LIVET: Av en händelse

En bild jag hittade av en händelse
på facebook.
Foto: Anders B. Sundqvist

Det är sällan jag blir privat på denna blogg. Jag är gärna personlig på det sättet att jag visar mitt eller mina sätt att se världen, men att öppna mina privata rum är en annan sak. Men frågan om ens privata rum är intressant. Eyvind Johnson skrev om Odysseus’ privata rum i romanen Strändernas svall, 1946 tror jag det var. Där finns rum, som Odysseus själv inte vågar gå in i - rum som rymmer handlingar och beslut som bringar honom sorg, ångest och skräck. Eyvind Johnson kopplar här ihop Odysseus’ sätt att förhålla sig till skräckminnen från trojanska kriget med 1900-talsmänniskans föhållningssätt till minnena av outsägligt fasansfulla handlingar i de två världskrigen.

När jag var på Atalantes nyoperaföreställnig Cirkus i Göteborg i våras, fick jag upplevelsen av sorgens och ångestens inkapslade och stängda rum som ett tema. Här blev berättandet ett sätt att våga eller orka glänta på dörrar till rum, vilkas minnesinnehåll varit alltför oerhört att närma sig. Minnen, som ibland, tillsammans med besvikelse, saknad och plåga också kunde ge en glimt av glädjen.

Hos Eyvind Johnsons Odysseus vet man som läsare inte om han ens kommer att försöka skapa tillträde till de innersta skräckens rum som han någonstans ändå önskar och behöver se in i om han ska komma vidare som människa. Kanske är han för gammal och trött. Kanske är denne hjälte till och med för feg för att våga se världen och sig själv i ett verklighetens ljus. För Odysseus blir berättandet lätt ett sätt att skyla över det som faktiskt hände.

I Atalantes Cirkus är besvikelsens, saknadens och plågans minnesrum tillgängliga på ett annat sätt. Genom berättandet kan huvudpersonen gå in i dessa kärlekssvekets, misshandelns, dödens och självföraktets rum, se vad som hände, och på något sätt försona sig. Berättandet är här ett sorgearbete.

Sådana rum finns i sorgen. Många av dem är av en annan sort än ångestens. Rum jag söker, men kanske knappast ens vet om. En vardagslivets dimma döljer dem. Rum med minnet av det oerhörda, som det innebar att möta en annan människa.

Det är en sällsynt glädjens stund, av tårar, saknad, men av glädje när, av en händelse, en sådan dörr går upp och minnen, känslor, minnen uppå minnen strömmar mot mig, över mig och in och ut igen, och dörren till det gömda rummet blir som ett sinnenas och känslans vädringsfönster.

Nog sagt om detta. Jag blir försiktig med berättandet. Det nöter lätt på känslans vassa egg.

.

OPERA: Niklas Rydén utforskar musikdramatikens uttrycksmedel

Niklas Rydén

Cirkus

Niklas Rydén presenterar sin nya nyopera Cirkus som ett experiment i en pågående forsknings-satsning. Utifrån sin grundtro på musikdramatikens förmåga att beröra och vara angelägen, och mot en bakgrund av en problematisk kärlek till operans klassiska form tar Niklas Rydén impulser från en värld av musikdramatisk experimenthistoria. I sitt forskande känner han in - kritiskt och fingertoppskänsligt - idéstråk från tidigt 1700-tal, från 1920-tal, från 1970-tal. Händel, Tältprojektet, Rockoperan, och en kärleksfull inspiration från Bertold Brecht och Kurt Weill i Tolvskillingsoperan - allt finns i botten när han nu för tredje gången prövar sin grundidé - musikdramatik för sångare som inte använder operateknik.

Sofia My Fryklund i Vi i Villa 2008

Första försöket 2006 var nyoperan Uppvind - ett slags ”konstkabaré” med inslag av vardagsdialog och kanske en nypa inspiration från medeltida karneval med en mus som sanningssägare mitt i det nutidsnära. I den andra nyoperasatsningen Vi i Villa 2008 dramatiserar Rydén konflikten mellan yta och liv i en samtida medelklassförort - en jazzdramatisk vardagsopera där dialogen är grundformen.

När Rydén nu tar ett nytt steg i sin utforskning av musikdramatikens samtida möjligheter är fokus på att gestalta inre tillstånd. Fortfarande i vardagen, fortfarande med en fingertoppskänslig närhet både i ton, text och scenografi gör han nu en ”prosalyrisk novell” där formen - monologen - kan kallas ”soloopera”.

I det jag vill kalla en arbete-i-vardandeföreställning 27 - 30 april 2011 visar Rydén sin skiss till scensättning. Arbetsformen är i sig direkt forskningsorienterad. Avskalat, med ett piano, sångerskan Sofia My Fryklund i röd klänning på vitt scengolv ställer Rydén frågan öppen till publiken - "hur kan jag musikdramatiskt gestalta inre tillstånd?"

Det är öppet och det är modigt, men kanske framför allt är det redan dramatiskt gripande. Det är modigt, för allt ifrågasätts. Vad menar du med angeläget tema? Ett kvinnoliv - hur gestaltar du det på ett angeläget sätt? Vad vill du med musiken? Är musiken i denna föreställning en mängd fragment, eller tänker du dig pjäsen som en sammanhållen musikalisk helhet? Scenografiskt: Hur gestaltar du förflyttningarna mellan olika platser i huvudpersonens inre. Nya förslag om scenattribut och om utveckling av rollfigurer. Det rör sig karaktärer i huvudpersonens tankar - kan de gestaltas på scen? Och dessutom frågan om musikdramatikens vara eller icke vara: varför musik? varför sång?

Samtidigt med alla frågor och förslag kvarstår intrycket av närhet. Sången som vardagsspråk, som poesi, där varje nyans blir tydlig - sångens, musikens, diktens, berättelsens mångfald av uttrycksmedel blir sammantaget argumentet som övertygar. Sångerskan nynnar, kvider, viskar, skriker, samtalar. Musiken växlar med sinnesstämningarna och sinnesstämningarnas växlingar skapas i musiken - melodiöst och atonalt, jazz och folkton och så avbrottet med en berättande visa eller countrylåt eller med en passage som hämtar inspiration från den klassiska operans aria.

Rydén forskar och prövar. Nu är det musikdramatisk gestaltning av det inre livet som står i fokus. Formen är monolog. Vardagsrösten ger anslaget. Det berör.

Se videoversionen av Vi i Villa.
Här ser du en liveinspelning av Vi i Villa Scen 1, Akt 2:http://vimeo.com/10192661

Se också den färdiga versionen av Cirkus.

OPERA: Nyopera Atalante "Vi i Villa"

Jag vill gärna slå ett slag för Niklas Rydéns nyopera "Vi i Villa" från 2008.
http://newopera.blogspot.com/

På den här länken kan du se hela föreställningen (drygt 2 timmar musikdramatisk upplevelse).
Är du intresserad hittar du både libretto och noter till hela föreställningen på den här sidan.

Du hittar också dokumentation och reflektioner från de workshops som lett fram till den färdiga produktionen.


Dessutom hittar du länk till Niklas Rydéns sida om den tidigare nyoperaproduktionen "Uppvind".