Pressen och Juholt: missade ni själva nyheten?

Det finns en fråga i samband med Håkan Juholts partiledarskap som jag skulle vilja att journalister diskuterade, nämligen: missade ni den egentliga nyheten? Nu diskuterar journalisterna media i kölvattnet av Juholts avgång, och man är lite moraliskt ångerköpta när det ställs krav på större objektivitet. Och man ångrar också att man alltför tydligt visat sin partiskhet som Jörgen Huitfeldt, när han menar att han behöver tänka sig för vad han publicerar på Facebook eller Twitter.

Men handlar journalisternas problem i Juholtaffären om objektivitet bara? Eller försiktighet med att visa vad man egentligen tycker? Jag menar att det handlar om fel fokus! Vad gjorde ni när ni märkte att ”allt som diskuterades internt i partiledningen läckte som ett såll och nådde media omgående”; jo ”Juholt utmålades som en katastrof för partiet” som en av många kommentatorer uttrycker det (Leif Haglund).

Här är ett relativt tidigt exempel på hur turerna har gått med intrigerande i partiet och läckor till pressen. Det är Expressens politiske reporter Niklas Svensson, som på sin blogg i Expressen den 22 november 2011 återger ett tips han har fått och denna uppgift ger samma dag upphov till följande nyhet: ”Expressens politiske reporter Niklas Svensson fick via källor information om att partiledaren var ursinnig på partiets företrädare i konstitutionsutskottet, Sven-Erik Österberg", och man citerar Svenssons blogginlägg: "Enligt mina källor reagerade Juholt starkt när han fick klart för sig att Österberg gjort upp med regeringen om att slopa kravet på lagstiftning om partibidrag. Partiledaren blev ursinnig och kallade upp Sven-Erik Österberg på rummet i riksdagen"  (Olofsson et al).

Här är alltså en läcka om Håkan Juholts ursinne. Det blir huvudnyheten. Men vi ser också hur beslut i partiet bakom partiledarens rygg verkar ha banat väg för osäkra, motsägelsefulla och förvirrade uttalanden från partiledarens sida när artikeln fortsätter: ”Partiledaren Håkan Juholt var helt ovetande om hans partis uppgörelse med alliansen.  –Det kan jag inte tänka mig. Det ligger inte i vårt intresse alls.”

Juholt är ursinnig. Juholt är ovetande. Kära vänner journalister, är det förmätet att påstå att om någon i partiet ville utmåla Juholt som omöjlig och förvirrad så gjorde ni denne någon en tjänst? Men fokus kunde lika gärna - också - varit på dem som läckte och på intrigerna i partiet. Hur många sådana motsägelsefulla och obegripliga uttalanden från Juholt har varit förberedda på liknande vis? Med ett sådant fokus och lite is i magen hade nyheten blivit större, kanske sannare och kanske mer objektiv.

Ja, jag erkänner - verkligheten kräver nyheter som säljer lösnummer, och läckor som sänkte Juholt kom ju i jämn ström. Det blev en följetong som trappades upp och berättelsen sålde.

Men är detta ett fokus som håller måttet som god journalistisk sed? Har ni möjligen låtit er utnyttjas? Förstår ni om det ser ut som att ni gjorts till verktyg i en komplott mot socialdemokratins partiledare Håkan Juholt?

Det är detta ni journalister behöver diskutera. Det är här ni måste rannsakas. Gjordes ni till verktyg för intressen som i grunden är odemokratiska och kanske kriminella? Vad gjorde ni, och vad måste ni göra, för att hålla er fria från att bli spelbrickor i andras intriger? Och kanske var det detta som var den egentliga nyheten - journalister gjordes till verktyg i vendettan som fällde Juholt.

Källor:
Haglund, Leif. blogg ”S-partiet ingalunda utslaget!” 2012 01 22, kl 01:54 (Haglund är socialdemokratisk partimedlem med lokala politiska uppdrag i Ystad) [läst 2012 01 29]

Artikel:
Olofsson, Hans L., Sundberg, Marit, Reuterskiöld, Annie . "Juholt rasande på Österberg för överenskommelse." Expressen 2011 11 22 [läst 2012 01 29]

NÄR SVERIGE GÅR MED I EU-PAKTEN

Jag har aldrig tänkt att jag måste vara stolt över mitt land.
Jag har känt mig hemma i mitt land och det har varit nog.
Den storordiga nationalismen, den patriotiska militarismen har jag avsmak för,
Den uteslutande nationella tillhörigheten misstror jag.
Jag har känt mig hemma i mitt land och det har varit nog.

Men kanske har jag haft ett slags stolthet ändå.
Jag har varit glad,
Jag har varit glad över en sorts frihet
Jag har varit glad över att vi låter varandra vara de vi är
Att vi låter varandra bli det vi kan bli
Att vi låter varandra vara i fred
Att vi också vill varandra väl
och att vi tar ett ansvar för detta - för varandras väl.

När jag förstod att det inte längre existerar ett samhälle där vi tar ett sådant ansvar,
När jag förstod att människors girighet fått större skyddsvärde
än vår vilja att hjälpa den som av någon anledning är svag

När jag förstod att girigheten är det som skyddas
När jag förstod att rikemän som slösat bort den gemensamma rikedomen är de som ska hållas skadeslösa.
När jag förstod att det jag känt mig hemma i ska bort.

Då hissar jag en sorgsen flagga.
Men bara just idag.

För jag har känt mig hemma i mitt land och det har varit nog.
Jag har kunnat hoppas att vi hjälper varandra.
Så patetiskt enkel var min stolthet.



© David Dickson




Aktuell artikel SvD


.

POLITIK: Juholt går och vad är det vi får?

Vad?

Stefan Löfven ny partiledare

Förre partiledaren Håkan Juholt

Vad fick det svenska folket ?

Vi fick ett besked den 18 januari om Europakten -  att ”Statsminister Fredrik Reinfeldt har redan uttalat regeringens stöd för att Sverige går med medan Socialdemokraternas Håkan Juholt har sagt nej” (Umeå Arbetarekommuns hemsida). Detta blockerade effektivt möjligheten för regeringen att få med Sverige i pakten.

Då fick vi också besked varför socialdemokratiska partiet sa nej till Europakten: ”Europakten har skapats med ett enda syfte; att rädda euron. Vi vet dock att den gemensamma valutan är en direkt bidragande orsak till krisen” (dito).

Idag, den 26 januari, har nyheten gått ut att socialdemokraternas nye ledare efter Håkan Juholt blir basen för metallfacket, Stefan Lövfen.

Samtidigt går nyheten ut att socialdemokraterna har öppnat för svenskt deltagande i Europakten. På partiets centrala hemsida meddelar man att socialdemokraterna har ”fört förhandlingar med regeringen om en svensk medverkan i EU:s finanspakt.” Man har där kommit överens med regeringen om förutsättningarna för Sveriges inträde i Europakten.

Merkel och Sarkosy

Så vad fick det svenska folket när socialdemokraterna fick en ny partiledare? Vi fick ett ja till en krisbekämpning som kommer att skapa en ond cirkel där krisen ytterligare förvärras: ”Den nya europakten handlar om att förskjuta mer makt till Bryssel för att rädda en valuta som inte fungerar, samtidigt som man väljer att utsätta Europa för ett stålbad. Den ideologiska principen – att det är löntagarna som ska betala för en kris orsakad av finans­sektorn – är tydligen så viktig att det är värt att riskera hela ­ Europas ekonomi för den.” (Kielos)

Vi fick ett ja till en odemokratisk utveckling i Europa.

Vi fick ett ja till en dödfödd ekonomisk politik.

Välkommen till det nya Europa

Källor:

Sandlin, Lena. Ledare 2012 01 18 Umeå Arbetarekommuns hemsida. [läst 2012 01 26]

Guteland, Odd. Nyheter 2012 01 26, ”Regeringen accepterar S krav för medverkan i EUs finanspakt” Socialdemokraterna. [läst 2012 01 26]

Kielos, Katrine. ”Merkels europakt missar problemen”, Aftonbladet 2011 12 12 . [läst 2012 01 26]

Kavoussi, Bonnie. ”At Davos 2012 George Soros Says Austerity ‘Will Push Europe Into A Deflationary Debt Spiral”. Huff Post, World Economic Forum, 2012 10 25.  [läst 2012 01 26]

 Se också
Europaportalen: Sverige förlorar på europakten.
och
Jonas Sjöstedts hemsida.
och
en bra blogg i mängden

Läs också Bo Zakrissons "Nej till EU-pakten - Juholts viktigaste beslut" 18 jan 2012,
.

Jål i jul

Vid frukostbordet i går morse satt Eva och jag och pratade. Trots att det var dan före dan, kom solen fram och gav en aning om våren, och talgoxar och nötväckor lät som om de trodde att vintern var över. Ingen vinter idag, men som pratet kom och gick kom vi förstås in på julen, och det var ordet jul som vi började undra över.
Jul säger vi ju här och tar av vana för givet att det på något sätt handlar om Jesu födelse och om kristendomens glädjebudskap till hedningar och andra som vandrar i dödsskuggans dal. I engelskan gör man ju den kopplingen direkt med begreppet Christmas, som ordagrant kan översättas som ”Kristusmässa”. Men vad betyder ordet jul?

Bildkälla: The Universal Library 
(klicka på länken om du vill söka i
den etymologiska ordboken)

I bokhyllan har vi en gammal etymologisk ordbok i nytryck. Etymologi är vetenskapen om ords härstamning, och min koppling Christmas = Kristusmässa är just en sån etymologisk koppling som ganska tydligt visar att ordet har kommit till i den katolska kyrkan med alla dess mässor och att detta var den stora mässan till Kristus minne och ära.

Den här ordboken innehåller också ett annat engelskt ord för jul, nämligen det ålderdomliga ordet yule. Ordet är det samma som det nutida svenska ordet, och när man läser mera noga visar det sig att ordet kommit till engelska via Anglernas och Saxarnas gýlan som betyder att roa sig, skämta och festa. Det här uttalas jyllan, och det säger vi ju även nu att man kan förgylla tillvaron med en fest när mörkret blir för påfrestande. I forntida germanska betydde jolen att sjunga i falsett och göra sig till, medan man i gammal isländska sa jól och menade den stora hedniska midvinterfesten.

Hednisk fest.
Bildkälla: bloggen Hedniska tankar

Eva och jag kommer ju inte från Dalsland ursprungligen, men bland de helt nya ord vi stötte på när vi flyttade hit 1980 var atel (äcklig) och jål eller jåla (fåneri, fåna sig) bland de mest uttrycksfulla. Aldrig att vi har förknippat jål med jul tidigare, men här tycks det ju stå ganska klart att det sen gammalt har betytt sådant som har med fest och glam och lek att göra. Vi kollar vidare i den lärorika ordboken och stöter då på det lite ålderdomliga men ändå nutidsengelska ordet yawl. Det betyder ropa, gala, sjunga – kanske lite galet också – och uttalas precis som det dalsländska jål och antagligen också som det gammalisländska jól. Vi hittar också ett annat ord yawl (uttalas också som jål) eller jolly-boat som är en jolle eller liten båt som kunde användas av barnen att roa sig (eller jåla med) när de vuxna var ute på större fiskafänge.

Jul alltså. Ett ord som de anglosaxiska invandrarna tog med sig till de brittiska öarna c:a 400 e. Kr., och som levt kvar i Dalsland i sin forntida ursprungsbetydelse. Anglosaxarna var knappt kristnade när de gjorde sina resor över engelska kanalen, så det de tog med sig var den gammalhedniska vinterfesten som kunde hålla på i hela två månader. De kallade december månad för se ǽrra geóla (= förjulen) och januari se æftera geóla (= efterjulen).
Julen – ett jättejål med lek, fest, glam och sång – kanske en idé för att sätta Dalsland på turistkartorna: vinterjål, Winter-yawl, julejål. En ravefest med gamla anor. Jolly good!

LIVET: Vill jag vara utan min ångest?

Isabelle Ståhl
Källa: bloggen "Istället för sömn"

Jag råkade i morse lyssna med ett öra på reprisen av ett program om ångest. Vad jag lyckades snappa upp var ungefär att ”ångest, det är inte det jag ska vara rädd för”.

Det händer att jag, lite provokativt brukar påstå att ångest är nånting bra och att det vore oklokt att försöka döva sin ångest, eftersom den är en signal om att något i min omgivning eller i min relation till omgivningen är fel. Att döva min ångest vore ungefär lika klokt som att smeta cortisonsalva på ett malignt melanom istället för att operera bort det har jag tänkt.

Det var det här jag tänkte på när jag snappade upp morgonreprisen av Isabelle Ståhls OBS-program om varför Heideggers syn på ångest är en viktig motkraft mot dagens KBT-terapi. Men när Isabelle Ståhl gick längre än så, förstod jag att min syn på ångest som något värdefullt väntat på en lite ärligare förklaring än min egen.

Martin Heidegger

Visst signalerar ångest ofta något missförhållande som jag behöver ta tag i och som ångesten tvingar mig att göra något åt. Ofta är det så, och då är ångesten ett instrument för ett fungerande vardagsliv så att säga. Men Isabelle Ståhl tog mig ur vanföreställningen att all ångest är av det här instrumentella slaget.

Det gjorde hon genom att berätta om en tanke som berörde henne starkt, nämligen att ångest helt naturligt föds ur insikten att jag finns, att jag är ensam i en likgiltig värld och att min existens är beroende av en kropp som utan barmhärtighet kommer att dö. Isabelle Ståhl hade sin inspiration till dessa tankar från filosofen Martin Heidegger, och det som var slående var att hon upplevde dessa tankar som något i grunden positivt.

Vad är det då för positivt med att känna ångest inför att vara utsatt i ett kallt och okänsligt universum utan hopp om hjälp, värme, stöd, liv? ”För Heidegger” säger hon ”riktar sig inte ångesten sig mot ett specifikt objekt utan snarare mot världen själv och det skoningslösa faktum att vi befinner oss i den”.

Det positiva, som Isabelle Ståhl söker att förmedla är att denna ångest strävar till ett slags tillnyktring. Istället för att sticka huvudet i sanden och intala sig att tillvaron är fylld av hemkänsla och stabil harmoni, gör mig denna ångest i stånd att ärligt se min förgänglighet som det jag i grunden måste förhålla mig till.

I ljuset av denna ångest, denna tillnyktring och denna ärlighet ter sig - enligt Isabelle Ståhl - de flesta psykiatriska och psykologiska förklaringar som ett harvande på ytan med irrelevant meningsskapande när det i själva verket handlar om att hantera sin ångest genom att skapa ett förhållningssätt till sin egen död.

Hon berättar också om hur det för Heidegger står klart att vi människor är experter på att skaffa oss en arsenal av undanflykter för att slippa se den här skoningslösa sanningen i vitögat. När vi infogar oss i ledet, när vi anstränger oss för att passa in, när vi plattar ut oss och friserar vårt jag för att inte hamna utanför och för att bli accepterade av omgivningen då undflyr vi på ett fullt mänskligt men ohälsosamt sätt den grundläggande otrygghet som vi på något sätt ändå behöver se och erkänna.

R D Laing: Det kluvna jaget

För Isabelle Ståhl är det viktigt att förstå att denna ångest inte ska botas. Den är inte ett personligt problem utan en alltid närvarande verklighet. Därför blir hon glad när hon möter Heideggers och även en mer sentida existentialistisk psykoanalytiker som R D Laing som menar att denna ångest inte bör botas utan istället tolkas. Genom att våga se öppet på detta skapar hon ”en upplyst glänta som exponerar och förklarar den otrygghet som råder” i hennes relation med världen.

Att ha besökt den gläntan, att veta att den finns kan skapa den nykterhet jag behöver för att möta livet, tomheten och döden.

I min ungdom förstod jag inte detta att medvetenheten om döden finns som en kraft i allt jag gör. Jag trodde nog att livet var det enda som fanns. Men jag läste Heidegger och uppskattade ändå hans förståelse för det som Isabelle Ståhl också värdesätter: erkännandet av människans hudlöshet och utsatthet och tilliten till min egen förmåga att trots allt se och leva med detta. Alltid en början.

Min källa:
Isabelle Ståhls text om varför Heideggers syn på ångest är en viktig motkraft mot dagens KBT-terapi.

Kolla även:
Isabelle Ståhl på P1 OBS 2011 11 28 (mp3)

Isabelle Ståhls hemsida ”Istället för sömn”

Linnas bloggtips om Isabelles hemsida.

Läs också mitt blogginlägg där jag diskuterar Heideggers sätt att läsa Nietzsche. 

Kanske:
"Hemlöshet i vanligheten"

DEMOKRATI: Exemplet Island

Varför blommar den isländska ekonomin idag? Islands president Olafur Grimsson menar att det är två saker som ligger till grund för det. Folkomröstningen om det ekonomiska ”räddningspaketet” våren 2011 skapade enighet och arbetsvilja hos det isländska folket och folkomröstningens klara svar att bankerna måste betala kostnaderna för sina spekulationer har sanerat banksektorn.

Varför stoppade Tysklands Merkel och Frankrikes Sarkozy Greklands Papandreou när han  ville ställa samma fråga till sitt folk om EUs ”räddningspaket?

Varför litade Merkel och Sarkozy och EU inte på folkviljan? Varför lämnar Merkel och Sarkozy och EU över makten till marknaden och bankerna?

När Kina bestämmer politiken i Tibet, när Ryssland försöker bestämma politiken i Tadjikistan och Tjetjenien, då kallas det diktatur. Vad kallar vi det när EU tvingar fram regeringsskifte i Grekland och Italien?

I Mauretanien och Liberia kallas det statskupp när militären tar makten. Vad kallas det i Grekland och Italien när valda politiker ersätts av marknadens talesmän?

"Iceland says no, and so do I"
Ernst's blog 10/4 2011

Läs intervjun med Islands president Olafur R. Grimsson, där han förklarar att hans land har klarat sig mycket bättre tack vare att man vägrade att betala bankernas förluster och lät dem gå omkull.

Läs The Guardians rapportering om hur Islands president lade sitt veto emot både sin egen och Storbritanniens regering för att ge folket möjlighet att fatta beslut.

Se Bloomberg.coms intervju med den isländske presidenten 11 April 2011.

Se Max Kaisers intervju med Birgitta Jonsdottir, som var ledande i demokratiarbetet inför den isländska folkomröstningen

I give you the sonnet.

If you haven’t read many sonnets, if you want to know what sonnets can do and say - then read Peter Ingestad’s 45-stanza mini sonnet-novel. 

Tradition and modernity, tradition and expression - the sonnet began in Italy back in the 12th century. A poetic form used by Petrarcha, Dante Alighieri, Shakespeare, John Milton. Expressing nature’s beauty, love and death and admiration, it’s being used today to express explosions of emotion and imagination.

Tradition and form - the sonnet - 14 lines rhymed according to stern patterns. Go to the bottom of this page to find links to sonnets old and new. Or begin by reading Shakespeare’s most loved sonnet:

Is this Shakespeare?

XVIII
Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed,
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature's changing course untrimmed:
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st,
Nor shall death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st,
So long as men can breathe, or eyes can see,

or John Milton...

So long lives this, and this gives life to thee.

And John Milton’s To the Nightingale:

O NIGHTINGALE that on yon bloomy spray
    Warbl'st at eve, when all the woods are still,
    Thou with fresh hope the lover's heart dost fill,
    While the jolly hours lead on propitious May.
Thy liquid notes that close the eye of day,
    First heard before the shallow cuckoo's bill,
    Portend success in love. O, if Jove's will
    Have linked that amorous power to thy soft lay,
Now timely sing, ere the rude bird of hate
    Foretell my hopeles doom, in some grove nigh;
    As thou from year to year hast sung too late
For my relief, yet hadst no reason why.
    Whether the Muse or Love call thee his mate,
    Both them I serve, and of their train am I.

And be sure to see how Peter Ingestad (or Kraxpelax) plays with this immortal poetic form in his ”Sonnet for Katie”. Here - read the first two stanzas of this 45-stanza mini sonnet-novel:

Peter Ingestad
Who knows?

Most people seem incapable of learning!
Could anyone but Katie understand
just how the letter M is always burning?
She says: "Bréton is getting out of hand

for you, kind of!" – I know she's only kidding;
her ignorance is nothing but pretense
for social reasons, yes, she knows her ridding
herself of everything that could make sense

to me! She asks me what I'm really smoking,
and I explain I only smoke Rimbaud.
– "Why, then you must be on the verge of choking,"
she says. "Now would you deal me such a blow?

I think You should smoke me instead of them,
'cause I am lightened by the letter M!"

II

"You're wiser, Katie, you could be my mother,
admittedly," I said, "do I confuse
you still…? – The one true state excludes the other,
what do you think, I guess it's too abstruse

of course, so let me clarify, dear sister,
and just stop talking nonsense to you here.
Guess later on I'll send another twister,
just catch it if you can, and keep it, dear…"

"The pessimist I hear, as always," Katie
now said, "honey, you know it's quite abstract.
But you'll go on like that until you're eighty
and propably remain somewhat intact –

Guess I must learn, get wise enough to see
how to survive you, Sir Catastropheee-ee!"



You're getting curious?
Here's another of Peter Ingestad's sonnets to Katie
(found by mere chance as a cached copy on the Internet Archive Wayback Machine 2014 april 7)

den 7 juli 2009

SONNET FOR KATIE

So what about this world of ugly beauty
where Life goes Death, austerity perverse
by overdue prescriptions? Holy Duty
prevails in minight's daylight; calm and terse

our Prayer be; as yet no God will hear it,
since matters as we know them don't exist!
Our world is here, is not, we mustn't fear it
when distant children cry immersed in mist

beyond our desperate eyelids. Katie enters
my virtual room; I see her alien eyes,
where all my absurd Faith in panic centers
antecipations of confirmative surprise -

She says: "If this disease, your life, is mental,
its final cure may still be transcendental." 

Continued
(Sorry to say, since I published this, Peter Ingestad's blog Kraxpelax has been closed. Some of his Sonnets for Katie can still be read here NB! Read the COMPLETE version of the sonnet cycle on my blog here. The cached copy of Sonnets för Katie can be read here)


Now, if you want to know more about the sonnet, you read History of the sonnet on the Poet's Garret.
A blog with all Shakespeare's sonnets is to be found here.
Here is a page with Milton's poems, including his sonnets.
General wikipedia information.

Also read Milton's work online by accessing "The Milton Reading Room" at Dartmouth College Library, Hanover USA