(foto David Dickson)

lördag 18 februari 2012

Vad söker jag i konsten?

Bayeuxtapeten
bildkälla

Vad söker jag i konsten?
Förnyelse i konsten finner ofta ett självändamål i att spränga gränser.
Förnyelse i konsten söker sig ointressanta vägar när det är förnyelse i sig man söker.

Vad söker jag i konsten?
Jag söker formen för en berättelse.
Jag söker uttrycket av en känsla.

Vad för känsla? Vad för berättelse? Vad för form?

Är inte känslor desamma i all tid?
Varför söka?
Har vi inte redan de uttryck vi behöver?

Grottmålning i Lascaux

Har vi inte Sofokles, Seneca, Shakespeare, Swift, Defoe, Hugo, Sartre, Moberg, Steinbeck?

Har vi inte Bach, Purcell, Schubert, Fauré, Mozart, Chopin, Puccini, Wagner, Dowland, Mendelsohn, Peterson-Berger?



Har vi inte Grottmålningarna i Lascaux, Bayeuxtapeten? Har vi inte Michaelangelo, Lionardo, Rafael, Holbein, Goya, Velàzquez, Monet, Chagall, van Gogh, Picasso, Hopper?

Vad söker jag i konsten?
I någon mening hittar jag mig själv i konsten.
I någon mening är det så jag hittar mig och världen och tiden jag lever i.

Jag söker vägar till att leva.
Jag söker vägar till möten med världen.
Jag söker vägar till möten mellan mig och det som inte är jag.

Bach: H-moll-Messe
bildkälla


Så tror jag att var och en är sitt eget livs konstnär.
Så tror jag att den som skapar konst gestaltar sina vägar till sitt liv.
Så tror jag att när jag upplever konst, berörs jag av dina vägar till ditt liv.
Själv tror jag att mina vägar till mitt liv är min konst, min poesi, min musik.

Man talar om förnyelse i konsten.
Förnyelse i konsten finner ofta ett självändamål i att spränga gränser.
Förnyelse i konsten söker sig ointressanta vägar när det är förnyelse i sig man söker.

Jag talar om mig.
Du talar om dig.
Kan vi talas vid?

Edward Hopper
Morning Sun
Bildkälla

2 kommentarer:

  1. Patrik Sandström19 februari 2012 00:05

    Mina estetiska upplevelser är bara mina. På samma sätt som jag inte kan dela min smärta med någon annan. (Jag kan tala om den, men det är inte samma sak.)
    Men konsten handlar kanske ändå om att dela en erfarenhet, bunden till en samtid och ett pågående samtal. Då blir konstens nya vägar ett sätt att vara tydlig och avgränsande.
    Jag vill förstå hur samtidskonst skiljer sig från äldre historiska verk. Etnologin säger att "kulturen är något vi lär oss och interagerar med genom medskapande" och för att jag ska kunna agera och interagera måste jag vara där, i tid och viss mån rum.
    Att Medea kan tala till mig är ett mysterium.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måste jag förstå?
      Det jag förstår av konstens vägar, nya och gamla, säger mig att det är dags att talas vid - att berätta, att sjunga, att beröra.
      Nu.

      Radera