(foto David Dickson)

onsdag 17 december 2014

Vinterhovar

Nu blir det vinter, och då kommer våra hovslagare Henrik och Frank och skor hästarna med snösulor och broddar. Broddarna kom på i grevens tid, för sen kom det underkylda regnet med isbark på våra vägar och stigar. Och snösulorna håller hovarna rena, inte bara från snöstyltor, men även från leran som plågat oss hela hösten i hagarna och som fortfarande pyser upp när hästarna trampar på markens tunna isskorpa.

Idag gick det lugnt tillväga. Frank var nu en känd person för alla tre hästarna som gillade läget och till och med lät slickstenen stå obegagnad. Det blev tillfälle att titta lite närmare på en del moment som tillpassning av skon och slutfilning och nitning på piedestal.

Frank visar upp hur skon passar.
Nu är det vinter och mörkt och extrabelysning
finns med på verktygslådan.


























Vänster bak är skodd och höger bak
är verkad och klar att skos.


























Henrik slår fast höger baksko,
med en munfull söm mellan tänderna.
Snösulan är på plats.

Foten på pedestal var lite obekvämt sist, men nu går det bra.

Så här kan man stå en bra stund när man gillar läget.
Sömspetsarna nitas så skon sitter kvar.







lördag 6 december 2014

En valrörelse värd namnet

”Man ska rösta som man känner”. Så säger en av mina vänner på facebook i en diskussion om ett inlägg om Sverigedemokraterna. Och han fortsätter: ”Som media jagar sd-väljarna är förjävligt tycker jag”.

Jag tänker rösta som jag känner. Och det blir inte på Sverigedemokraterna. Men sen vill jag säga en viktig sak. SLUTA, SLUTA, SLUTA att förnedra dem som röstat på SD. Precis som väljarna till andra partier har de röstat på det de tror är bra. Precis som väljarna till andra partier är de en blandning av kloka, idiotiska, lättledda och välinformerade människor. Så, du som deltar i den politiska debatten: SLUTA att dra alla SD-väljare över en kam.

Fortsätt att avslöja SD-partiets fascistiska rötter. Fortsätt att kritisera SD-partiets politik. Och, om du representerar ett politiskt parti - visa framför allt hur du själv och ditt parti vill lösa de frågor du ser som viktiga för dagens Sverige. 


Så får vi en valrörelse värd namnet.
Valrörelsen 2014 var som jag ser det i stort sett befriad från SAMTAL.
Härnedan ger jag länkar till vad jag tror kan vara ett begynnande samtal kring valet 2015.

Lisa Linder Öppet brev till dig som tänker rösta på SD i extravalet.


 SvT UR Battle of Ideas: ”Identitet och nationalism”

tisdag 21 oktober 2014

Kring ett besök av hovslagar'n

Att vara delaktig i skötsel och dagligt arbete med hästar, innebär mycket eget arbete och själv tycker jag att det är mycket att lära. Tre hästar har vi att sköta och har du häst, så behöver den skos. Det gäller de flesta hästar. Var åttonde vecka ungefär ska det ske. Att sko hästen är inget de flesta hästägare gör själva. De tillkallar hovslagaren. 

Själv jobbade jag i tolv år på Mustadfors hästskosömfabrik. Det betyder inte att jag kan sko en häst. Men
Hästskosöm från 15-1600-tal. Funnen på Läckö Slott. Källa:
Historiska museet
det betyder att jag fick lära mig några nya ord. Jag vet vad ett söm är. 
Jag vet vad svicken är för något. Och på Mustad finns det ett svickeriSvickeriet är stället där sömspetsen formas så att den går ut genom hovväggen istället för in i hoven när den slås i. En felaktig svick kan vara direkt livsfarlig för hästen fick vi lära oss. Därför är det också grundläggande för hovslagaren att kunna vända svicken åt rätt håll. På Wikipedia säger man så här i detta ämne:


  ”Kilformen är mest utpräglad närmast sömmens spets, och kallas sömmens svicka. Det är den som styr sömmen mot hovens utsida, och måste därför vändas rätt så att den inte styr sömmen inåt, vilket skulle vara ren tortyr för hästen.” (Källa).

Mustadsöm.
  Källa.
© Copyright Mustad Hoofdcare Group
Nu är det över tjugo år sedan jag jobbade på Mustad. Men som nybliven pensionär har jag fått tillfälle att återuppta ett hästintresse, som jag odlade som mest i de tidiga tonåren. Det finns mycket som är spännande när man har hand om hästar. När hovslagaren kommer är ett sådant tillfälle. Det blir ett avbrott i de dagliga rutinerna. För någon timme förvandlas stallet. Det som annars präglas av ro och frid med hästarnas tuggande, deras lågmälda hummande och stillsamma andetag, blir istället en intensiv arbetsplats med nya ljud och intryck. 
Kinesiska hästskosöm 
har kommit på marknaden
Källa 
Copyright © Anping Leaion Wire Nails Factory.

Visst kan det bli intensivt arbete med utfodring, morgonvisitering, borstning, täcken på, utsläpp och mockning varje dag, arbete i paddocken, insläpp, visitering, kvällsskötsel och kvällsfordring, men med hovslagaren kommer en frisk fläkt av fackmannamässig precision och det blir också mycket snack om hästar och även om annat. Hammarslag ljuder i den annars så tysta miljön. De nya skorna riktas, det verkas och raspas och nya skor slås fast på nyverkade hovar.

Vår senaste skoning blev ett sånt tillfälle. Här ses några bilder av Henrik Gustafsson och Frank Hedlund när de tar sig an två hästar och en ponny.  

Dalslands Hovslageri på plats


Henrik skyndar att
hämta rätt sko.
Frank tar fram städet. Skor ska riktas.

En slicksten är bra att ha ibland
när hästen behöver stå stilla
Här pågår verkning
av en bakhov. i stallgången.


























Och här är det en framhov,
som verkas.



Samtidigt pågår verksamhet i en av boxarna.
Här nitas den nya
skon på vänster bak.


























Den lille shettisen tittar på.


Frank ska bara raspa framhovarna
så är skoningen färdig.
              

























Framhoven på pinnen
och lite mat i hinken,
så går detta som smort.


Och här görs samma moment i boxen.
          
























Efter en dryg timmes styvt arbete
och en snabbfika på stående fot
bär det av till nästa uppdrag.

Här nedan kan du läsa mer om hovslageri och hästskosöm.

En avhandling med titeln "Underlätta bearbetning av hästskor" 2013, av Magdalena Rosendahl.

Svenska Brandskyddsföreningen: Regler vid varmskoning

Melleruds Nyheters Hästtidning 18 April 2012 med bl.a. reportage om Dalslands Hovslageri.

Läs gärna mitt blogginlägg om de åren jag jobbade på Mustadfors Bruk i Dals Långed.



lördag 15 februari 2014

Kairos Helvetescirkel: det sexuella kriget

 I dagarna har den egyptiska kvinnorörelsen Women On Walls genomfört en landsomfattande veckolång aktion för kvinnors yttranderätt, där graffitimåleri och gatukonst varit det centrala uttrycksmedlet. En omedelbar anledning till att denna aktion kommit i blickpunkten här i Sverige är graffitikonstnären Carolina Falkholts deltagande på plats tillsammans med Kairos Women On Walls, som bjudit in henne till arrangemanget.


Bakgrunden till veckans aktion är inspirerande och skakande. Inspirerande, därför att gatukonsten sedan januari 2011 har blivit ett allt starkare och konstnärligt alltmer utvecklat uttrycksmedel  (Cairo Street Art blog), där kvinnliga och manliga konstnärer lyckats skapa forum för kreativt utbyte av viktiga tankar. Skakande, därför att den demokratiska utvecklingen i Egypten, där denna kreativitet är en del, har attackerats av starka traditionella krafter på sätt som saknar motstycke i brutalitet, förnedring och hänsynslöshet. Särskilt kvinnors deltagande i demonstrationer och revolutionära manifestationer har gjorts till mål för vad man måste se som organiserad krigföring med sexuellt våld som vapen.

Mot denna bakgrund är Women On Walls gatukonstforum i veckan anmärkningsvärt. Mot bakgrund av att polis och domstolar hittills inte lagt två strån i kors för att lagföra anstiftarna av de sexuella våldskampajerna, är Women On Walls landsomfattande arrangemang i stor utsträckning att se som en självförsvarsaktion för kvinnors rätt att fritt delta i den revolutionära processen.

Helvetescirkeln - the Circle of Hell - har blivit namnet på den fasaväckande metod angriparna använder för att våldta, misshandla och förnedra kvinnor mitt i folkvimlet.



Mot denna sexuella krigföring har gatukonsten tagit upp kampen, på sätt som sätter den under både nationellt och internationellt strålkastarljus.

UPI beskriver hur våldsverkarna går till väga när de genomför sina välplanerade Helvetescirkelaktioner mot kvinnor.

 EXPAT Cairo är en nyhetsida som förklarar hur makten i Egypten blundar för våldet och till och med försvarar det.

Webbsidan XIndex - the voice of free expression visar hur gatukonsten blivit en motståndsrörelse mot ”Helvetescirkeln”.

REUTERS The Human Impact berättar om våldet mot kvinnor i repressivt syfte och hur självförsvaret mot våldet börjat organiseras.

Ahramonline ger en analys av våldsanvändningen vid Tahrirtorget.

Bloggen Stop Harrassment betättar om motståndet mot det politiska sexuella våldet.

SCOOPEMPIRE ger en presentation och analys av feministisk gatukonst i Kairo (MISSA INTE).

Muralmålning av Alaa Awad (Scoopempire

Graffiti revolution Cairo

I den egyptiska revolutionen spelar gatukonst och graffiti en viktig roll. I en explosion av konst skapas utrymme för olika röster i en öppen diskussion om rättigheter och frihet. Trots hot och våld, upprätthåller den egyptiska gatukonsten ett forum på olika platser i landet, där ett utbyte av idéer äger rum. I dessa kreativa rum har graffitikonsten kommit att utveckla ett specifikt egyptiskt bildspråk med en rikedom av kulturella influenser.

Mia Gröndahl är en konstnär som är aktiv i Kairo och som också har dokumenterat graffitikonstens lättflyktiga verk i sin bok Revolution Graffiti. I april 2013 intervjuades hon av Cecilia Uddén för Sveriges Radio om revolutionen och konsten i Egypten idag.

Här lyssnar du på Cecilia Uddéns intervju med Mia Gröndahl.
Bilderna nedan visar de många influensernas bildspråk som Cecilia Uddén och Mia Gröndahl talar om i intervjun.



 













Kolla Mia Gröndahl: Revolution Graffiti och andra böcker i samma ämne på Adlibris.

tisdag 11 februari 2014

Carolina Falkholt besöker Kairo Women On Walls

Härom dagen skrev Carolina Falkholt så här på sin facebooksida:

"Nu flyger jag till Kairo för ett projekt tillsammans med Women on Walls (WOW). Vi ses på Tahrirtorget."

Detta skrev hon den 6 februari och sen dess har Mia Gröndal, svensk graffitikonstnär bosatt och aktiv i Kairo, skrivit följande på Carolina Falkholts facebooksida:

"First day of WOW's new workshop with Swedish graffiti artist Carolina Falkholt at a wall in Cairo: We "killed" bad words about women by drowning them in colour. In the next phase the sea of colours will be the background for images and messages, sprayed in black. To be continued..."

WOW är en kvinnorörelse. Women on Walls. På Carolinas facebooksida (se länken i föregående stycke) kan du bland mycket annat följa hennes Kairoäventyr och se bilder därifrån.

WOW är en rörelse som finns i många städer i Egypten. I Kairo har de sitt centrum i ett före detta garage där deras graffiti har en plats. Svenskan Mia Gröndahl är bland de drivande i den rörelsen. Jag visar här en del av deras bilder som kan hittas på nätet. Facebooksidan "Revolution Graffiti - Street Art of the New Egypt" är en av de sidor där Women On Walls visar sina verk.








Just nu har Women On Walls en stort upplagd serie graffiti-workshops över hela landet, bland annat i KAIRO dit Carolina Falkholt är inbjuden. På Mia Gröndahls facebooksida kan du följa denna graffitifestival.

Läs i Ahramonline om Women On Walls 8-13 februari 2014
Läs också tidskriften ADAs intervju med Carolina Falkholt innan hon for till Egypten (ADA = Association for Design and Advertising)
LÄS ETT REPORTAGE OM CAROLINA FALKHOLTS BESÖK I KAIRO (2014 02 19).

.

THE INTERCEPT: ny regimkritisk amerikansk nyhetskanal




Den 10 februari 2014 öppnades en amerikansk nyhetssida på nätet - The Intercept - med syfte att låta en fri, kritisk journalistik blomma. Till en början vill man bevaka "the whistleblower" Edward Snowden och hans avslöjanden om den digitala underrättelseverksamhet, som i president Obamas regi tar sig den oanade friheten att utan rättslig prövning avrätta människor i främmande länder.

The Intercept startades av de amerikanska journalisterna Glenn GreenwaldLaura Poitras och Jeremy Scahill. Med sig har de en rad framstående amerikanska journalister. Det långsiktiga syftet är att skapa en kanal för kritisk och orädd journalistik som famnar över breda ämnesområden.

Bildandet av The Intercept är ett direkt svar på de hot och allvarliga trakasserier som amerikanska myndigheter utsatt undersökande journalister för, särskilt i samband med affärerna kring Edward Snowden.

Igår, den 10 februari intervjuades Greenwald och Scahill på Democracy Now om sin satsning på denna nya nyhetssida på internet. Greenwald intervjuades bland annat om nyheten att Obamaadministrationen planerar att avrätta en amerikansk medborgare på misstanken att han skulle kunna vara terrorist.

Samma dag, den 10 februari, skriver The Huffingdon Post om The Intercept och ger då också fakta kring hur denna nya nyhetskanal finansieras.  Det är miljardären Pierre Omidyar, grudare av e-Bay och storföretagare i nyhetsbranschen, som garanterar följande för de journalister som arbetar för the Intercept:

"Our long-term mission is to produce fearless, adversarial journalism across a wide range of issues. The editorial independence of our journalists will be guaranteed. They will be encouraged to pursue their passions, cultivate a unique voice, and publish stories without regard to whom they might anger or alienate." källa     https://firstlook.org/theintercept/about 


Glenn Greenwald (källa Wikipedia)
Laura Poitras (källa Wikipedia)
  















 
Jeremy Scahill (källa Wikipedia)
 
Pierre Omidar (källa Wikipedia)

fredag 31 januari 2014

Framåt lördan



Jag diggar dig jag diggar dej jag digg digg diggar dig.
Jag digg diggelidiggdigg diggar dig så smått
Du riggar dej flott
Det diggar ja hot

Fan va du e sympatisk
Hej va du e kamratisk
Potatis gillar potatis gott gott gott

Jag diggar dej till 1000
Va har du för stoff i blusen?
Va mysig du e kring kusen
Maxat kaxat

Vi gillar samma stycken ju
Vi kör me identiska smycken ju
Har lika mycke tycken ju
Zoom bäng gloschaamadosch

Städernas gemenskap är klädernas gemenskap
Blajsan å blusen schysst till 1000

Städerna gör kläderna och kläderna gör killarna
Killarna och bruttorna allabadam på duttorna

Måndag tist onsda torsda alla dar e lika
Ska du gå me och fika?
Har du sagt de så

Freda lörda sönda stängt
Fan ja trodde dom hade förlängt
Give me all little kiss! dojnk dojnk!
Så va de tänkt

Hon e hon och han e han
och sällan blir dom så lika varann
som i klädernas gemenskap städernas gemenskap

Schysst salt skönt fränt maxat kaxat!

Diggar du diskoteket?
Säkert säkert .
Diggar du dans på bryggan?
öö nä

Tänder du på Clint Eastwood?
De händer de händer
Ser du va tv sänder?
öö blä
Schyssta prylar schyssta stilar super-duper schyssta bilar
Liksom i princip asså om ja säger liksom vet du
Liksom i princip asså om ja säger liksom vet du
Liksom i princip asså om ja säger liksom vet du
Liksom i princip asså om ja säger liksom vet du
Liksom liksom alltså alltså liksom alltså liksom alltså alltså alltså liksom liksom alltså liksom allabadam

Knickeleding på dicken
Boutiquen, boutiquen
Vilken bouticque?
Pop la Pic - a ringe ding ding

Jeansen e all righta?
För tajta för tajta
Var ska vi gå å najta?
Zoom bäng gloschamadosch

Inne e ute inne ute inne
Fläsket brinner inne
Ute inne allabadam

Jerusalem Methusalem och Hoola Bandoola Bandusalem
Rolling falling balling calling Stones i grammofons
10 years after Beatles å Heatles å Deatles
Eyes nose ears after 10 more years
Try to remember Kebjekase in November
Santana Black Sabbadi-Dabbadi Blood Sweat and Tears

Harrison och Barrison och Allice Wallis Cooperson
Södra bergens ballabalajk och lille Elton John
Garfunkel i bardunkel och Herbie Derbie Sherbie Mann Godawie Bowie Dylan
I fyllan och i villan

Tio i toppar, Fläsket hoppar, stoppar Mothers of Bäska Droppar
Jim jimini Cats och Steven Hendrix om varann

Elton John Lennon John Ringo Ringo Ringelidoj.
Hej John Fejom!
Alla balla hubba, oj, oj!

måndag 6 januari 2014

Svar till fröken Ann: Kunskapens ekosystem

Svar till Fröken Ann: Kunskapens ekosystem

"Miljonfrågan är dock huruvida vi idag måste vara informationsbärare, eller om vi skapat artefakter som kan vara det åt oss."

Så sammanfattar Ann Hultman Jakobsson ett viktigt inlägg i skoldebatten, där hennes utgångspunkt är att när vi talar om att prioritera kunskap i skolan, då måste vi också veta vad vi menar med begreppet kunskap.

Precis detta är knäckfrågan för framtidens skola. Vad är nödvändig kunskap idag och i morgon? ”Fröken Ann” använder sitt vetande, inte till att ge oss färdiga svar utan till att ställa en absolut nödvändig fråga. Det är så glädjande att det finns sådana initiativ i skoldebatten.

Till frågan då: Låt var och en som har erfarenhet och beprövad kunskap om informationsbärande nu och då komma till tals. Själv är jag gymnasielärarelärare i engelska med en forskarexamen i botten i gränsområdet litteratur filosofi. I min forskning har jag bland annat studerat jagets och självets historia och hur dess förändring i modernitet och postmodernitet gestaltas i litteraturen.

Det var min bakgrund. I frågan om vi har skapat artefakter som kan vara informationsbärare åt oss vet jag att när medvetandet har använt hjärnan som informationsbärare, har det haft en outsinlig källa till sitt förfogande. Varje intryck, varje impuls från kroppen och från omvärlden finns lagrad där. För det dagliga överlevandets skull har medvetandet sållat bort det mesta. Det är ett ständigt arbete som pågår utan att man egentligen vet om det, att sålla, sålla, sålla, sålla. Och samtidigt med sållandet pågår medvetandets informationssök i hjärnan efter ny eller gammal information som kan göra nya intryck begripliga och användbara i till exempel överlevandet.

En tanke som kan vara av intresse här är att den information hjärnan lagrar nog är vad man i dagligt tal skulle kalla onödig kunskap. Man har ju sållat bort den för att den för ögonblicket var onödig. Men den finns där, och när medvetandet scannar igenom hjärnan hittar det kombinationer av onödig kunskap, skapar, skulle jag vilja säga, kombinationer som blir aha-upplevelser och ger förståelse eller bidrar till färdighet eller förtrogenhet.

Jag stannar upp här och återkommer till fröken Anns fråga, huruvida vi idag måste vara informationsbärare, eller om vi skapat artefakter som kan vara det åt oss. Jag har inte svarat på den frågan. Jag vet inte. Men det jag tror mig veta kanske kan bidra till den diskussion där vi så småningom förstår vad frågan innebär.

söndag 5 januari 2014

En söndagspromenad

Jag gick en söndagspromenad. Att gå ensam. Det är ganska uppiggande. Jag var i nuet och hörde, såg och upplevde och kände. Jag såg fåglar i min kikare. Mötte folk på stigen. En del hälsade. Andra såg lite sammanbitna ut. Jag gick söderut längs sjön en timme. Vid en parkering där skogen tog slut mötte jag en familj. Den lilla flickan (5 år) hejade och jag hejade tillbaka. "Får jag låna din kikare och titta lite" sa hon. Och det fick hon. Efter en pratstund gick vi vidare åt varsitt håll.


Stubbe av tall med mönster av kåda och mögel
 Hur blir man egentligen när man går omkring sådär? Jag stannade vid en stubbe och tänkte på mig själv.
Utsiktsplats
Fotspår
Och så stannade jag ju upp på olika ställen och såg och tänkte. Här har jag ju vart förut. Och vi var här. Så samtidigt som jag hörde vågorna och kände vinden så var jag kvar i nånting då.

Väghinder

Och tankarna de gick liksom lite hur som helst. Så när jag såg en sak, så tänkte jag att den saken minns. Så var det med stenarna på vägen. Och nånting i mig frågade: vem har lagt er här och när och varför? Och inte kan ju stenar svara, men jag är som en indian, brukar en kompis säga. Och det är jag kanske. I alla fall såg jag hjulspår i vägen och de sa mig när en bil senast kört här som nu är avstängt. Och det var i våras, såg jag på mönstret som anades i marken under grässtråna som sedan lagt sig över utan att vara nertryckta i spåret.

En liten badvik
 Och platser minns ju. Sommaren. Småbarna som sprang runt och skvätte vatten på varandra och badade. Och här blir vattnet snart varmt om solen får ligga på.
Kanotklubben tänkte jag








Och platser siktar på framtiden. Jag anade en längtan innanför kanotklubbens gröna väggar.










En väg till skogen och till sjön
Och vägen minns. Ja herregud vad mycket en väg måste minnas. Så tänkte jag där. Och att mina fötter mindes den vägen.

Sen kom jag att tänka på ett sånt där visdomsord som jag själv la ut på facebook igår: "Nothing ever goes away until it has taught us what we need to know".

Och jag tänkte att nu, om jag har lärt mig vad jag behöver veta, vart tar minnet vägen då?




Jag är tillbaka till utgångspunkten. Efter drygt två timmar. Och bilen minns ju vad jag tänkt mig, och frågar och jag berättar. Det går utan ord. Och den ställer mig en fråga som jag inte kan svara på.

Och nu då?