle Ståhl hade sin inspiration till dessa tankar från filosofen Martin Heidegger, och det som var slående var att hon upplevde dessa tankar som något i grunden positivt.

Vad är det då för positivt med att känna ångest inför att vara utsatt i ett kallt och okänsligt universum utan hopp om hjälp, värme, stöd, liv? ”För Heidegger” säger hon ”riktar sig inte ångesten sig mot ett specifikt objekt utan snarare mot världen själv och det skoningslösa faktum att vi befinner oss i den”.

Det positiva, som Isabelle Ståhl söker att förmedla är att denna ångest strävar till ett slags tillnyktring. Istället för att sticka huvudet i sanden och intala sig att tillvaron är fylld av hemkänsla och stabil harmoni, gör mig denna ångest i stånd att ärligt se min förgänglighet som det jag i grunden måste förhålla mig till.

I ljuset av denna ångest, denna tillnyktring och denna ärlighet ter sig - enligt Isabelle Ståhl - de flesta psykiatriska och psykologiska förklaringar som ett harvande på ytan med irrelevant meningsskapande när det i själva verket handlar om att hantera sin ångest genom att skapa ett förhållningssätt till sin egen död.

Hon berättar också om hur det för Heidegger står klart att vi människor är experter på att skaffa oss en arsenal av undanflykter för att slippa se den här skoningslösa sanningen i vitögat. När vi infogar oss i ledet, när vi anstränger oss för att passa in, när vi plattar ut oss och friserar vårt jag för att inte hamna utanför och för att bli accepterade av omgivningen då undflyr vi på ett fullt mänskligt men ohälsosamt sätt den grundläggande otrygghet som vi på något sätt ändå behöver se och erkänna.

R D Laing: Det kluvna jaget

För Isabelle Ståhl är det viktigt att förstå att denna ångest inte ska botas. Den är inte ett personligt problem utan en alltid närvarande verklighet. Därför blir hon glad när hon möter Heideggers och även en mer sentida existentialistisk psykoanalytiker som R D Laing som menar att denna ångest inte bör botas utan istället tolkas. Genom att våga se öppet på detta skapar hon ”en upplyst glänta som exponerar och förklarar den otrygghet som råder” i hennes relation med världen.

Att ha besökt den gläntan, att veta att den finns kan skapa den nykterhet jag behöver för att möta livet, tomheten och döden.

I min ungdom förstod jag inte detta att medvetenheten om döden finns som en kraft i allt jag gör. Jag trodde nog att livet var det enda som fanns. Men jag läste Heidegger och uppskattade ändå hans förståelse för det som Isabelle Ståhl också värdesätter: erkännandet av människans hudlöshet och utsatthet och tilliten till min egen förmåga att trots allt se och leva med detta. Alltid en början.

Min källa:
Isabelle Ståhls text om varför Heideggers syn på ångest är en viktig motkraft mot dagens KBT-terapi.

Kolla även:
Isabelle Ståhl på P1 OBS 2011 11 28 (mp3)

Isabelle Ståhls hemsida ”Istället för sömn”

Linnas bloggtips om Isabelles hemsida.

Läs också mitt blogginlägg där jag diskuterar Heideggers sätt att läsa Nietzsche. 

Kanske:
"Hemlöshet i vanligheten"

DEMOKRATI: Exemplet Island

Varför blommar den isländska ekonomin idag? Islands president Olafur Grimsson menar att det är två saker som ligger till grund för det. Folkomröstningen om det ekonomiska ”räddningspaketet” våren 2011 skapade enighet och arbetsvilja hos det isländska folket och folkomröstningens klara svar att bankerna måste betala kostnaderna för sina spekulationer har sanerat banksektorn.

Varför stoppade Tysklands Merkel och Frankrikes Sarkozy Greklands Papandreou när han  ville ställa samma fråga till sitt folk om EUs ”räddningspaket?

Varför litade Merkel och Sarkozy och EU inte på folkviljan? Varför lämnar Merkel och Sarkozy och EU över makten till marknaden och bankerna?

När Kina bestämmer politiken i Tibet, när Ryssland försöker bestämma politiken i Tadjikistan och Tjetjenien, då kallas det diktatur. Vad kallar vi det när EU tvingar fram regeringsskifte i Grekland och Italien?

I Mauretanien och Liberia kallas det statskupp när militären tar makten. Vad kallas det i Grekland och Italien när valda politiker ersätts av marknadens talesmän?

"Iceland says no, and so do I"
Ernst's blog 10/4 2011

Läs intervjun med Islands president Olafur R. Grimsson, där han förklarar att hans land har klarat sig mycket bättre tack vare att man vägrade att betala bankernas förluster och lät dem gå omkull.

Läs The Guardians rapportering om hur Islands president lade sitt veto emot både sin egen och Storbritanniens regering för att ge folket möjlighet att fatta beslut.

Se Bloomberg.coms intervju med den isländske presidenten 11 April 2011.

Se Max Kaisers intervju med Birgitta Jonsdottir, som var ledande i demokratiarbetet inför den isländska folkomröstningen

I give you the sonnet.

If you haven’t read many sonnets, if you want to know what sonnets can do and say - then read Peter Ingestad’s 45-stanza mini sonnet-novel. 

Tradition and modernity, tradition and expression - the sonnet began in Italy back in the 12th century. A poetic form used by Petrarcha, Dante Alighieri, Shakespeare, John Milton. Expressing nature’s beauty, love and death and admiration, it’s being used today to express explosions of emotion and imagination.

Tradition and form - the sonnet - 14 lines rhymed according to stern patterns. Go to the bottom of this page to find links to sonnets old and new. Or begin by reading Shakespeare’s most loved sonnet:

Is this Shakespeare?

XVIII
Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed,
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature's changing course untrimmed:
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st,
Nor shall death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st,
So long as men can breathe, or eyes can see,

or John Milton...

So long lives this, and this gives life to thee.

And John Milton’s To the Nightingale:

O NIGHTINGALE that on yon bloomy spray
    Warbl'st at eve, when all the woods are still,
    Thou with fresh hope the lover's heart dost fill,
    While the jolly hours lead on propitious May.
Thy liquid notes that close the eye of day,
    First heard before the shallow cuckoo's bill,
    Portend success in love. O, if Jove's will
    Have linked that amorous power to thy soft lay,
Now timely sing, ere the rude bird of hate
    Foretell my hopeles doom, in some grove nigh;
    As thou from year to year hast sung too late
For my relief, yet hadst no reason why.
    Whether the Muse or Love call thee his mate,
    Both them I serve, and of their train am I.

And be sure to see how Peter Ingestad (or Kraxpelax) plays with this immortal poetic form in his ”Sonnet for Katie”. Here - read the first two stanzas of this 45-stanza mini sonnet-novel:

Peter Ingestad
Who knows?

Most people seem incapable of learning!
Could anyone but Katie understand
just how the letter M is always burning?
She says: "Bréton is getting out of hand

for you, kind of!" – I know she's only kidding;
her ignorance is nothing but pretense
for social reasons, yes, she knows her ridding
herself of everything that could make sense

to me! She asks me what I'm really smoking,
and I explain I only smoke Rimbaud.
– "Why, then you must be on the verge of choking,"
she says. "Now would you deal me such a blow?

I think You should smoke me instead of them,
'cause I am lightened by the letter M!"

II

"You're wiser, Katie, you could be my mother,
admittedly," I said, "do I confuse
you still…? – The one true state excludes the other,
what do you think, I guess it's too abstruse

of course, so let me clarify, dear sister,
and just stop talking nonsense to you here.
Guess later on I'll send another twister,
just catch it if you can, and keep it, dear…"

"The pessimist I hear, as always," Katie
now said, "honey, you know it's quite abstract.
But you'll go on like that until you're eighty
and propably remain somewhat intact –

Guess I must learn, get wise enough to see
how to survive you, Sir Catastropheee-ee!"



You're getting curious?
Here's another of Peter Ingestad's sonnets to Katie
(found by mere chance as a cached copy on the Internet Archive Wayback Machine 2014 april 7)

den 7 juli 2009

SONNET FOR KATIE

So what about this world of ugly beauty
where Life goes Death, austerity perverse
by overdue prescriptions? Holy Duty
prevails in minight's daylight; calm and terse

our Prayer be; as yet no God will hear it,
since matters as we know them don't exist!
Our world is here, is not, we mustn't fear it
when distant children cry immersed in mist

beyond our desperate eyelids. Katie enters
my virtual room; I see her alien eyes,
where all my absurd Faith in panic centers
antecipations of confirmative surprise -

She says: "If this disease, your life, is mental,
its final cure may still be transcendental." 

Continued
(Sorry to say, since I published this, Peter Ingestad's blog Kraxpelax has been closed. Some of his Sonnets for Katie can still be read here NB! Read the COMPLETE version of the sonnet cycle on my blog here. The cached copy of Sonnets för Katie can be read here)


Now, if you want to know more about the sonnet, you read History of the sonnet on the Poet's Garret.
A blog with all Shakespeare's sonnets is to be found here.
Here is a page with Milton's poems, including his sonnets.
General wikipedia information.

Also read Milton's work online by accessing "The Milton Reading Room" at Dartmouth College Library, Hanover USA

Jag vill veta: Vad händer med demokratin?

Vad händer med demokratin?

Från vem utgår makten?

Vad betyder det för demokratin att Tyskland och Frankrike tvingar Greklands regering att ställa in planerna på en folkomröstning om ”räddningspaketet”?
Vad betyder det för demokratin att Tyskland och Frankrike tvingar Greklands premiärminister Papandreou att avgå?
Vad innebär det för demokratin att Tyskland och Frankrike tvingar Italiens premiärminister Silvio Berlusconi att avgå?
Vad innebär det för demokratin att Tyskland och Frankrike tvingar fram regeringar i Grekland och Italien som inte är valda av folket?

Demokrati innebär att makten utgår från folket?
Från vem utgår makten i Europa idag?
Är demokrati önskvärt?

Så här kan man se på EU i Grekland

A statement to the nation - a statement to the world

The people of Ohio makes a statement to the nation.
Quite possibly, this is a historical moment. Tired of speculators, tired of schools and libraries being closed down, tired of the conservative obstruction of a decent system for medical care, and tired of the attacks on the public good nationwide, the people of Ohio has voted down a law intended to restrict labor rights in their state. In the Tuesday 11/8 referendum the anti-worker bill was rejected by a strong 61% majority of voters.

Right now, banks and bankers, speculators and shareholders are securing money to flow their way worldwide. It is a revolution taking place. Nations are being forced to large-scale spending cuts redirecting the flow of wealth from the public good to the bank accounts of speculators.

At this point, the powerful counterstatement from the people of the State of Ohio in the USA may be of global significance. In the ”Occupy Wall Street” movement, the unrest in Wisconsin earlier this year, and in today’s rejection of the anti-labor bill in Ohio we might witness the beginning of a sensible and rational alternative to economic greed gone haywire. No doubt, the peoples of Greece and Italy may find inspiration in this US American movement.

Here's MSNBC's report on the results of the Ohio referendum:

AlterNet: Ohio referendum
Democracy Now: Ohio referendum

KONST: Konsten att bli till?

Fredric Gunve o Kajsa G Eriksson
på Not Quite 5 nov 2011
foto:DD

Idag besökte jag en bekant på Not Quite i Fengersfors, Dalsland. Jag bor ju bara en och en halv mil därifrån, så det är inga avstånd att tala om. En bekant, ja - det var Fredric Gunve och Kajsa G. Eriksson och deras pågående konstprojekt ”Vränga”.

”Vränga” har jag alltså bekantat mig med tidigare när Gunve och Eriksson lade fram det som ”work-in-progress” på Stenebyskolan i Dals Långed hösten 2010 och när de presenterade projektet på ett seminarium på Konstvetenskapliga Institutionen i Göteborg våren 2011.

Då var det begreppet ”regn” som var utgångspunkten från vilken man vrängde det turistsköna Dalsland till ett riktigt elakartat katastrofområde orsakat av sju års oavbrutet regnande, och där berättelsen om människors försök att få vardag och liv att fungera blev en process som idag landar i något som liknar det man brukar kalla ett slags konstverk.

Verket Regn/Rain:
44 minneskort, 44 dagar och en berättelse
foto: DD

”Ett slags konstverk” vill jag säga. "Ett slags", eftersom det fortfarande kan skapas om när betraktaren/deltagaren berättar vidare eller associerar i egna banor utifrån den berättelse och de bilder, som utgör det jag alltså skulle vilja kalla konstverk.

Kajsa G Eriksson visar
Vränga=Regn
foto:DD

Att jag är så vag i min beskrivning av det som Gunve och Eriksson processar fram, beror i första hand på att de själva vill att deras konst ska uppfattas som process snarare än produkt. Själva menar de att ett konstverk aldrig egentligen är avslutat. Det är i den pågående processen eller i det pågående sökandet efter en form för det man kommer att uttrycka som själva konsten lever. Och det man kallar ett avslutat konstverk har också ett fortsatt liv hos varje betraktare eller läsare som möter det utifrån sitt eller sina perspektiv.

Det här är min tolkning av Gunves och Erikssons svar på min fråga idag om var de befinner sig nu när de så att säga har avslutat ett projekt som övergått i ett annat: "Befinner ni er i ett sökande efter former eller befinner ni er i ett läge där ni har något att visa den som möter er vid era presentationer?"

Inför den fortsatta
processen
foto: DD

I den process de kallar ”Vränga=Hamn” är de på ett sätt kvar i berättelsen om ”Vränga=Regn”. Med utgångspunkt i Dalsland, Fengersfors och dess vatten - Knarrbysjön heter detta vatten i den så kallade verkligheten - startar de en skapandekedja. Dräkter och textilier dränks i Fengersfors Knarrbysjövatten, ges form i den process där blötläggning och torkning påverkar textilmaterialet, ges nyanser av färg i mötet med mineraler och mark i den Dalsländska sjökanten.

Efter blötläggning
i Fengersforsvatten
foto: DD

Jag ser detta stadium i händelsekedjan i en textilverkstadslokal i på Bruket i Fengersfors. Dräkter och textilier hänger på tork. Andra textilier ligger framme för tillskärning, och verktyg och material finns där till beskådande i genomskinliga påsar och lådor. Allt detta är på väg. På väg i meningen förändring, men också på väg i bokstavlig mening till Akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn. Där väntar mötet med Västerhavets vatten och vidare processer, förändringar och färgnyanseringar i mötet med nya mark-, mineral- och växtämnen. Vi är kvar i vatten, men denna gång i tillfälliga strandhugg i nya hamnar. Sluthamnen blir Västra Frölunda Kulturhus med nya vatten, nya marker, nya förändringar - och samtidigt bär textilmaterialen och dräkterna med sig de gamla strukturerna från tidigare blötläggningar liksom minnen av processer inpräntade i materialet.

Not Quite textilverkstad
foto: DD

Jag tror mig se en skönhet i detta. Jag tror mig se en metafor, eller är det en faktisk tillblivelse. Är det en bild av hur vi människor blir till, och blir till och blir till? Eller är det i denna process som inte bara textiliernas färg och struktur blir till, utan även Fredric Gunve och Kajsa G. Eriksson själva.





Under visningen av textilierna i verkstadslokalen frågar jag Kajsa G. Eriksson om sådana här saker. Jag prövar en tanke om konstnären och konsten i förhållande till den människa som inte betraktar sig som konstnär. Kan det vara så att det som hos konstnärliga utövare är en process där konstverk skapas är samma sak som den process där vi andra människor skapar oss själva, där vi låter oss färgas i de hamnar vi stannar upp i, där vi formar oss själva i mötena med världen? Kan det vara så att de processer som poesi och konst skapas ur är samma processer som de i vilka var och en av oss blir till dem vi blir?

Visning av utgångsmaterial
foto: DD

Svaret på de frågorna nådde vi inte just för tillfället, men så här i efterhand tycker jag mig se att svaret stillsamt exploderar i en mängd nya frågor.

Intressant var att en av de nya frågor vi råkade komma att beröra var hur konstnärens liv ska finansieras. Vi blev naturligtvis inte färdiga med något svar där heller, men i bilen på väg hem slog mig tanken att det kanske inte är helt självklart att konstnärens tillblivelsearbete ska värderas annorlunda än mitt eller Anderssons eller Robert Jonssons vem han nu är.

Så här vanvördigt och konstfientligt vill jag förstås inte sluta betraktelsen över denna upplevelse av skönhet. För jag menar verkligen att både konstnärens och mitt och Robert Jonssons tillblivelsearbete är av största vikt. Men jag vill vidhålla att det är med verkligheten i vitögat som konstskapandet blir till något angeläget för fler än konstnären själv.

Här är ett blogginlägg jag skrev 20/5 2011 där jag diskuterar en del av mina tankar kring konstskapande.

Här är det blogginlägg jag skrev 26/12 2010 när jag läst Kajsa G. Erikssons avhandling Concrete Fashion: Dress, Art and Engagement in Public Space.

Vränga=Regn
källa: Facebook Regn/Rain
Här kan du följa en visning av alla minneskorten
i verket "Vränga=Regn"
och läsa de tillhörande texterna. 

Vränga=Hamn
Källa: Västra Frölunda Kulturthus