2010 10 16
Att vara förälder innebär väl en möjlighet. Visst tänker jag mig väl att det har betydelse för mina barns framtid om jag är vaken eller sover mig igenom deras uppväxt. Visst är det väl i någon mån uppmuntrande om jag tänker mig att den miljö mina barn och jag skapar kring våra inbördes relationer skulle kunna vara en positiv faktor i deras liv. Och i viss mån tycker jag det är trösterikt att om jag verkligen försöker så gott jag kan, så är det barnens styrka att förlåta och ändå älska det jag vill och försöker.
Inte är det alltid barnen hittar väg till att utveckla alla sina inneboende möjligheter. Vad gör jag som förälder när mina barn blir problem? Det är en sorg att se ett barn lida, om det är i oförmåga att hantera sina relationer, om det är psykisk eller om det är fysisk sjukdom. Det är nog lätt att önska sig att den sorgen skulle gå ifrån en. Det är nog nära till hands att tappa tron på att man i det läget kan räcka till. Men kan det vara så att i kris gör det också skillnad för barnet om jag är vaken eller sover i relationen, om jag tror på den skillnaden.
En person jag kände tog sitt liv. Där fanns en person i förälders ställe, som gjort allt för att hjälpa och visa på vägar till mening. Det var en bottenlös sorg och ingen återvändo. I det läget - kan man själv hitta tillbaka? Svaret överraskade mig - ”det ligger en glädje i att vi möttes och båda kände att livet hade en mening just i de mötena”. Det överraskade och gladde mig i hjärtat. Ytterst kan det vara i detta som varje relations betydelse ligger.
Genetiken går på olika linjer när det gäller miljöns betydelse för barns utveckling. Nyligen publicerades resultat som visade på att funktionsnedsättningar vid ADHD inte beror på dåligt föräldraskap. Forskarna var nöjda med att kunna lätta föräldrars skuldbörda genom att visa att det är generna som bestämmer utfallet för individen. I samma veva hölls Svenska Vetenskapsrådets forskarseminarium kring galenskap och kreativitet. Man kunde visa att genförändringar som kunde leda till schizofreni också kunde leda till välfungerande kreativitet. Dessa forskare var nöjda att kunna visa hur miljön i hemmet, skolan och övrig omgivning hade en betydelse för utfallet för individen.
Jag läste i morgontidningen den 30 september om ADHD-forskarnas resultat och undrade över skuldfrågans betydelse i forskningen kring olika funktionshinder. Själv fann jag det glädjande när jag några timmar senare, på Vetenskapsrådets seminarium, förstod att det kanske har en betydelse för ett barns mentala utveckling om jag som förälder eller lärare försöker bidra till en hälsosam miljö.
http://medicine.cf.ac.uk/en/news/first-genetic-link-adhd-revealed/ (”overcoming the stigma of ADHD”)
