UTBILDNING: Nationella-provhysterin dödar kunskapen II

 Nu skär Diane Ravitchs kritik av skolpolitiken som en kniv genom den infekterade amerikanska debatten.

Där försöker republikanska krafter göra lärarna och deras fackföreningar till var mans niding i sina försök att flytta skuldbördan för landets ekonomiska bankrutt bort från de Wall-Streetspekulatörer som utan påföljd lurat både skjortan och pengarna av det amerikanska folket.

I detta läge sätter Ravitch fingret på ett av kärnproblemen med det amerikanska skolsystemet och dess dåliga resultat. Det är inte dåliga lärare - det är ett samhälle som lämnar ungdomar i sticket i en fattigdom där ohälsa och hemlöshet omöjliggör en meningsfull skolgång för alltför många.

Hon pekar också på ett annat av den amerikanska skolpolitikens tillkortakommanden. Ett centralt testsystem, som straffar ut lågpresterande skolor och lärare med den följden att skolor tvingas lämna viktiga skolämnen som historia, samhällskunskap och naturkunskap åt sidan för att istället ägna tiden åt att lära ut hur man klarar prov.

Se och hör Diane Ravitch i The Daily Show med Jon Steward (3/3 2011).
(Om du har brått och bara vill se Diane Ravitch - flytta tidsmarkören i nederkanten till del tre av showen. Delarna är markerade med ett kort lodrätt streck) 

UTBILDNING: Horisonter

Horisonter: Vy från Börsgårds Kulle, Faurås, Vinberg (Foto DD)

                                                                


Struktur - eller hur!
Visst skulle man kunna hävda att Jan Björklund har rätt när han vill dela upp geografiämnet i lätt greppbara delar och sen lägga ut delarna i de olika årskurserna i grundskolan. Många elever behöver strukturen för att få ordning på en redan kaotisk vardagsvärld. Och många lärare har haft svårt att förstå att det här kaoset som skapar panik i många elevers lärande faktiskt kräver en lugn plats och en tydlig struktur.

Men strukturen bör ju på något sätt vara verklighetsförankrad. Nu tror jag ju att Björklund prövade att vara ironisk när han slängde ur sig att det kunde ju gå att läsa alla länder som börjar på bokstaven A i en årskurs, o.s.v.  Men när vi kollar in närområdet - köket, vardagsrummet, villaträdgårn eller torget där vi handlar varje dag, då det är ju inte speciellt verklighetsförankrat att hoppa över de spår som andra delar av världen sätter där.

Jag tänker på min gamle folkskollärare och hans första historielektion med oss i klass 3. Han tog med oss ut till en utsiktsplats. På vägen dit visade han oss spåren efter inlandsisens tillbakadragande. Han berättade hur det sett ut när de första människorna kom. På själva utsiktsplatsen visade han oss en stendös från en långt senare bronsåldersepok, och han visade oss älven och hamninloppet och vi såg för vår inre syn hur sjöfarare och handelsmän epok för epok seglat in i hamnen. Vi såg ekstockar, vikingaskepp, segelfartyg, ångbåtar och oljetankers. Allt på en enda lektion. Ja, den tog väl en halv dag med matsäck i det gröna och allt. Men vi fick namnen på alla platserna vi såg från denna upphöjda punkt, och vi fick med oss en bild av samspel, utbyte och rörelse.  Vi förstod inte allting i ett svep, men bilden hade vi kvar. Och det vi sedan lärde oss fick en struktur och vi anade redan från början att vi hängde ihop med något som fanns längre bort än vi just kunde se.