Min Öländska resa

Möte mellan land och hav.


 Vad är en mötesplats?

Världar möts och elementen tar och ger.
Det är en nedbrytning och en förstörelse som sker i mötet.
 

Mötet skapar något nytt.
 

 I gräns-
området mellan elementen
myllrar livet,
 

och till synes väsensskilda livsformer 

.

hittar här ett fäste, tillfälligt,

 ett vind-
fång, en skyd-
dad vik, ett habitat.




Text och bild © David Dickson 2012

. 

Till minne

Midsommartid. Naturen är i sitt vackraste flor. Grönskan på träden färsk och doftande. Svalor flyger i hisnande bågar. Jorden täcker sin svarta mull med liv och växande kraft. Naturens godhet bjuder livet sina gåvor.

Midsommartid. Sjukdomen bryter min livskraft. Att resa kroppen ur sängen är ett övermäktigt arbete. Livets safter pressas ruttnande ur min kropp.  Allt hopp kvävs. Lungorna fylls långsamt, obönhörligt av kokande slem. I ett järngrepp tvingas jag släppa mitt grepp om livet.

Midsommartid. Naturen krossar liv och skapar liv, ger förutsättningar och hopp, ger smärta utan gräns.

Liten framhärdar jag - när järngreppet tar en paus - varifrån kommer hoppet när naturen likgiltigt krossar mig? Varifrån kommer det goda när naturen oseende manglar mig till döds?

Njutningsfullt tar mina sinnen emot dofter genom ett öppet fönster.
Ljuvt dricker jag mänsklig beröring.
Glad in i botten av min själ förnimmer jag er närhet.
Bitterljuvt, fullt vaken i natten förbereder jag mötet med naturens järnhäl.
Går dit i vetskap
att allt detta
låter den oss skapa.


© David Dickson 2012 06 25
Foto: Ioana Moldovan "We are not alone"





Länkar till Eva Dicksons blogg TANKEFIGURER
Leonard Cohen: Old Ideas
Månsken, drömmar 
"Är detta patetiskt, tycker du ...": Göingeflickorna 




. 

Öländska berget bevarar en biologisk explosion

Alunberget går i dagen i Södra Möckleby
Foto: DD

När jag ser avlagringarna i alunberget, föreställer jag mig den kambriska tiden. Kambrium för 500 miljoner år sedan. Under en tidsrymd av 30 miljoner år singlade växtdelar, döda plankton och kräftdjur till botten av det kambriska havet. Det blev till Öland.

Det var en biologisk explosion, som skapade Öland. Nya arter såg dagens ljus. De första ryggradsdjuren kom till. En artrikedom och individrikedom - liv och död i ofattbar mängd - gjorde det möjligt att det ständigt pågående regnet av dött och döende liv kunde bli till dessa berg och denna ö.

Den stora orstenen i Geologiska Trädgården i Degerhamn
Foto DD

Mitt i alunberget finns kärnor eller "linser" av en särskild sorts kalksten. Om alunberget är ett koncentrat av de varelser och växter som levde i kambriska hav, så är dessa orstenar koncentrations- och bevaringslager där enskilda organismer blivit extremt välbevarade. Stinksten kallas den också, då den lätt ger ifrån sig den gas som också bevarats däri. Får du en sådan sten i brunnen, är vattnet förstört för all framtid. Forskarna däremot blir lyriska över orstenarna. Här kan de se och studera arter som levde då och som länge varit utdöda.

Alunslagg vid Södra Bruket
Foto DD

Mycket av alunberget är försvunnet. Människor har brutit den här mineralen, och man har bränt den, lakat ur den och bearbetat den och ur dessa lager på lager av rester av liv fått fram färg, medicin, olja, uran.

Den brända
alunskiffern har lagts upp i enorma högar vid de gamla alunbruken.

Färgskiftningarna ger en föreställning om att man kan framställa färg av dessa rester.



Och bland sten och slaggrester växer nya organismer.

Strandkål vid Kalmarsund
Foto DD

Härdig strandväxt
Foto DD

Se Södra Möckleby Hembygdsförenings sida om den Geologiska Trädgården
Läs på Wikipedia om ”den kambriska explosionen”
Läs om planer på gasutvinning ur alunberg och risker med detta.


.

Vad är en bild?

Vad föreställer bilden: snö på fönstret (foto: DD)

”I en berömd passage i sin Trattato ger Leonardo den blivande konstnären rådet att ‘öva sin förmåga till upptäckter’ genom att betrakta väggar med fuktfläckar eller ojämnt färgade stenar, för att i dem finna himmelska landskap, stridsscener och märkliga gestalter i livlig rörelse”

Vad föreställer du dig? (Foto DD)

Källa för citatet:
Wollheim, Richard. Konsten och dess föremål. Stockholm: Thales 2006, 31.

Här hittar du nätversionen av Leonardos Trattata della Pittura
(Italiensk utgåva 1786, först publicerad 1651)

.

Jenny Bohman - encore une fois

Mon Dieu ! Mon Dieu ! Mon Dieu !


Laissez-le-moi

Encore un peu,


Mon amoureux !

Un jour, deux jours, huit jours...


Laissez-le-moi


Encore un peu


A moi...

Le temps de s'adorer,


De se le dire,


Le temps de se fabriquer


Des souvenirs.


Mon Dieu ! Oh oui...mon Dieu !


Laissez-le-moi


Remplir un peu


Ma vie...

Mon Dieu ! Mon Dieu ! Mon Dieu !


Laissez-le-moi

Encore un peu,


Mon amoureux.

Six mois, trois mois, deux mois...


Laissez-le-moi


Pour seulement


Un mois...

Le temps de commencer


Ou de finir,


Le temps d'illuminer

Ou de souffrir,


Mon Dieu ! Mon Dieu ! Mon Dieu !


Même si j'ai tort,


Laissez-le-moi


Un peu...


Même si j'ai tort,


Laissez-le-moi


Encore...

paroles: Michel Vaucaire

musique: Charles Dumont

 

.

OERHÖRT

FOTO: Ioana Moldovan

”Om din existens inte är oerhörd, då är det inte värt att man ödslar ord på den.”
Imre Kertész

Foto: Ioana Moldovan

 Jag vände på den negativa formuleringen och tänkte på existens som något oerhört.

Inte jag, men det faktum att jag existerar. Och inte du, men det faktum att du existerar.















Bildkälla:
Ioana Moldovan: Dreams through the lens
Se fler bilder av Ioana Moldovan

.
 
.

Imre Kertész: varför lever du?

Någon sade att Imre Kertész bok En annan ”är ett viktigt dokument för förståelsen av en av vår tids främsta författare”. Ja, säger jag - om jag är en av vår tids främsta författare, om du är det - då stämmer denna utsaga.

När jag läser Kertész En annan återkommer ständigt denna förnimmelse av att detta handlar inte bara om honom, det handlar också om mig och om dig. Kertész berättelser och tankar balanserar kring frågan om livets mening och livets meningslöshet. Han blir teoretisk och talar om att ”vi är förbindelselänkar mellan livet och meningen” och om ”den ovanliga dimension som varje enskilt liv ger upphov till” (96). Detta startar tankar hos mig som läsare, tankar om vem jag är, vad mitt liv har för värde för mig själv, och Kertész siktar  in sig på detta - att hans livserfarenhet ska kunna tala just till mig och just till dig. Direkt till mig talar han om den balansen mellan mening och meningslöshet, om hur jag ska värdera mitt liv: ”Om din existens inte är oerhörd, då är det inte värt att man ödslar ord på den” (85).

Om din existens är oerhörd. Tillåter du dig att tänka så om ditt liv? Vad händer i dina relationer om du tillåter dig att tänka så? Vad blir ditt liv, din död i dina ögon om du tänker så?

Detta är ett av de sätt som Kertész bok En annan talar till mig.

Kertész, Imre. En annan - krönika över en förvandling. (1997). Stockholm: Norstedts, 2003