(foto David Dickson)
Visar inlägg med etikett Konsten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konsten. Visa alla inlägg

onsdag 22 februari 2012

Konst och gränsöverkridande

En bloggläsare skrev till mig.
”Gränssökandet som självändamål är knappast den största faran idag.”


När jag skrev om vad jag söker i konsten, började jag ju i avståndstagandet från gränssökande för dess egen skull. Brevskrivaren menade att den största faran för konsten idag inte ligger i det självuppfyllande gränsöverskridandet som jag antytt utan i ”att konsten blir en vara bland andra varor” och att detta faktum skyms av mitt avståndstagande från en viss typ av (oansvarigt) gränssökande.

Att skapa sina egna vägar att möta världen
Jag motsätter mig inte den tolkningen av konsten i samhället. Men det jag ville tala om var vad konst och olika sorters gränsöverskridande är för mig. Min tanke var att om konsten är detta att skapa sina egna vägar till att möta världen - om konsten handlar om att ”vi talas vid” om detta - då är det ett gränssökande i sig.




Att talas vid är ett försök att hitta gränserna mellan mig och dig. Eventuellt kan det också innebära försök att finna övergångsställen eller öppningar i de gränserna.
Att lära känna gränserna för det som inte är jag

Att möta världen kan vara det mest gränssökande och gräns-överskridande man kan tänka sig. Just detta att mäta ut gränserna för det som är jag är nog en förutsättning för att kunna möta och lära känna det som inte är jag. Att möta, avgränsa mig från, ta till mig det som gör intryck, avtryck, påtryck på mig och i mig. Alla människor gör detta. Konstnärer berättar eller avbildar eller gestaltar det också.

Det stämmer till ödmjukhet, tycker jag, att alla grundar sin existens på ett gränssökande.

Att berätta om livskonsten
”Jag söker vägar till att leva” uttryckte jag det - lite bombastiskt kan tyckas. Men om man fattar konsten så, då är det livskonsten det handlar om, och om konsten på något sätt berättar om detta, då handlar konsten om ett gränssökande som berör.

.






Bildkällor
1. Dansgruppen Spinn ihop med slagverksensemblen Kroumata och Shared Music Sweden. Hi-Hat Xpress - ett formexperiment NSD kultur (2013 01 25).

2. Dans-och nycirkuskollektivet Kollektiv Vifira med sin föreställning Notariegatan 17 b. Allehanda.se - kultur (27/3 2009).

3. Ett gränsöverskridande samarbete mellan streetdancecrewet Flawless (finalister Britain’s got talent 2009) och English National Ballet. Bloggen What’s Up: Londonsvenskar (maj 2012).

 .

tisdag 21 februari 2012

Konsten - DET och DU

Jag menade att konsten är ett sätt för mig att hitta vägar att möta det som inte är jag.

Det som inte är jag?
Det är du, det är han, det är hon och DET.

DET, är stort.

DET kan vara det som är du innan du blir du för mig.

DET är berget, marken, träden, skuggorna och det som gömmer sig däri.

DET är djuren i skogen, det är skogen, det är fåglarna och himlen, fiskarna och vattnet och havet, drömmarna, magman i jordens inre och staden; den stora avenyn, den undangömda tvärgatan där jag aldrig varit. DET som kan finnas där.

DET - någon gång i livet, kanske alltid, är det DET hos mig som är främmande för mig.
Ja, drömmarna och kroppen och allt som finns och rör sig däri. Allt det som får mig att finnas och som gör att jag kan finnas till, men som ändå inte i sig är jag.

Och DET i mig, som verkar för min död.

Allt det som inte är jag, och jag finner vägarna att möta DET, och världen, och DET och det blir DU.
Jag menade att konsten är just det för mig.

.

lördag 18 februari 2012

Vad söker jag i konsten?

Bayeuxtapeten
bildkälla

Vad söker jag i konsten?
Förnyelse i konsten finner ofta ett självändamål i att spränga gränser.
Förnyelse i konsten söker sig ointressanta vägar när det är förnyelse i sig man söker.

Vad söker jag i konsten?
Jag söker formen för en berättelse.
Jag söker uttrycket av en känsla.

Vad för känsla? Vad för berättelse? Vad för form?

Är inte känslor desamma i all tid?
Varför söka?
Har vi inte redan de uttryck vi behöver?

Grottmålning i Lascaux

Har vi inte Sofokles, Seneca, Shakespeare, Swift, Defoe, Hugo, Sartre, Moberg, Steinbeck?

Har vi inte Bach, Purcell, Schubert, Fauré, Mozart, Chopin, Puccini, Wagner, Dowland, Mendelsohn, Peterson-Berger?



Har vi inte Grottmålningarna i Lascaux, Bayeuxtapeten? Har vi inte Michaelangelo, Lionardo, Rafael, Holbein, Goya, Velàzquez, Monet, Chagall, van Gogh, Picasso, Hopper?

Vad söker jag i konsten?
I någon mening hittar jag mig själv i konsten.
I någon mening är det så jag hittar mig och världen och tiden jag lever i.

Jag söker vägar till att leva.
Jag söker vägar till möten med världen.
Jag söker vägar till möten mellan mig och det som inte är jag.

Bach: H-moll-Messe
bildkälla


Så tror jag att var och en är sitt eget livs konstnär.
Så tror jag att den som skapar konst gestaltar sina vägar till sitt liv.
Så tror jag att när jag upplever konst, berörs jag av dina vägar till ditt liv.
Själv tror jag att mina vägar till mitt liv är min konst, min poesi, min musik.

Man talar om förnyelse i konsten.
Förnyelse i konsten finner ofta ett självändamål i att spränga gränser.
Förnyelse i konsten söker sig ointressanta vägar när det är förnyelse i sig man söker.

Jag talar om mig.
Du talar om dig.
Kan vi talas vid?

Edward Hopper
Morning Sun
Bildkälla