(foto David Dickson)

söndag 31 oktober 2010

UTBILDNING: Hjärnan i digital miljö

Nicholas Carr skrev en bok om hur internet lär hjärnan att arbeta ytligt och hur hjärnan genom färdigmatade hyperlänkar fostras att glömma hur man reflekterar självständigt.

Detta är intressant, särskilt i ett perspektiv när skola och högre utbildning alltmer digitaliseras. Hjärnans utveckling är ju inte oberoende av den kultur den befinner sig i och växer och arbetar i. Associationsbanor i hjärnan öppnas och utvecklas genom att användas och stängs genom att ligga i träda. Självständigt tänkande, analytisk förmåga och djupläsning är beroende av associationsbanor som kan öppnas eller inte öppnas beroende på om sådana förmågor övas och praktiseras eller inte.

Så vilken roll ska internet och digitaliserade media ha i skola och utbildning? Är det till exempel  önskvärt att ”alla ska kunna djupläsa”? Om det är önskvärt, hur ska då undervisningen se ut? Hur ska läsundervisningen se ut? Och hur ska i så fall internet användas i undervisningen?

En ytterligare fråga är ju: ska skolan välja att bortse från sådana olyckskorpar som Nicholas Carr? Det kanske är så. Men frågan kvarstår - hur arbetar den hjärna som växer upp i en digital kommunikationsmiljö?

Se Nicholas Carr The Shallows: What the Internet Is Doing to Our Brains
Amazon.com annons och recensioner.

En liten påminnelse! Dagens vuxna - jag avser för enkelhets skull dem som är födda 1985 eller tidigare - äger i allmänhet hjärnor som under sina första 6 år eller mer utvecklats i analog kommunikation. Dagens ungdomar och barn äger hjärnor som i allmänhet kommunicerat digitalt redan i tidig blöjålder.

onsdag 27 oktober 2010

LIVET: Att nå det som är min egen vilja

Jag anade det när jag läst Sigrid Undsets Jenny från 1928 - att det kunde vara intressant att fråga sig vad upplevelsen av sexuell attraktion är för något. Jennys sexuella förhållande med älskaren är inte helt självklart resultatet av fysisk attraktion. Senare i livet, i ett annat förhållande, blir det ändå tydligare att Jenny inte klart vet vad hennes egen kropp vill och inte vill i relationen till den andre.

Den kvinnliga och den manliga sexualiteten, hur blir den till egentligen? Visst, den finns ju som en naturlig drift, men alla de uttryck den tar sig, hur blir de som de blir? Upplevelsen av skönhet, till exempel - varför attraheras jag av en kvinnas fysiska styrka medan andra män dras till mer så kallat finlemmade kvinnokroppar? Och det är kanske inte bara kroppen i sig som attraherar, utan det finns väl en kombination av det jag upplever som fysisk skönhet och en skönhet som har med sinnelag att göra. Varför attraheras jag av en kvinnlig envishet, som hellre kritiserar än beundrar, medan andra män inget hellre önskar än en kvinna som böjer sig för hans vilja?

Det var väl tidernas filosofiske pessimist, Schopenhauer, som menade att attraktionen mellan könen styrs av önskan att hitta någon som kan föda mig eller avla mig de barn jag vill ha och som jag tror skulle kunna vara den, som tillsammans med mig skulle kunna ge dem en uppväxt som jag önskar dem.

Detta är kanske bara en del av den sexuella attraktionens utgångspunkt. Det framgår ju nu när man har förstått att det kan finnas en naturlig dragning även till det egna könet. Men det tilltalar mig att tro att den sexuella attraktionen, oavsett detta, har sin grund i en fysiskt och mentalt skapad aning av vad som är skönhet, och att denna anings riktning är unik för varje människa. Det tilltalar mig att tro att den kvinna jag finner tilldragande är det därför att hennes varelse gör det glädjefullt att tänka sig att avla barn och se dem växa upp.

Vad växer det för skönhetsideal ur detta? Jag tror själv att allt vad ideal är försvinner i ett sådant perspektiv. Det jag upplever som skönt, det är en skönhet som bara har med mig och den som attraherar mig att göra. I mötet oss emellan uppstår skönhet, och vad har den med alla ideal att skaffa?

Och jag tänker då på bilderna av skönhet som når mig ifrån alla håll. Om skönhet är en upplevelse av individuellt unikt slag, hur lär jag känna vad som är min egen skönhetsupplevelse? Hur ser jag skönheten hos en annan människa om den människan gömmer sin egen skönhet bakom den bild av skönhet som tidens anda kräver?

Jag tänkte på detta när jag läste Sigrid Undsets roman Jenny. Jenny, som misstog vänskap för kärlek och aldrig nådde ner till det som var hennes egen vilja. Jo, till slut förstod hon skillnaden mellan att hålla av och att älska, men i nästa stund fick hon uppleva den fulla smärtan i hennes väns totala oförmåga att se den skillnaden.

Att nå det som är min egen vilja -

måndag 25 oktober 2010

LITTERATUR: Sigrid Undsets roman Jenny


David Dickson läser.

I bloggen Tofflan den 16 september kommenteras Maria Sveland och Mian Lodalen, och deras besök i Babel hos Daniel Sjölin.  Så här lyder kommentaren: ”Maria Sveland inledde med att nämna sin bok Bitterfittan ett antal gånger samt begreppet Det Knapplösa Knullet. Annars behandlade diskussion mest feminism, feministiska biblar och politik”. Så kan man ju kommentera om man är inställd på att kritiskt granska författares och andras ibland tröttsamma självpromotion i skilda sammanhang.

Och kritisk granskning är bra. Men själv blir jag lite förvånad att läsa den därefter följande något trötta formuleringen ”Annars behandlade diskussion mest feminism ...” För när jag lyssnade till samma diskussion gav den mig ju ett bestående intryck när samtalet kom in på ungdomars möte med sexualiteten. Det var särskilt när Mian Lodalen med kraft berättade hur unga kvinnors första möten med manlig sexualitet mycket ofta blir en total ”käftsmäll”. Hur leken och lyssnandet till den egna intuitionen i ett enda slag tar slut. Hur jagskapandet, istället för en sökande upptäcktsfärd blir en anpassning till normer om hur kvinnor ska vara. Inte hur jag som kvinna skulle kunna bli, utan en oändlig serie anpassningar till hur jag som kvinna förväntas vara. Och de förväntningarna har inte att göra med hur jag som kvinna skulle kunna med självständig nyfikenhet söka och finna glädje, njutning och ny kunskap om mig själv och andra. Med kraften hos en ”käftsmäll” får hon som nyss var barn veta att hon har att rätta sig efter en färdig form att stöpa sig i, en form där manliga krav inte får undersökas och prövas, där det enda som ska undersökas är hur de manliga kraven ska tillfredsställas.

Allt detta sa inte Mian Lodalen och det gjorde inte Maria Sveland eller Daniel Sjölin heller. Så Tofflan må kanske vara förlåten. Det enda Mian Lodalen egentligen sa var att unga kvinnors möte med manlig sexualitet ofta innebär en mental ”käftsmäll”. Men kanske var jag lite mer mottaglig än Tofflan denna kväll för den fulla innebörden i detta. Efter att just ha läst Sigrid Undsets roman Jenny från 1928 var jag i mitt innersta förberedd. Jag vill inte avslöja precis hur, men om jag som man kunde bringas att se en av de upplevelser som grundlägger kvinnlig underkastelse och kvinnligt självförakt så säger det en del om Sigrid Undsets roman.

Jenny är gestaltningen av en kvinnas sökande efter något som ska kunna bli ett jag. Hon söker med en blandning av försiktig passion och självständighet. Det är en blandning som vittnar om en sårbarhet som ändå kunde ge plats åt viljan att uppfinna sig själv. Mot det vägvinnande och uppfinningsvilliga står inte bara den manliga sexualitetens krav. Mot viljan att uppfinna sig själv står också Jennys egen i vissa avseenden förutfattade förståelse av vad mannens krav består i. Hennes kamp gestaltas oförblommerat, och bilden av kvinnans upplevelse av mötet med manlig sexualitet gjorde i vart fall mina sinnen mottagliga för ett annars kanske osett djup i dagens diskussioner.  

David Dickson

fredag 22 oktober 2010

VETENSKAP: Kreativitet och galenskap - film på UR play

2010 10 22 Vetenskapsrådets kvartalsseminarier


Vetenskapsrådets kavartalseminarium den 30 september handlade om kopplingar mellan galenskap och kreativitet. På annat ställe i min blogg hittar du mina reflektioner kring seminariet och de frågor det reste i min tankevärld.

Nu har tre filmer från seminariet lagts ut på UR plays hemsida. För att se filmerna måste du kopiera följande adress och klistra in den i adressfältet

http://www.ur.se/play/160427


 De tre filmerna från seminariet visar föredragen i sin helhet tillsammans med åtföljande diskussion och frågor


Se också Arne Jarriks intressanta introduktion till det 16:e kvartalsseminariet i april 2010, vilket handlade om ”cyklicitet” - alltså om hur olika processer, materiella och samhälleliga, såväl som idémässiga, har en tendens att förändras, utvecklas och på ena eller andra sättet återvända till något som liknar utgångspunkten.

I sin inledning till det 16:e kvartalsseminariet talar Jarrick om hur han kom på idén om dessa kvartalsseminarier ca 2005. Han såg behovet att inför allmänhet och forskare belysa och diskutera frågan om ”det vetenskapliga uppdraget” och om humanioras och samhällsvetenskapernas roll för vetenskapen i stort. Sedan det första seminariet i april 2006 har skilda viktiga aspekter på vetenskapernas samverkan diskuterats här.

http://www.ur.se/play/157689  är länken du kopierar o klistrar in i adressfältet för att lyssna på Arne Jarricks intressanta inrtroduktion till seminariet om cyklicitet i april 2010.

Arne Jarrick är huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet. Han är forskare i mentalitetshistoria. Han har publicerat böcker och avhandlingar: om psykologisk socialhistoria, religiös väckelse, om utvecklingen av det ”moderna förnuftet”, om Stockholms utveckling som ett svenskt civilisationscentrum, och om inställningen där till brott och straff. Han har också skrivit och forskat kring kärlekens historiska uttryck liksom om hur människouppfattningen har förändrats genom historien. Dessutom har han forskat i självmordet och självmordsprevention historiskt och i framtiden och nu senast har han givit ut en essä om ”behovet att behövas”.

söndag 17 oktober 2010

OPERA: Aktuellt om tradition och nyskapande i operagenren

2010 10 17

Vadstenaakademien arbetar för att visa vad som händer i operagenren. Samtidigt griper man in i det händelseförloppet. Man skapar själv ny opera och man samlar forskare, aktiva operaskapare, sångare och skådespelare till seminarier som inspirerar till nytt operaskapande, både i traditionella och nya riktningar. I början av december 2010 kommer man att ge en tredagars spetsutbildning för aktiva sångare i barockgenren, vilket är ett exempel på hur man skapar kvalité i traditionen. Den 24 september 2010 höll man ett seminarium med titeln ”Re-imagining Opera”, nu med fokus på att finna nya vägar för operaskapande.

På seminariet, som introducerades av Nils Spangenberg, var opera på skärm - digitalt, filmat och TV-sänt - en av de vägar för nyskapande som undersöktes. En annan var de kortoperor eller situationsoperor som utvecklats i Holland av regissören Anthony Heidweiller, en av föredragshållarna på seminariet.

I de utdrag som publicerats på Vadstenaakademiens hemsida framgår en av de stora skiljelinjer som finns idag i skapandet av ny opera - den mellan scenopera och skärmopera. Medan scenoperan, som Folkoperans VD Pia Kronqvist säger i sitt föredrag, anses ge en kommunikation ”från hjärta till hjärta”, ger skärmoperan, med den ofrånkomliga distans som mikrofonen skapar, nya möjligheter till sånglig variation och även kommunikationsvägar till helt nya publikgrupper.

På ömse sidor om denna skiljelinje skapas såväl traditionell som ny opera. Scenoperan i Holland gör situationsopera med föreställningar på några minuter att spelas upp i butiker, på torg, i bussar och tunnelbana. Samtidigt skapar skärmoperan olika föreställningstyper från dagens direktsända Metropolitanvisningar till rena animerade digitaloperor.

I föredragen från seminariet ”Re-imagining Opera” anar man en polemik föredragshållarna emellan. Skärmoperans företrädare tycks se en viss bakåtsträvan i scenoperans fasthållande vid den direkta publikkontakten med de speciella röstkrav som ställs för att omickad nå ut över stora auditorier. Samtidigt uttrycker Pia Kronqvist troligen en grundmurad åsikt hos många av scenoperans företrädare när hon menar att vissa uttryck på skärm lätt kan bli ”löjliga”.

Själv ser jag möjligheter till en upplösning av den här skiljelinjen. Spangenberg själv använde t.ex. digital bildteknik på den traditionella operascenen i sommarens föreställning Starcross’d Lovers i Vadstena. Scenopera kan helt klart pröva nya grepp i sin dramaturgi genom att införliva film, video och digitala media i scenframställningen. Tillsammans med situationsopera likt den Holländska öppnar detta intressanta kombinationsmöjligheter i operaskapandet.


Videoklippen från seminariet ”Re-imagining Opera” finns på följande länk:
http://www.vadstena-akademien.org/?pid=14c8604c0c32eb&lid=14c861de4cd4dc

Information om utbildningen för barocksångare hittas här:
http://www.vadstena-akademien.org/?pid=14caee6661af68

En landsortsidyll varsomhelst i Sverige

                                                           Ortens centrum i höstskrud



                                               Med järnvägen mitt i byn tar man
                                               sig snart in till storstan. En puls-
                                               åder för turismen. Men lastar man
                                               något gods här?

                                                                    Utsikten!


                                                      Pittoreskt och elegant i centrum.

                                  Entreprenörskap med estetisk fingertoppskänsla



              En bra affärsidé - man serverar med vackert porslin, kunden gillar det och
                                                      kan köpa det med sig.


                                                 Patriciervilla med sjöutsikt och bad



                                                      Dock - ofta räcker inte vilja
                                                      och goda idéer när
                                                      marknaden är otillräcklig




Storslangna hotellplaner                                       Turisterna kommer
förverkligades i en                                               hotellgästerna är på plats
tidigare epok                                                        men reparationer kostar




                                                  Förutsättningar finns




                                      Vilka är landsbygdens medel att tillvarata dem?









lördag 16 oktober 2010

LIVET: Och så undrar jag över skuldfrågan

2010 10 16

Att vara förälder innebär väl en möjlighet. Visst tänker jag mig väl att det har betydelse för mina barns framtid om jag är vaken eller sover mig igenom deras uppväxt. Visst är det väl i någon mån uppmuntrande om jag tänker mig att den miljö mina barn och jag skapar kring våra inbördes relationer skulle kunna vara en positiv faktor i deras liv. Och i viss mån tycker jag det är trösterikt att om jag verkligen försöker så gott jag kan, så är det barnens styrka att förlåta och ändå älska det jag vill och försöker.

Inte är det alltid barnen hittar väg till att utveckla alla sina inneboende möjligheter. Vad gör jag som förälder när mina barn blir problem? Det är en sorg att se ett barn lida, om det är i oförmåga att hantera sina relationer, om det är psykisk eller om det är fysisk sjukdom. Det är nog lätt att önska sig att den sorgen skulle gå ifrån en. Det är nog nära till hands att tappa tron på att man i det läget kan räcka till. Men kan det vara  så att i kris gör det också skillnad för barnet om jag är vaken eller sover i relationen, om jag tror på den skillnaden.

En person jag kände tog sitt liv. Där fanns en person i förälders ställe, som gjort allt för att hjälpa och visa på vägar till mening. Det var en bottenlös sorg och ingen återvändo. I det läget - kan man själv hitta tillbaka? Svaret överraskade mig - ”det ligger en glädje i att vi möttes och båda kände att livet hade en mening just i de mötena”. Det överraskade och gladde mig i hjärtat. Ytterst kan det vara i detta som varje relations betydelse ligger.

Genetiken går på olika linjer när det gäller miljöns betydelse för barns utveckling. Nyligen publicerades resultat som visade på att funktionsnedsättningar vid ADHD inte beror på dåligt föräldraskap. Forskarna var nöjda med att kunna lätta föräldrars skuldbörda genom att visa att det är generna som bestämmer utfallet för individen. I samma veva hölls Svenska Vetenskapsrådets forskarseminarium kring galenskap och kreativitet. Man kunde visa att genförändringar som kunde leda till schizofreni också kunde leda till välfungerande kreativitet. Dessa forskare var nöjda att kunna visa hur miljön i hemmet, skolan och övrig omgivning hade en betydelse för utfallet för individen.

Jag läste i morgontidningen den 30 september om ADHD-forskarnas resultat och undrade över skuldfrågans betydelse i forskningen kring olika funktionshinder. Själv fann jag det glädjande när jag några timmar senare, på Vetenskapsrådets seminarium, förstod att det kanske har en betydelse för ett barns mentala utveckling om jag som förälder eller lärare försöker bidra till en hälsosam miljö.

http://medicine.cf.ac.uk/en/news/first-genetic-link-adhd-revealed/  (”overcoming the stigma of ADHD”)

lördag 9 oktober 2010

VETENSKAP: ADHD - är frågan om dess orsaker avgjord?

Är ADHD genetiskt betingat? Ett brittiskt forskarlag har ställt sig den frågan och menar att man har funnit definitiva tecken som tyder på det. I en försöksgrupp har man funnit en hög andel av vad man kallar "large, rare chromosomal deletions and duplications ... (CNV)" som kan kopplas till ADHD. Rapporten publiceras i tidskriften The Lancet och citerades i bl. a. Svenska Dagbladet den 30 september 2010. Så här summerar det brittiska forskarlaget sina slutsatser: "Our findings provide genetic evidence of an increased rate of large CNVs in individuals with ADHD and suggest that ADHD is not purely a social construct"  (The Lancet, Early Online Publication, 30 September 2010).

I Svenska Dagbladets och andra svenska tidningars rapportering talar rubrikerna om "trasiga gener" som orsaken till ADHD. Forskargruppen är något försiktigare, men menar att ett genetiskt samband finns. Man har jämfört med en kontrollgrupp utan ADHD, i vilken man funnit en lägre förekomst av de förändrade generna. I Svenska Dagbladets sakkunnigkommentar ges intrycket att forskningen nu slutgiltigt har besvarat hur man ska betrakta ADHD från föräldraperspektiv, skola och läkare.

Dock saknas så här långt forskning kring vilka andra inriktningar på personligheten de aktuella genförändringarna kan ge. Är effekten av denna genförändring alltid personlighetsstörande? Är effekten av denna genförändring någonsin av positiv art? För att bedöma betydelsen av miljö, uppfostran och sociala faktorer behöver forskningen ställa dessa frågor. I presskommentarerna nämns att de förändringar som kan kopplas till ADHD även har samband med autism och schizofreni, eftersom "det tycks ...  finnas en gemensam biologisk bas för flera av dessa störningar". Här blir de forskarrapporter intressanta som nyligen funnit att schizofreni och kreativitet kan ha ett genetiskt samband. Det blir därför spännande att se hur ADHD-forskningen går vidare.

Länk till The Lancets sammanfattning av forskarrapporten:
http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736%2810%2961109-9/abstract

Länk till Svenska Dagbladet 30 september 2010, "ADHD orsakas av 'trasiga' gener":
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/adhd-orsakas-av-trasiga-gener_5425789.svd

Länk till kommentar på University of Cardiff's hemsida:
http://medicine.cf.ac.uk/en/news/first-genetic-link-adhd-revealed/

onsdag 6 oktober 2010

VETENSKAP: Kreativitet och galenskap har samma biologiska grund

2010 10 06 Vetenskapsrådet skapar viktig dialog


Synergi är den effekt som uppstår när 1 + 1 blir 3. Det uppstår inte alltför sällan när vitt skilda synsätt möts. I forskarvärlden händer detta ibland - när två parter går i dialog med varandra blir effekten av deras möte i gynnsamma fall större än deras samlade kunskap. Just i mötet mellan skilda discipliner och uppfattningar uppstår ibland idéer som ingendera parten var för sig skulle ha producerat.

Kanske var detta en del i Vetenskapsrådets tanke, när man till sitt kvartalsseminarium den 30 september 2010 bjöd in hjärnforskare att tillsammans med forskare i psykologi, pedagogik, konst och ekonomi diskutera frågor kring förutsättningarna för förändring i samhälle och tanke. Det intressanta perspektiv utifrån vilket man närmade sig frågorna kring förändring var den medicinska forskning om möjliga kopplingar mellan psykotiska sjukdomar och kreativitet, som presenterades av Örjan de Manzano, forskare vid Karolinska Institutets avdelning för kvinnors och barns hälsa.

Mellan den genetiska hjärnforskningen, här representerad av de Manzano, och den humanistiskt och samhällsvetenskapligt orienterade forskningen har funnits och finns skiljelinjer, vilka inte alltid öppnat till välvilligt, nyfiket idéutbyte. Biologismen, till vilken den genetiska hjärnforskningen kan räknas, har inte sällan uppfattats som ensidigt mekanisk i sin människosyn, medan humanvetenskapernas ofta existentiella ingångar i psykologi och pedagogik gärna betraktats som mindre vetenskapliga. Utan tvekan har dessa båda sidor i forskningen om människans mentala beskaffenhet tidvis stått i ett direkt fientligt förhållande till varandra.

När Vetenskapsrådet vill råda bot på vetenskapernas revirstrid, är syftet helt klart inte enbart att gjuta olja på upprörd sjö. Att ta upp denna tvärvetenskapliga diskussion skär som en kniv genom mycket av den förvirring som trots allt ännu råder i skolvärlden, i utbildningssystemet som helhet, i psykiatrin och i samhällsdebatten i stort om förutsättningarna för mänsklig kreativitet och förutsättningarna för förändring och utveckling för individ och samhälle. Att som Örjan de Manzano visa att en och samma genuppsättning som styr dopamintillförseln i hjärnan kan leda till psykotisk sjukdom och till kreativ genialitet väcker flera frågor av grundläggande slag för både forskning och tillämpning kring denna kunskap. 

Framförallt när de Manzanos forskningsresultat ställdes i belysning av både pedagogisk och ekonomisk-social forskning väcktes frågan om vad som gör skillnaden. Vilka faktorer inverkar på om en individs genetiska förutsättningar ska leda till psykisk sjukdom eller till livsbejakande kreativitet?

Här ställdes grundläggande frågor om psykisk sjukdom och hälsa på sin spets. De Manzanos hjärnforskning antydde att divergent tänkande, om det hämmas eller bestraffas får helt andra effekter på individens psykiska hälsa än om samma divergenta tänkande beröms och uppmuntras. Eva Hoff från sitt psykologiperspektiv och Gunnar Thörnqvist från sitt perspektiv som ekonomiforskare fyllde i med bilder av miljöer där det divergenta tänkandet kan utvecklas till ansvarsfull kreativitet. Miljöer av tolerans, mångfald, trygghet, men lika mycket av ramar, konkurrens och arbetsordning. En spännande mix tog form i mötet mellan de olika forskarnas perspektiv. Att lära känna normer och att uppmuntras när man vågar ifrågasätta och bryta dem. Att lära arbetsdisciplin och att vara trygg nog att våga skapa röra och kaos. Att uppmuntras i oräddhet för att kunna använda sin kreativitet både till att bryta ramar och skapa nya.
Allt detta påminner om den existentiellt grundade inställning som ganska länge styrt svensk skola, utbildning och forskning. Men ändå inte. Kombinationen av frihet och ramar var förtydligande. Kombinationen av ordning och kaos. Kombinationen överhuvudtaget av olika synsätt som tillåts gripa in i och befrukta varandra. Till detta kom en diskussion kring kreativiteten som sådan. Är kreativitet med nödvändighet bra? Är kreativitet alltid normbrytande? Betyder kreativitet alltid förändring? Är förändring alltid det som eftersträvas? Vad är förändring? Vad innebär det att se och förstå något nytt, att skapa något nytt?

Frågor och försök till svar som väcktes berör föräldrars ansvar för barnens utveckling. Den tidiga miljön, den första skolan, gymnasiet - Gunnar Thörnqvist sammanfattade med en historisk överblick över de miljöer där forskarkreativitet fostrats. Tillåtande, uppmuntrande, arbetsintensivt. Tolerans, sökande, oräddhet, ansvar.

Vetenskapsrådets seminarium handlade om hur man uppmuntrar kreativitet. Mycket handlade det om att skapa förutsättningar för förändring. Delvis var frågan hur man skapar förutsättningar för en elitboom inom konst och forskning genom att leda in divergent tänkande barn och ungdomar i banor där divergensen blir kreativ och inte mentalt destruktiv som den också kan bli. Men diskussionen har en allmän relevans för uppfostran och utbildning. Vilka miljöer skapar samhället, vilka miljöer skapar vuxenvärlden för alla de barn som kanske inte blir konstnärer eller forskare, men vilkas kreativitet väntar på att finna sin riktning. I skapandet av de miljöerna i hemmen, skolan och samhället som helhet behövs synergieffekten av mötet mellan olika, motsatta, idéer och uppfattningar.

//DD

VETENSKAPSRÅDETS hemsida - om kvartalsseminarierna http://www.vr.se/franvetenskapsradet/nyheter/nyhetsarkiv/nyheter2010/nyheter2010/vetenskapsradetskvartalsseminariumvisaspateve.5.37eca2ee12a87a8202180002457.htm

söndag 3 oktober 2010

OPERA: Det kanske är därför

Min livskamrat sen 38 år gav mig denna operapassning igår.
Notera att det är reklam.


RADIOTEATERN from Sveriges Radio on Vimeo.
RADIOTEATERN
http://vimeo.com/1716548

FILOSOFI: Immanuel Kant and the Knowability of Reality

Check this video if you're interested in philosophy. What is reality? And is it knowable? Listen to Kant's answer to these questions.

At the same time, reflect on the impact of musical dramatizing. Might be of interest to directors and others involved in the creation of new-opera. Hah ... ?


"The Transcendental Deduction of the Pure Concepts of Understanding" Translation by Roderick T. Long Music and vocals by Paul L. Fine


lördag 2 oktober 2010

VETENSKAP: Schizophrenic or Genius: A Dialogue between Biologism and Sociologism

2010 10 01 The Swedish Research Council’s quarterly seminar September 30 on creativity, madness, art, science and change.

Notes by David Dickson


The point made by Örjan de Manzano, scholar of brain genetics at Karolinska Institutet in Stockholm, is clear. The genetic set-ups of schizophrenic and creative brains have important aspects in common. One and the same genetics of the brain can give rise to psychotic illness and to genial creativity.

On  30 September 2010 highly merited scholars in genetics, art and pedagogics lectured at the quarterly seminar of the Swedish Research Council about madness and different aspects of creativity. Ninety researchers, artists, teachers and other people were gathered to learn and to discuss. The combination of lecturers was set up to instigate dialogue between disciplines that nornally do not combine voluntarily. Eva Hoff’s thoughts about heuristic teaching and the acceptance of play and make-believe as important stimuli for children’s creativity provided a social soil for Örjan de Manzano’s biologically oriented explorations of human creativity and madness. Maria Sandgren who lectured about the voice and processes of creativity among opera singers gave perspectives on the necessity of combining play and creativity with frames of hard work and disciplined development of skills. Görel Cavalli-Björkman’s picture of highly creative artists with a history of mental illness problematised romantic notions of creative madness at the same time as her exposition tended to suggest the psychotic experience as a possible source for mature artistic expression. Finally, Gunnar Thörnqvist’s lecture about what characterizes and fosters the creative mind forcefully corroborated Eva Hoff’s ideas about openness and freedom of mind in education and upbringing, at the same time as he introduced elements such as discipline, competition and elitism in combination with tolerance and generosity as requirements for fostering creativity, energy and change.

To Gunnar Thörnqvist’s mind, spaces for creativity are essential,. How do people become creative? In what places does creativity come into being. Thörnqvist made it his point that in places where relations are characterized by great tolerance towards divergent norms and divergent thinking, individuals can develop into healthy creative people and creativity can flourish. In places or homes in which such tolerance exists in combination with safety within the family, and a mixture of chaos and perfectionism in thought, children have been known to develop their creativity to a maximum.
One of the questions that came up was what decides whether the creatively gifted individual develops creativity or mental illness. Thörnqvist’s list of conditions that favour the development of creativity in children did not in itself address that question. In the context of the seminar as a whole, however, generosity, playfulness, equality, communication, but also competency, discipline, elitism and competition came to stand out as elements supportive of mental health. Among conditions detrimental to the development of healthy creativity Thörnqvist mentions hierarchies (however effective), unresolved conflicts and closed doors.

For parents, pedagogues, educational planners, entrepreneurial coaches and private as well as publicly funded research or artistic institutions and departments, the fact that the fostering of creativity and the encouraging of places where creativity is favoured can make the difference between madness and genius is good news indeed. The upbringing of children can make a difference. Modes of teaching can make a diffference. For the individual with a schizoid genetic set-up this news could mean the difference between life and death.