Dômen i Milano
(foto David Dickson)
Vetenskapens vägval:
Vad vill geograferna?
Jan Björklunds och regeringens inbrytning i geografiämnets utformning i skolan tillför tyvärr mycket litet användbar vägledning för skola, lärare och elever. Professorer och experter kopplade till Skolverket påpekar mycket riktigt att regeringens direktiv utarmar geografiämnet.
När detta blivit sagt återstår frågan om vad de geografiexperter Skolverket anlitat vill med sitt förslag till hur ämnet bör utformas.
Skolverkets geografiexperter vill frångå ”ett gammaldags etnocentriskt synsätt”. Detta är vällovligt, om man tänker på att geografiämnet traditionellt varit en del i en ideologi med sin grund i den Västerländska kolonialismen. Det intressanta är vad man vill ersätta denna gammaldags koloniala syn med.
Skolverkets experter ser ”behovet av modernisering” av geografiämnet. Det som ska styra denna modernisering är det man kallar ”dagens epokfrågor”. Detta är en högintressant utgångspunkt. Vad som ska räknas som dagens epokfrågor beror nämligen mycket på ditt perspektiv. Lever du i en fattig del av världen är epokfrågorna inte alltid de samma som för dig som lever i ett av de rikare länderna. De Afrikanska epokfrågorna är inte nödvändigtvis desamma som de Europeiska. De Latinamerikanska är inte säkert desamma som de Nordamerikanska. Och folken i de starkt expansiva kinesiska och indiska ekonomierna prioriterar kanske andra epokfrågor än folken i Europa och USA, där ekonomierna är mindre expansiva.
I sin artikel i Svenska Dagbladet 11/11 2010 menar Skolverkets geografiexperter att skolämnet geografi ska göra eleverna beredda att ”bidra till utvecklingen av ett demokratiskt, globaliserat och hållbart samhälle”. Detta är värderingar. De står inskrivna i den svenska skolans övergripande mål för elevernas fostran. Från ett svenskt perspektiv är de självklara. Men hur låter dessa epokmål i fattiga människors öron i Afrika, i Irak, i Latinamerika?
Demokrati är ju folkstyre. Att fattiga länders folk inte nödvändigtvis sätter likhetstecken mellan parlamentarisk demokrati och folkmakt visar sig till exempel i en bok som BBCs veteranreporter Humphrey Hawksley publicerade 2009. Som The Guardians Martin Woolacott påpekar, kan boken kritiseras för att inte tillräckligt dokumentera skillnaderna mellan olika typer av demokrati, men, som Woollacott också säger, visar boken på en tendens där demokratier i hög utsträckning gynnar allianser mellan politiker och penningstarka snarare än något som skulle kunna kallas folkmakt.
Om Skolverkets geografiexperter tagit hänsyn till dessa och liknande frågetecken för demokratibegreppet är oklart. Klart är dock att demokrati är ett delvis problematiskt begrepp som inte utan klargöranden kan sättas som mål för undervisningen i ett ämne som vill kalla sig vetenskapligt. På liknande sätt bör begreppen globalisering och hållbarhet granskas innan de görs till mål för undervisningen i geografiämnet. Naturligtvis kan det hända att Skolverkets experter gjort de kritiska granskningar av ”epokfrågorna” som behövs. Det vore intressant att få ta del av de granskningarna. För det kan ju inte vara avsikten att göra geografiämnet till ett verktyg för export av sådan demokrati eller sådan globalisering som förhindrar folkstyre.
 | ||
| Bildkälla: The Guardian Bookshop: http://images.bertrams.com/ProductImages/services/GetImage?Source=BERT&Quality=WEB&Component=FRONTCOVER&EAN13=9780230744080 Länk till en artikel i frågan i Aftonbladet (Publicerad: 2010-11-19): http://www.aftonbladet.se/kultur/article8149844.ab Läs också om Paul Colliers bok Wars, Guns and Votes:Democracy in Dangerous Places |
