(foto David Dickson)

söndag 27 oktober 2013

Din röst i mig

Från min skrivbordslåda 2012 10 14


Mötet

Mötet med dig var ljuvt och prövande.
Du ville älska.
Jag ville upptäcka. Se.
Kanske var det samma vi ville,
men från skilda håll?

Hela livet var det detta ...
Du sökte kärlek.
Sökte koppla tanke till känsla.
Sökte, forskande, efter upplevelsen
av beröring.

Hela livet var det detta ...
Min nyfikenhet på hur det kunde vara.
Att vila stilla
i sinnenas flöde.

När jag skulle dö
tyckte jag om dig allt mera.
Då var vi här,
och såg nuet från det hållet,
nära.

Upptäckte du?
Jag upptäckte.
Och jag fick ro
att ordna
så att jag kunde se,
fortfarande med en sorts uppmärksamhet,
mig själv och döden
och det mötet.

2012 06 06 foto: Eva Dickson
Text © David Dickson

.

onsdag 23 oktober 2013

Från min skrivbordslåda (2010 11 28)

Före döden liv




 Jag

I mig

ett ljus



En låga

Ofta blå

blå, blå, blå







 


Och nu



i Nu

I nu blir hela jag

ett ljus
 

Ett ljus



 



När nu blir då


Blir då

i mig

ett ljus







 Text © David Dickson

lördag 19 oktober 2013

Om frihet

Den blå krokusen. Våren 2012 (foto: Eva Dickson)
I slutet av april 2012.
Livet kan vara så:
Eva, min hustru, kämpade för sitt liv mot cancern som tog hennes liv två månader senare.
Vi var nära varandra, mycket nära i den kampen.
Just vid denna tidpunkt trodde vi på, siktade på ett år, kanske två. Vår närvaro i livet minns jag som total.


Yin.Ying-Yuan
Total kris, närvaro och
vardagskänsla fanns samtidigt.
Så vardagligt. En kväll besökte jag ett möte med den gamle socialdemokratiske kulturministern Bengt Göransson.
Bengt Göransson





Efter det samtalet spånade jag på en tanketråd om samhället och livet - det som varit, det som är och det som kommer. Så här skrev jag till en vän:

"När vi hade ett samhälle med kollektivt ansvar så upplever jag själv att det gav mig en oerhörd individuell frihet att bli och vara och finna mig själv och mina möjligheter. Jag upplever att det kan ha varit så även för många andra. Oerhört i sig, om kollektivt ansvar kan skapa individuell frihet.

Samtidigt - och det var denna samtidighet som slog mig med viss kraft - har vi idag en individualism som präglar samhället, och i den individualismen finns ju detta som Bengt Göransson talade om. Att det vi som individer har att välja är färdigproducerade idéer, färdigproducerade attityder som andra format åt oss. Vi kan välja mellan livsstilar som olika kollektiv skapar, men jag är inte fri att skapa själv. Och i så fall har ju denna individualism ett starkt stråk av kollektivism i sig.

Det är som Yin och Yang. Kollektivismen som jag växte upp i bar individualismen inom sig.  Kanske både som något den vårdade och som något som skulle komma att spränga den. Individualismen som vi ser idag har kollektivismen inom sig. Kanske som något som präglar den mer än individualister gärna anar. Men hur den kollektivism ser ut som skulle kunna spränga dagens individfixering, det vet jag inte."


Yin och Yang (bildkälla)

På tröskeln mellan livet och döden befann vi oss. Var dessa tankar ett sätt att fly eller var det ett sätt att vara i livet? 

Och det var vid den tiden idéer inför operan DET GÅR BRA NU också rörde sig i vår tankevärld:

Ett yin-och-yangnystan
"Jag ser just nu framför mig ett operapoem.
En scen där vi rent faktiskt betraktar ett nystan av trådar som vi vill reda ut. Trådar som vi ger namn av idéer vi anammar och idéer vi slår ifrån oss. Eller ideologier eller nåt. Och vi nystar upp en kollektivismtråd och en individualismtråd och och när vi reder ut dem finner vi oss i olika ändar av samma tråd. OK, det var dagens tanke, som jag legat och vävt i natt."

Så kunde nattliga tankar gå i olika riktningar då. I slutet av april 2012.





Länk till Eva Dicksons blogg TANKEFIGURER

.

måndag 14 oktober 2013

Vyer och spår


Korshamns udde, Morups Tånge (foto DD)
Här! Under en grå himmel i oktober.

Här är världen.














Korshamns udde - land och himmel. (foto DD)


Ögats riktmärken.
Ögat skapar en verklighet.


I stundens och evighetens nu.













Korshamns udde - saltängen ger liv. (foto DD)

Havet ligger stilla,
ger andrum för liv.



I väntan.















Korshamns udde - förankringar. (foto DD)


Människa.
Spår av henne som söker.

Att stanna upp.

För inte så länge sen.











Korshamns udde - död lekatt. (foto DD)

 
Hit sökte du dig.
















Korshamns udde - vresros. (foto DD)


Mot hav, salt och vindar
och bunden i grus och sand.


Du reser dig.

Vinkar med höstgröna bladflikar.












Korshamns udde, Morups Tånge. (foto DD)


Siktet inställt
mot det som varit,
är,
och det som kommer.

lördag 12 oktober 2013

Gryningstimme vid havet


Cykelns kattöga speglar första gryningsljuset vid strandklitterna


I öster


En lätt frånlandsvind dämpar dyningen


Spår av gångna veckans västan

Utsikt mot Näset i sydsydväst



Från isande salt träder jag tångens mjuka matta
"Svarta Klippan". Och det börjar dagas