Vill du lyssna?
Bruno K. Öijer läser sin dikt "Du fick aldrig veta"
Du fick aldrig veta
att när du rest satt jag kvar
vid avtrycket i gräset,
där du legat.
Jag förde min hand
över det nedpressade gräset
och det var
som om jag
behövde och vårdade
din frånvaro,
mer
än jag behövde och vårdade dig.
Det var
som om ingenting fick
komma tillbaka.
Om du återvänt
hade du gjort intrång.
Du hade stört
smärtans landvinningar.
Och du får aldrig veta
hur ömt och starkt
jag talade till din skugga
i gräset.
Det var
som om jag redan sörjde dig -
som om jag försökte vänja mig vid
vad som väntar oss alla.
Och att priset
för en människas insikt
är en känsla av övergivenhet,
som redan från början uteslutit
och raserat
tron på en varaktig kärlek
Se också Bruno K.Öijer intervjuad i TV-programmet Kobra på bloggen Tankefigurer
.
(foto David Dickson)
torsdag 23 februari 2012
onsdag 22 februari 2012
Konst och gränsöverkridande
En bloggläsare skrev till mig.
”Gränssökandet som självändamål är knappast den största faran idag.”
När jag skrev om vad jag söker i konsten, började jag ju i avståndstagandet från gränssökande för dess egen skull. Brevskrivaren menade att den största faran för konsten idag inte ligger i det självuppfyllande gränsöverskridandet som jag antytt utan i ”att konsten blir en vara bland andra varor” och att detta faktum skyms av mitt avståndstagande från en viss typ av (oansvarigt) gränssökande.
Jag motsätter mig inte den tolkningen av konsten i samhället. Men det jag ville tala om var vad konst och olika sorters gränsöverskridande är för mig. Min tanke var att om konsten är detta att skapa sina egna vägar till att möta världen - om konsten handlar om att ”vi talas vid” om detta - då är det ett gränssökande i sig.
Att talas vid är ett försök att hitta gränserna mellan mig och dig. Eventuellt kan det också innebära försök att finna övergångsställen eller öppningar i de gränserna.
Att möta världen kan vara det mest gränssökande och gräns-överskridande man kan tänka sig. Just detta att mäta ut gränserna för det som är jag är nog en förutsättning för att kunna möta och lära känna det som inte är jag. Att möta, avgränsa mig från, ta till mig det som gör intryck, avtryck, påtryck på mig och i mig. Alla människor gör detta. Konstnärer berättar eller avbildar eller gestaltar det också.
Det stämmer till ödmjukhet, tycker jag, att alla grundar sin existens på ett gränssökande.
”Jag söker vägar till att leva” uttryckte jag det - lite bombastiskt kan tyckas. Men om man fattar konsten så, då är det livskonsten det handlar om, och om konsten på något sätt berättar om detta, då handlar konsten om ett gränssökande som berör.
.
Bildkällor
1. Dansgruppen Spinn ihop med slagverksensemblen Kroumata och Shared Music Sweden. Hi-Hat Xpress - ett formexperiment NSD kultur (2013 01 25).
2. Dans-och nycirkuskollektivet Kollektiv Vifira med sin föreställning Notariegatan 17 b. Allehanda.se - kultur (27/3 2009).
3. Ett gränsöverskridande samarbete mellan streetdancecrewet Flawless (finalister Britain’s got talent 2009) och English National Ballet. Bloggen What’s Up: Londonsvenskar (maj 2012).
.
”Gränssökandet som självändamål är knappast den största faran idag.”
När jag skrev om vad jag söker i konsten, började jag ju i avståndstagandet från gränssökande för dess egen skull. Brevskrivaren menade att den största faran för konsten idag inte ligger i det självuppfyllande gränsöverskridandet som jag antytt utan i ”att konsten blir en vara bland andra varor” och att detta faktum skyms av mitt avståndstagande från en viss typ av (oansvarigt) gränssökande.
 |
| Att skapa sina egna vägar att möta världen |
Att talas vid är ett försök att hitta gränserna mellan mig och dig. Eventuellt kan det också innebära försök att finna övergångsställen eller öppningar i de gränserna.
 |
| Att lära känna gränserna för det som inte är jag |
Att möta världen kan vara det mest gränssökande och gräns-överskridande man kan tänka sig. Just detta att mäta ut gränserna för det som är jag är nog en förutsättning för att kunna möta och lära känna det som inte är jag. Att möta, avgränsa mig från, ta till mig det som gör intryck, avtryck, påtryck på mig och i mig. Alla människor gör detta. Konstnärer berättar eller avbildar eller gestaltar det också.
Det stämmer till ödmjukhet, tycker jag, att alla grundar sin existens på ett gränssökande.
 |
| Att berätta om livskonsten |
.
Bildkällor
1. Dansgruppen Spinn ihop med slagverksensemblen Kroumata och Shared Music Sweden. Hi-Hat Xpress - ett formexperiment NSD kultur (2013 01 25).
2. Dans-och nycirkuskollektivet Kollektiv Vifira med sin föreställning Notariegatan 17 b. Allehanda.se - kultur (27/3 2009).
3. Ett gränsöverskridande samarbete mellan streetdancecrewet Flawless (finalister Britain’s got talent 2009) och English National Ballet. Bloggen What’s Up: Londonsvenskar (maj 2012).
.
tisdag 21 februari 2012
Konsten - DET och DU
Jag menade att konsten är ett sätt för mig att hitta vägar att möta det som inte är jag.
Det som inte är jag?
Det är du, det är han, det är hon och DET.
DET, är stort.
DET kan vara det som är du innan du blir du för mig.
DET är berget, marken, träden, skuggorna och det som gömmer sig däri.
DET är djuren i skogen, det är skogen, det är fåglarna och himlen, fiskarna och vattnet och havet, drömmarna, magman i jordens inre och staden; den stora avenyn, den undangömda tvärgatan där jag aldrig varit. DET som kan finnas där.
DET - någon gång i livet, kanske alltid, är det DET hos mig som är främmande för mig.
Ja, drömmarna och kroppen och allt som finns och rör sig däri. Allt det som får mig att finnas och som gör att jag kan finnas till, men som ändå inte i sig är jag.
Och DET i mig, som verkar för min död.
Allt det som inte är jag, och jag finner vägarna att möta DET, och världen, och DET och det blir DU.
Jag menade att konsten är just det för mig.
.
Det som inte är jag?
Det är du, det är han, det är hon och DET.
DET, är stort.
DET kan vara det som är du innan du blir du för mig.
DET är berget, marken, träden, skuggorna och det som gömmer sig däri.
DET är djuren i skogen, det är skogen, det är fåglarna och himlen, fiskarna och vattnet och havet, drömmarna, magman i jordens inre och staden; den stora avenyn, den undangömda tvärgatan där jag aldrig varit. DET som kan finnas där.
DET - någon gång i livet, kanske alltid, är det DET hos mig som är främmande för mig.
Ja, drömmarna och kroppen och allt som finns och rör sig däri. Allt det som får mig att finnas och som gör att jag kan finnas till, men som ändå inte i sig är jag.
Och DET i mig, som verkar för min död.
Allt det som inte är jag, och jag finner vägarna att möta DET, och världen, och DET och det blir DU.
Jag menade att konsten är just det för mig.
.
lördag 18 februari 2012
Vad söker jag i konsten?
| Bayeuxtapeten bildkälla |
Förnyelse i konsten finner ofta ett självändamål i att spränga gränser.
Förnyelse i konsten söker sig ointressanta vägar när det är förnyelse i sig man söker.
Vad söker jag i konsten?
Jag söker formen för en berättelse.
Jag söker uttrycket av en känsla.
Vad för känsla? Vad för berättelse? Vad för form?
Är inte känslor desamma i all tid?
Varför söka?
Har vi inte redan de uttryck vi behöver?
 |
| Grottmålning i Lascaux |
Har vi inte Sofokles, Seneca, Shakespeare, Swift, Defoe, Hugo, Sartre, Moberg, Steinbeck?
Har vi inte Bach, Purcell, Schubert, Fauré, Mozart, Chopin, Puccini, Wagner, Dowland, Mendelsohn, Peterson-Berger?
Har vi inte Grottmålningarna i Lascaux, Bayeuxtapeten? Har vi inte Michaelangelo, Lionardo, Rafael, Holbein, Goya, Velàzquez, Monet, Chagall, van Gogh, Picasso, Hopper?
Vad söker jag i konsten?
I någon mening hittar jag mig själv i konsten.
I någon mening är det så jag hittar mig och världen och tiden jag lever i.
Jag söker vägar till att leva.
Jag söker vägar till möten med världen.
Jag söker vägar till möten mellan mig och det som inte är jag.
 | |
| Bach: H-moll-Messe bildkälla |
Så tror jag att var och en är sitt eget livs konstnär.
Så tror jag att den som skapar konst gestaltar sina vägar till sitt liv.
Så tror jag att när jag upplever konst, berörs jag av dina vägar till ditt liv.
Själv tror jag att mina vägar till mitt liv är min konst, min poesi, min musik.
Man talar om förnyelse i konsten.
Förnyelse i konsten finner ofta ett självändamål i att spränga gränser.
Förnyelse i konsten söker sig ointressanta vägar när det är förnyelse i sig man söker.
Jag talar om mig.
Du talar om dig.
Kan vi talas vid?
| Edward Hopper Morning Sun Bildkälla |
onsdag 15 februari 2012
Pension vid 75: "Mindsetting" var nyckelordet
 |
| Storskalig hjärntvätt av svenskarna planeras |
Själv har jag på min blogg försökt att tolka vad för slags attitydförändring Reinfeldt och regeringen talar om, och min egen tolkning är att själva idén med pensioner hör samman med en attityd som de "nya moderaterna" vill ha bort. Jag för min del tror att han menar att den livsinställning som innebär att man arbetar för att leva ska bort. Själva idén att det är viktigt för folkets flertal att göra annat än att arbeta är, som jag tror, förhatlig för högern. Högerns och överhetens attityd är att det arbetande folket lever för att arbeta, och jag tror att det är denna puritanska attityd som svenska folket ska bibringas.
Nåväl, det må vara att jag har helt eller delvis fel om vilken attityd Reinfeldt vill att vi svenskar ska byta till. Kanske ännu intressantare är frågan hur han är beredd att gå till väga för att åstadkomma sin mentala omvälvning. Receptet finns på Regeringskansliets hemsida. Där beskrivs moderatorn Susanne Ackums sammanfattning av Northern Future Forums workshop under rubriken ”‘Mindsetting’ är nyckeln”.
Mötet med statsministrarna i bland annat Sverige, Norge, Damnark, Island och Storbritannien summerades med att ”mindsetting” är nyckeln till de förändringar man vill ha till stånd gällande äldre på arbetsmarknaden. Vad är då "mindsetting"?
Mindsetting är ett nytt ord för hjärntvätt. Det är ett begrepp som bland annat används i polisutbildning och i kretsar som utbildar i självförsvar. Mindsetting är en träningsmetod som gör att man reagerar automatiskt på ett förutbestämt sätt i en given situation. Man fås att återkommande visualisera en specifik situation och när man gjort det tillräckligt många gånger reagerar man så som man blivit programmerad. På en av de hemsidor där begreppet mindsetting tas upp förklaras det så här: ”A fixed mental attitude or disposition that predetermines a person's responses to and interpretations of situations.” I samband med ”mindsetting” används ibland också nyordet ”imgineering”, som ska betyda något i stil med ingenjörskonst för människors fantasi.
"Mindsetting", står det skrivet på Regeringskansliets hemsida. Vad Reinfeldt och åtta andra statsministrar var överens om för den nordiska framtiden är ett projekt för hjärntvätt i stor skala. Låt vara att de tycker att det är ett gott ändamål. Men ”mindsetting” var nyckelordet.
 |
| "Mindsetting" var nyckelordet |
Källor
Regeringskansliets hemsida
Self defence resource: mindsetting
Psychology and Preparedness
Imgineering and Positive Mindsetting
.
måndag 13 februari 2012
Reinfeldt som 1800-talsrelik
Reinfeldts pensioner - en relik från historiska museets dammgömmor?
Det krävs en annan attityd för att klara pensionerna. Det hävdade Fredrik Reinfeldt häromdagen, och chockade Sverige med att påstå att vi bör vara beredda att jobba till 75 års ålder.
Det var ju huvudlöst tycker jag, och jag var riktigt förbannad - en känsla som inte vill ge med sig. I det läget fick jag i min hand en lista över historiska beslut som visar på moderaternas antidemokratiska historia i allmänhet och deras långvariga motstånd mot pensioner i synnerhet. Utifrån de uppgifterna skisserade jag ett blogginlägg om hur nya moderaterna nu återvänt till den gamla högerns fadershus.
För att vara säker på riktigheten i mina uppgifter och slutsatser gjorde jag en liten källkritisk undersökning. Det var inte svårt. Snart hade jag både Peter Antmans undersökning om välfärdens historia i Sverige och olika rapporter om Södertörnprofessorn Torbjörn Nilssons forskningsprojekt ”Högerns historia 1904-2004” på mitt bord. Här kommer helt klart en mer nyanserad bild fram av högerns historiska förhållningssätt till pensioner, andra välfärdsreformer och även till rösträtten.
Det är inte sant att högern, som det hävdas i den lista som cirkulerar på nätet och i andra media, konsekvent har sagt nej till pension, semester och allmän och kvinnlig rösträtt. Redan 1913 var högern med och antog den första pensionsreformen i riksdagen. Man sa visserligen nej till liberalernas förslag, men man ville ha en pensionsreform. I denna övertygelse var man inspirerad av den preussiske grundaren av det tyska riket Otto von Bismarck, vars sociallagstiftning var den första i världen. Han var misstänksam mot arbetstidsförkortning eftersom det enligt hans mening skulle skada ekonomin. Men under trycket av den framväxande socialistiska arbetarrörelsen såg Bismarck behovet av ett socialt kontrakt med arbete och kapital där staten förhindrar ett okontrollerbart missnöje genom att försäkra de arbetande mot fattigdom och en osäker existens.
Med denna hälsosamma rädsla för de arbetandes missnöje som grund var alltså högern med och röstade fram den första pensionsreformen 1913. Man var knappast drivande. Det var istället liberalernas Adolf Hedin, som fann Bismarcks och den svenska högerns pensionsidéer alltför auktoritära. Högern fick ge sig för en liberalare syn på pensionerna, men man var helt klart medveten om behovet av det sociala kontraktet och statens roll som garant mot fattigdom såväl som okontrollerbart folkligt missnöje.
Var står då Reinfeldt? Själv sa jag mig först att Reinfeldt är tillbaka till den gamla högerns fadershus som kännetecknas av motstånd mot alla reformer som ger utrymme för ett liv som inte enbart består av arbete. I och för sig ligger det väl något i att högern har kännetecknats av en puritansk syn på arbete. Dock ser jag nu, i ljuset av min lilla källkritiska undersökning, att Reinfeldts syn på pensioner kanske går tillbaka till en tid före Bismarck och före arbetarrörelsens framväxt, en tid då man ännu inte såg behovet av ett socialt kontrakt med staten som garant för samhällsfreden och arbetskraftens reproduktion. Ser Reinfeldt ett sådant kontrakt som nödvändigt idag, eller vågar han damma av den totalt okontrollerade kapitalismen så som den såg ut före 1880?
Källor
Peter Antman: ”Barn och äldreomsorg i Sverige”. Välfärdsprojektet Kunskap/Fakta nr 5 (Socialdepartementet, 1996).
Torbjörn Nilsson ”Moderaterna vid den tredje vågens slut”
Det krävs en annan attityd för att klara pensionerna. Det hävdade Fredrik Reinfeldt häromdagen, och chockade Sverige med att påstå att vi bör vara beredda att jobba till 75 års ålder.
| Nya Moderaterna |
För att vara säker på riktigheten i mina uppgifter och slutsatser gjorde jag en liten källkritisk undersökning. Det var inte svårt. Snart hade jag både Peter Antmans undersökning om välfärdens historia i Sverige och olika rapporter om Södertörnprofessorn Torbjörn Nilssons forskningsprojekt ”Högerns historia 1904-2004” på mitt bord. Här kommer helt klart en mer nyanserad bild fram av högerns historiska förhållningssätt till pensioner, andra välfärdsreformer och även till rösträtten.
| Otto von Bismarck 1815-1898 |
Med denna hälsosamma rädsla för de arbetandes missnöje som grund var alltså högern med och röstade fram den första pensionsreformen 1913. Man var knappast drivande. Det var istället liberalernas Adolf Hedin, som fann Bismarcks och den svenska högerns pensionsidéer alltför auktoritära. Högern fick ge sig för en liberalare syn på pensionerna, men man var helt klart medveten om behovet av det sociala kontraktet och statens roll som garant mot fattigdom såväl som okontrollerbart folkligt missnöje.
Var står då Reinfeldt? Själv sa jag mig först att Reinfeldt är tillbaka till den gamla högerns fadershus som kännetecknas av motstånd mot alla reformer som ger utrymme för ett liv som inte enbart består av arbete. I och för sig ligger det väl något i att högern har kännetecknats av en puritansk syn på arbete. Dock ser jag nu, i ljuset av min lilla källkritiska undersökning, att Reinfeldts syn på pensioner kanske går tillbaka till en tid före Bismarck och före arbetarrörelsens framväxt, en tid då man ännu inte såg behovet av ett socialt kontrakt med staten som garant för samhällsfreden och arbetskraftens reproduktion. Ser Reinfeldt ett sådant kontrakt som nödvändigt idag, eller vågar han damma av den totalt okontrollerade kapitalismen så som den såg ut före 1880?
Källor
 |
| Peter Antman, idéhisstoriker, dataprogrammerare hemsida |
Peter Antman: ”Barn och äldreomsorg i Sverige”. Välfärdsprojektet Kunskap/Fakta nr 5 (Socialdepartementet, 1996).
 |
| Torbjörn Nilsson, "professor i historia och specialist på den svenska högern" källa Newsmill hemsida |
Torbjörn Nilsson ”Moderaterna vid den tredje vågens slut”
onsdag 8 februari 2012
ARBETSLINJEN
 |
| Moderat så klart Bildkälla: Bloggen "The Clinic of Innovation" läs även Grefve Grijshufvuds grubblerier |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)