FILOSOFI: "Andrum från kunskapen"

Jag hittar något hos filosofen Ralph Waldo Emerson som kanske anknyter till just "andrum från kunskapen" som vi diskuterade häromdan här:

"Expression is all we want ... Not knowledge, but vent: we know enough; but have not leaves & lungs enough for a healthy perspiration & growth"

Detta citeras i en artikel i The New York Review of Books, 28 oktober 2010, av Robert Pogue Harrison. 

Kunskap har vi nog av - vad vi behöver är "luft".

"Vent" är ett ord som förekommer mest i uttryck som "give vent to" - att "ge luft åt" känslor, obekväma tankar, vrede eller temperament.

Vad vi behöver är luft att uttrycka oss. "Andrum från kunskapen" - och luft att växa.


Läs inledningen till Harrisons artikel "Emerson: the Good Hours" 
Läs hela artikeln som HTML.

Tuktade. Växande.  Allé, Baldersnäs (foto DD)

LIVET / FILOSOFI: "den inre kompassen"

Utsiktspunkt I. Bautasten, Stafsinge (foto DD)

 2010 12 05
 Hur kan jag vara mig själv? Det frågade jag mig i ett blogginlägg nyligen. Spirea tog upp frågan och pekade på behovet av att ”hitta andrum från kunskapen”. Jag bejakade detta och ville mena att ”den inre kompassen” då skulle vara en kompetens att använda för att till exempel kunna göra sina egna val.

Att tala om ”mig själv” som en utgångspunkt för beslut och handling i livet är kanske inte helt självklart. På den tiden jag var som mest aktiv i mina akademiska studier (1987 - 97) var det problematiskt att påstå att mitt jag hade något slags centrum eller kärna som var bara jag och varifrån något man skulle kunna kalla genuint eller äkta skulle utgå. I postmodern eller poststrukturalistisk tolkning var det istället självklart att mitt själv var ett pussel av sociala intryck eller en mötesplats för sociala impulser. Det som jag uppfattade som mitt ”själv” sågs som en kombination av alla de intryck min hjärna samlat på sig - sinnesintryck, egna erfarenheter, men också de sätt att tolka och förstå, som min sociala omgivning stått för.

Denna syn på mig själv stämde bra med vad jag själv upplevt - att jag som person har många sidor, många möjliga sätt att vara mig själv, och att det som är jag i mångt och mycket kommer till som ett resultat av social påverkan.

Visst, det stämde bra att mitt jag är en mötesplats för sociala impulser som kommer till mig utifrån, men det var något som inte stämde. I den jaguppfattningen fanns ingen plats för något som var ”bara jag”. Ingen plats för beslut och handlingar som är ”genuint” mina egna. Hela mitt jag skulle vara en produkt av de kulturer jag lever i, av de normer jag gnuggas mot, av de idéströmningar och av den tidsanda som omger mig. Det fanns ingen plats för någon inifrån kommande impuls som kunde styra mina val i detta virrvarr av impulser - det fanns ingen plats för ”den inre kompassens kompetens” som skulle kunna göra det möjligt att välja en egen väg.

Men finns det då någon ”inre kompass”? Finns det någon del av mitt jag som bara har sitt ursprung inne i mig själv?

Jag frågade min syster Cecilia som är troende, och hon svarade Gud. Jag tittade på Nietzsche, och han menade att Gud är ytterligare en auktoritet utanför mig själv. En skadlig auktoritet, som avleder mig från att lita på mina inifrån kommande impulser. Jag läste den amerikanske filosofen Emerson, som var en av Niezsches inspirationskällor. Här anades en jagsyn som föregrep den postmoderna kalejdoskopuppfattningen med tillägget att jag har en helt egen inre tendens att ordna intrycken, kunskaperna - en tendens också att se - på mitt eget sätt. Nittionio procent av tiden ser jag genom de kunskapsperspektiv som ordnats för mig av andra. Dock, i benådade stunder - i utsatta situationer eller i sällsynta stunder av ro - kan de utifrån kommande kunskaperna och sociala impulserna skalas bort. En inre kärna av jaget kläs av och kan se världen och sig själv fritt från alla de färdiga raster och perspektiv som det annars omges av.

Sådana ögonblick av naken vakenhet och fritt seende är sällsynta och snart övergående. Men det jag då ser, anar och förstår blir kvar i mitt medvetande som mitt alldeles egna möte med tillvaron, och vetskapen att jag har ett alldeles eget öga, vetskapen att jag har ett öga som kan se på sitt eget vis - denna vetskap blir en kompass, en inre kompass som kan ge mig ro att välja min väg.

Jag pratar med min syster Cecilia om detta, och hon är lite förvånad över att jag inte vill kalla detta ”gud”. Jag står på mig att det finns en skillnad, men vi återkommer nog till det.

Utsiktspunkt II. Skrea Strand, Falkenberg (foto DD)

LITTERATURTEORI: David H Dickson - min forskning

Litteraturforskning är en av de saker jag är glad över. Litteraturteori! 

1997 disputerade jag på avhandlingen "The Utterance of America: Emersonian Newness in Dos Passsos' U.S.A. and Pynchon's Vineland"

Mitt forskningsområde är hur litteraturen gestaltar människans möjligheter till förändring. Förutom min doktorsavhandling har jag publicerat en del litteraturvetenskapliga artiklar:

1994: "Reading in the Maelstrom of History". Mitt första försök att kritiskt granska olika teorier om hur människors tankar förändras. Envisa teorier om att man alltid adopterar andras färdiga tankar. Min lika envisa inställning att människor ibland kan tänka nya tankar. Lite om förutsättningarna för det (fulltext):
http://books.google.se/books?id=LnWXRyVES4MC&pg=PA217&lpg=PA217&dq=David+Dickson+Bakhtin&source=bl&ots=5Rb20GYZTI&sig=xm13Oh-FMT7_SfCK7nFV03IsqXo&hl=sv&ei=Pv1_TILIM4rIswb5mMz_Dw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CBgQ6AEwAA#v=onepage&q=David%20Dickson%20Bakhtin&f=false

2002 recenserade tidskriften Pynchon Notes en artikel jag publicerat om Thomas Pynchons roman Vineland:
"By moving us into the territory of a positive task and of a positive aesthetics for the fragmentary subject, Dickson offers a glimmer of hope for a contemporary self yet to be begun."(länken borttagen från nätet 20101001)

Här finns en recension, som bland mycket annat tar upp en artikel jag publicerat om Thomas Pynchons försök att gestalta nya sätt att söka kunskap:
http://www.questia.com/googleScholar.qst?docId=5002088989

1999 skrev Jeffery Baker en märklig och viktig recension av min doktorsavhandling i tidskriften Pynchon Notes. Min forskning och de resultat som redovisas i avhandlingen öser han beröm över. Däremot kritiserar han häftigt det faktum att jag publicerat avhandlingen. Den form, som en avhandling måste ha hindrar en effektiv presentation av innehållet, menar han. I artikeln tar han publiceringen av min avhandling som exempel på en global trend där universitet och forskare av konkurrensskäl tvingas publicera avhandlingar till varje pris istället för att ge tid till omarbetning för att bättre tillgängliggöra viktiga forskningsresultat. "Publish and Perish" är titeln. Jag ser ju att titeln skulle kunna ses som tillämplig på min karriär. Må så vara - men det djupa kunskapssökande som mitt arbete med doktorsavhandlingen innebar har berikat och berikar mitt liv till denna dag. 

   Nedan har jag lagt in länkar till Bakers artikel (fulltext). Först dock några citat av Baker som väl beskriver centrala element i avhandlingen:

Om avhandlingens teoretisk bakgrund:

”Dickson ... searches for "new values--social and ethical"--which he sees as products of dialogic processes both between present time and history, and between cultures or speech genres existing simultaneously in the present.”

Om min analys av John Dos Passos roman U.S.A.:

 ”[b]rilliantly, in reconfiguring the novel's primary dialectic from capitalist/socialist to "heroization/masterlessness," Dickson recontextualizes the novel's interpretation into a close examination of narrative strategies--a useful contribution to a moribund corpus of Dos Passos criticism ...”

 Om mina slutsatser i analysen av Thomas Pynchons Vineland:

”... for Dickson, "In its construction of the relation between transcendental vision and the social world, Vineland exempts Prairie from creating her own role within preexisting historical designs ..."”

Barkers bedömning av avhandlingens kvalité:

”... [Dickson's] arguments do indeed make a significant contribution to the scholarship on Emersonian literary pragmatism more generally and on these two novels more particularly.”

”let me clarify my evaluation of Dickson's effort: His work is thorough and consummately professional; it is everything a well-researched, well-thought-out and well-articulated doctoral dissertation should be.”

Bakers kritik av den publiceringspolicy, som praktiseras av universitet världen över avslutas med följande ord;

”One can only hope that Dickson's excellent beginning here won't perish on the vine--not despite a lack of publication, but because of its publication in a form ill-suited to allowing this scholar's effort to be seen in its best light.”

Tänkvärt både för mig som forskare och för de instanser som utövar ekonomisk press på den akademiska forskningsvärlden. 

Tyvärr har länkarna till Bakers artikel tagits bort från nätet (2010 09 30)